Framåt som en berg-och-dalbana

  • Inläggskategori:Vardagligt
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Efter en faktiskt riktigt bra vecka förra veckan är det kanske inte mer än väntat att livet kommer ikapp och orken dalar under helgen. Det borde vara ganska väntat men det är svårt att fokusera på hur många steg framåt jag ändå har tagit när kroppen helt plötsligt lever sitt eget liv igen. Men det är så livet är för alla, det går uppåt och det går neråt. Mina svängar är kanske en aning större och mer påtagliga för tillfället men jag försöker att påminna mig själv om att det fortfarande är betydligt bättre nu jämfört med för bara några månader sedan.

Det är så otroligt lätt att köra på för mycket och inte ransonera med den lilla nya energi jag faktiskt har fått. Jag blev nog lite för övermodig i början av förra veckan och tvättade ikapp en hel del tvätt och fixade med saker här hemma i lite för snabbt tempo. Men jag kände mig lite lättare till sinnet och fick tillbaka lite mer hopp och vilja till saker igen.

När det blev dags för torsdag var kroppen ganska trött men jag såg fram emot att få besök av en nära vän till mig och hennes bebis. Lunch, bebislek, fika och prata ikapp om livet är verkligen bra för en lite sliten själ.

Taggad på bebislek - Amoll.net

Hos mig får man provsmaka Harry Potter-böcker, spela piano och sprida ut glasunderlägg över hela vardagsrumsgolvet när man är en 8-månaders bebis. Vi passade också på att utforska Bob, min robotdammsugare. Men han var lite läskig ibland när han började röra på sig för mycket. Så häftigt och roligt att se hur spännande världen är för en så liten kille. Och hur snabbt han lär sig nya saker nu!

Resterna av bebisbesök - Amoll.net

Framåt sen eftermiddag var både mamma, bebis och jag ganska trötta av allt utforskande och pratande. Det tar på krafterna att vara på upptäcktsfärd och jag funderade lite över vem av oss som var tröttast när de gick hem. Haha!

Trött efter bebislek - Amoll.net

Under helgen sen har jag hängt hos mina föräldrar. Fredagens häng var planerat då mamma undrade om jag ville komma på middag. För att slippa ta mig hem sent sov jag kvar för enkelhetens skull. Sen blev det lite oplanerat att stanna kvar till söndag då kroppen inte riktigt visade sig från sin bästa sida under lördagen. Ganska svajande kortison och väldig trötthet gjorde att jag blev kvar. Bra med lite sällskap i sånna lägen.

Men väl hemma hos mig själv igen på söndagen passade jag på att testa lite från min nya julklappsbok. Ja, den hade precis kommit till mamma och pappa efter en del krångel från alla möjliga håll. Bättre sent än aldrig och det passar bra nu när jag vill försöka komma igång mer med spelandet igen. Så med den lilla ork och hjärnceller jag hade mellan söndagens kortisonras testade jag att spela lite. Verkligen på tiden att börja hänga mer med fiolerna igen nu! Och de andra instrumenten också för den delen. Musik är ju ändå så himla bra för själen!

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.