En välbehövd vilohelg och en extra dag på soffan

Det blev en lugn helg. Kroppen informerade tydligt att den behövde vila så det var bara att försöka lyssna. Men samtidigt har det blivit svårare att vila den sista veckan. Huvudet har varit mycket piggare och velat göra desto mer saker vilket gör att jag nog blivit lite övermodig. Svår balansgång och det gäller nog ordentligt att jag håller tillbaka lite så jag inte överanstränger mig för mycket när huvudet vill men kroppen inte hänger med.

I lördags samlade jag ihop krafterna och rörde ihop större delen av det som fanns kvar i min kyl och frys. Resultatet blev en stoooor gryta med soppa. Det blev några matlådor att stoppa i frysen också, himla smidigt! Sen hängde jag i soffan och läste igen. Det har blivit min nya grej just nu tror jag.

Igår promenerade jag hem till föräldrarna på eftermiddagen för söndagsmiddag. Inte så tokigt att bli bortbjuden på söndagsstek. Trevligt att hälsa på mamma och pappa igen och skönt med en promenad även om det tog mer än väntat på krafterna.

Annars har helgen blivit väldigt lugn. Men jag har faktiskt spelat lite fiol igen både i lördags och igår! Det både gick och kändes över förväntan ändå. Det finns kanske hopp om att komma igång med speladet igen mer ordentligt nu om jag tar det i små steg.

Idag var planen att jag skulle träffa Sara. Vi skulle åka till Gränby för att äta lunch och långsamt strosa runt lite i affärer och jag hade sett fram emot det i säkert en vecka. Komma ut och göra något annat och få göra något vanligt och vardagligt. Jo, det gick ju inte riktigt enligt planerna om vi säger så. Mitt på förmiddagen, lagom när jag egentligen skulle börja göra mig klar i lugn och ro, fick jag panikkramper av endometriosen. Så det blev soffläge med stora artilleriet värktabletter och peta i mig extra kortison istället.
Tjohoo liksom…

Det var väl kroppens sätt att säga åt mig att lugna ner mig lite kanske. För jag har ärligt talat funderat lite över hur jag ska orka med den här veckan också med allt jag har inbokat. Bokade om morgondagens rehabsjuksköterskebesök och hoppas på att jag ska orka och klara av att jobba. Annars har jag legat på soffan i fosterställning större delen av dagen. Smuttat i mig buljong, varit snurrig av både värk och mediciner och läst serietidning på iPaden. Blev för några veckor sedan påmind om mangatidningen W.I.T.C.H som jag läste när jag var tonåring och hittade till min glädje att den finns på nätet att läsa på engelska. Nostalgi på hög nivå!

Framåt sena eftermiddagen lyckades jag ta mig upp och koka lite sötpotatis, morötter och körde lite torsk i ugnen som pappa kom förbi med. Skåpen var tomma och med superarg mage var jag inte så sugen på varken resterna av soppa eller matlådan som jag fick med mig från mamma. Tråkig och snäll mat passade mig bättre. Nu ska jag bara dricka upp mitt te, läsa ikapp lite bloggar och sen flytta mig till sängen istället. En tidig kväll är nog precis vad denna kropp behöver ikväll. Nya tag inför imorgon helt enkelt!

Snäll middag och bok - Amoll.net

Har ni haft en bättre måndag? Vad har ni gjort? 

Nytt och fräscht och några kaosdagar

I lördags morse vaknade jag och kände att nu, nu var det dags. Jag har alltför länge ignorerat och skjutit upp problemet att min dator krånglat mer och mer. Knappt vågat stänga av eller flytta den av rädsla att den inte ska starta ordentligt igen då den flera gånger har vägrat att starta på rätt sätt. Dessutom har den betett sig mer och mer märkligt även när den varit igång.

Sagt och gjort så gjorde jag några sista backuper, tog några djupa andetag och gjorde det. Rensade hela hårddisken och installerade om Mac OS så jag fick senaste versionen. Hela ominstallationen gick oväntat smidigt och bra och hittills *peppar peppar* har den betett sig felfritt.
Så himla skönt med en fräsch och pigg dator igen! Nu återstår “bara” att installera alla program igen och flytta tillbaka alla filer. Jag tänkte försöka få allt lite mer strukturerat och välorganiserat än den röra jag haft förut. Men det får bli lite i taget.

Efter allt datorfixande var hjärncellerna ganska trötta och slutkörda. Föräldrarna kom förbi och fikade på eftermiddagen med fruktsallad och sen promenerade vi hem till dem. Lördagsplanerna var middag och melodifestivalen. Det slank till och med ner några droppar vin! Det hör inte till vanligheten numera. Dessutom var det för en gångs skull flera låtar med i melodifestivalen som var helt okej.

Lördagsmiddag och vin - Amoll.net

På söndagen blev det en långsam frukost och sen hjälpte mamma mig att fräscha till håret. Jag hade fått med mig resterna av hårfärgen från när jag färgade det hos frissan i höstas för att kunna bättra på det efter ett tag. Nu var det mer än dags tid för det kände jag! Jag är ändå imponerad över att färgen hållit såpass bra som den gjort.

Så skönt att ha fått tillbaka lite mer av det rosa igen i håret! Det går inte att komma ifrån, jag blir lite lyckligare av färgglatt hår. Efteråt var jag galet trött så jag kom inte ihåg att visa resultatet förrän det både var dåligt ljus och jag var paniktrött. Men det är sånt som händer. Vad långt håret börjar bli nu igen förresten!

Nu har det varit några rätt stökiga och kaos:iga sista dagar. Ibland kör livet ihop sig helt enkelt. Varför ska det alltid bli så att allt kommer på samma gång?

I måndags hade jag tid hos husläkaren IGEN. Det känns som att jag bokstavligt talat har bott där sista tiden. Hon är minst sagt svårjobbad och det har tagit henne två besök bara för att förlänga sjukskrivningen. Som jag sedan behövde komma tillbaka i måndags för att hon behövde komplettera. Jag förstår framförallt inte hur det kan vara så att hon inte har någon tid alls förutom tiden med patienten för att kunna göra andra saker. Till exempel skriva intyg, kontakta försäkringskassan och liknande saker. Det verkar helt galet! Dessutom verkade det som att sjukskrivningen kanske inte ens behövde kompletteras ändå. Otroligt snurrigt allting. Men blodtryck, puls och några förberedande blodprover kollades för att jag ska bli skickad till en hjärtläkare för att utreda mitt knasiga blodtryck och puls som lever sitt eget liv. Alltid något att det äntligen blir lite mer taget på allvar.

Men läkarbesöket tog slut på prick allt kortison så mot slutet hade jag börjat rasa rejält. När mamma och jag lämnade rummet var det bara att direkt peta i mig mer medicin innan vi rörde oss hemåt. Strax innan det var dags för läkarbesöket hade jag dessutom insett att momsdeklarationen för företaget skulle vara inlämnad senast den 26 februari. Panik! Jag har fortfarande inte lärt mig allting och håller på att ta över företaget efter pappa så det blev minst sagt snärjigt.

Både måndag och tisdag har därför ägnats åt att tillsammans med mamma rodda en massa med bokföring, kvitton, fakturor och jag-vet-inte-vad. Dessutom skulle jag jobba några timmar igår igen. Såklart åkte kortisonet berg-och-dalbana till följd av allt så för att inte krascha helt fick jag peta i mig ganska mycket extra före jobbet.
Som pricken över i:et har jag sedan i söndags haft blödningar och mycket mer ont av endometriosen också. Tjohoo, varför sprida ut saker när man kan bunta ihop allting på samma gång??

Så livet har varit minst sagt lite rörigt de sista dagarna. Vi blev i alla fall klara och fick momsdeklarationen inlämnad före middagen igår. Så himla skönt! Sen var det stört omöjligt att få min knasiga kropp att varva ner och sova trots att jag var helt slut. Så efter en natt av dålig sömn har det blivit en lugn dag idag. “Bara” datorjobb och försöka fixa med en del saker jag behöver få färdigt. Skriva på en överklagan om ett kommunbeslut bland annat.

Nu ska jag flytta mig till sängen och hoppas på ett bättre slut på veckan som kompensation till den stökiga början.

Framåt som en berg-och-dalbana

Efter en faktiskt riktigt bra vecka förra veckan är det kanske inte mer än väntat att livet kommer ikapp och orken dalar under helgen. Det borde vara ganska väntat men det är svårt att fokusera på hur många steg framåt jag ändå har tagit när kroppen helt plötsligt lever sitt eget liv igen. Men det är så livet är för alla, det går uppåt och det går neråt. Mina svängar är kanske en aning större och mer påtagliga för tillfället men jag försöker att påminna mig själv om att det fortfarande är betydligt bättre nu jämfört med för bara några månader sedan.

Det är så otroligt lätt att köra på för mycket och inte ransonera med den lilla nya energi jag faktiskt har fått. Jag blev nog lite för övermodig i början av förra veckan och tvättade ikapp en hel del tvätt och fixade med saker här hemma i lite för snabbt tempo. Men jag kände mig lite lättare till sinnet och fick tillbaka lite mer hopp och vilja till saker igen.

När det blev dags för torsdag var kroppen ganska trött men jag såg fram emot att få besök av en nära vän till mig och hennes bebis. Lunch, bebislek, fika och prata ikapp om livet är verkligen bra för en lite sliten själ.

Taggad på bebislek - Amoll.net

Hos mig får man provsmaka Harry Potter-böcker, spela piano och sprida ut glasunderlägg över hela vardagsrumsgolvet när man är en 8-månaders bebis. Vi passade också på att utforska Bob, min robotdammsugare. Men han var lite läskig ibland när han började röra på sig för mycket. Så häftigt och roligt att se hur spännande världen är för en så liten kille. Och hur snabbt han lär sig nya saker nu!

Resterna av bebisbesök - Amoll.net

Framåt sen eftermiddag var både mamma, bebis och jag ganska trötta av allt utforskande och pratande. Det tar på krafterna att vara på upptäcktsfärd och jag funderade lite över vem av oss som var tröttast när de gick hem. Haha!

Trött efter bebislek - Amoll.net

Under helgen sen har jag hängt hos mina föräldrar. Fredagens häng var planerat då mamma undrade om jag ville komma på middag. För att slippa ta mig hem sent sov jag kvar för enkelhetens skull. Sen blev det lite oplanerat att stanna kvar till söndag då kroppen inte riktigt visade sig från sin bästa sida under lördagen. Ganska svajande kortison och väldig trötthet gjorde att jag blev kvar. Bra med lite sällskap i sånna lägen.

Men väl hemma hos mig själv igen på söndagen passade jag på att testa lite från min nya julklappsbok. Ja, den hade precis kommit till mamma och pappa efter en del krångel från alla möjliga håll. Bättre sent än aldrig och det passar bra nu när jag vill försöka komma igång mer med spelandet igen. Så med den lilla ork och hjärnceller jag hade mellan söndagens kortisonras testade jag att spela lite. Verkligen på tiden att börja hänga mer med fiolerna igen nu! Och de andra instrumenten också för den delen. Musik är ju ändå så himla bra för själen!

Fredag, lördag, söndag

Fredagen blev lite av ett antiklimax och även ett avstamp framåt för mig. Ett bra möte följt av trevligt sällskap av mamma under dagen som slutade med att pappa kom för att äta middag. Vi passade på att fira lite. För man ska ta alla chanser man kan att fira!
Vi firade ett bra, spännande, roligt och lite läskigt beslut inför framtiden. Så himla skönt att det är bestämt och klart nu! Jag kan andas ut och titta framåt med mer hopp och förväntan.

 Fredagsfirande - Amoll.net

Igår var en bra dag. En otroligt trött och långsam dag men en bra dag. Jag hade ett lugn i kroppen som jag inte känt på länge och jag har fått mer motivation till livet. Tänk vad oklarhet och ovisshet kan spöka och ställa till med hyss i en kropp som har trasiga stresshormoner. Nu hoppas jag kunna få lite mer ro och kunna ladda batterierna istället. Jag har fått mer ork att kämpa för att få tillbaka ett bättre fungerande liv igen.

Som pricken över i:et lyckades jag få på lite mascara på ögonfransarna och ta mig iväg en stund på 30årskalas-öppethus hos en fin vän. Mycket folk och intryck gjorde att det fick räcka med att vara där i ett par timmar. Men det blev ändå längre än jag trodde att jag skulle orka med. Sen åkte jag hem och bäddade ner mig på soffan i pyjamas och tittade på Harry Potter. Bra dag helt enkelt!

Färdig för kalas - Amoll.net

Idag har jag varit trött efter en natt med dålig sömn. Men det blev ändå en promenad på eftermiddagen, jag har kört Bob (robotdammsugaren) i hela lägenheten och en maskin tvätt. Nu ska jag titta färdigt på Så ska det låta och sen krypa i säng och hoppas på att få sova lite bättre inatt.

En lugn helg

Den här helgen har gått i väldigt lugnt tempo. Sista veckan har kroppen haft åsikter om något oklart men de sista dagarna har jag ändå i långsamt tempo orkat göra lite saker. I fredags kom Sara hit med sushi till lunch. Det var alldeles för länge sen vi sågs ordentligt nu så det var verkligen på tiden! Bra att få prata ikapp lite om livet och umgås.

Efter en lugn förmiddag promenerade jag igår eftermiddag iväg hem till föräldrarna. Trots dubbar på skorna var det riktigt otäckt att gå i halkan. Det är helt galet vad halt och knaggligt det är här på gatorna just nu! Väl framme bjöds det på fika för min faster och farbror var där för att gratta mamma som fyllde år för en vecka sedan. Vi hade redan haft ordentligt kalas för henne förra lördagen men de var upptagna då så det blev fika igår istället. Bra anledning för mig att komma ut en sväng och jag fick middag också innan pappa skjutsade hem mig. En trevlig lördag helt enkelt!

Ny kalender

Idag testade jag orken lite med att åka en sväng till Gränby centrum. Jag har levt de här första 13 dagarna på året utan någon kalender så det var verkligen på tiden att det åtgärdades. De hade lite för många att välja på i bokaffären men det fick bli något lite skojigare än de tråkiga svartvita. Rosa känns ju helt klart som min grej så kommande år får vara rosa! Lite annat nödvändigt lyckades jag med att köpa också i form av ett par favoritpennor, lite ansiktsprylar och resorb.

Det blev en ganska yrslig vända med flera vilopauser men jag fixade det! Tjohoo! Livet blir ganska spännande när det känns som att man är kalasfull hela tiden. Det känns mycket mer befogat om man faktiskt har druckit vin. Haha! Men det var bra att komma ut en sväng och jag fick det viktigaste fixat ändå.

Ny kalender

Resten av eftermiddagen och kvällen har jag jag mest hängt på soffan, duschat och ätit middag. Helgen har kantats av mensvärk så nu har jag bäddat ner mig på soffan med vetepåse, te och Så ska det låta på tv. Trevlig och lugn söndagkväll.

Jag försöker att ta vara på de bra sakerna och hitta fungerande sätt och lösningar på saker nu istället för att bara vara bitter över att jag inte mår bra. Det gör ändå ganska stor skillnad och är nog en viktig del i att försöka hitta vägen till ett bättre fungerande liv. Jag tänkte också försöka att dela med mig lite mer av livet som numera kanske ser lite annorlunda ut än förut. Men det betyder inte att det måste vara dåligt.

En intensiv men otroligt bra helg full av spex

Oj vilken vecka och helg det har varit! Fullt upp verkligen med en massa spexgrejer. Men det har varit så roligt ändå. Tur att spex är bra och härliga saker! Häng med på hur det såg ut genom min mobil! Det blev några bilder ändå.

Genrepstorsdag

På förmiddagen hade jag Christoffer på kaffebesök för att både passa på att träffas en sväng och för att smida framtidsplaner för vår duo. Alltid lika trevligt, roligt och motiverande att ses. Så himla roliga idéer på gång!

Torsdag under aulaveckan innebär genrep. Även om det inte är riktig föreställning så är det ändå en liten publik och allting förväntas att gå bra och bli som det ska. Alltid lika spännande!
Det hela gick ändå över förväntan och jag var peppad men otroligt trött när jag kom hem. Då var den stora frågan: hur tusan får jag bort allt smink? 

Premiärfredag

Så var det dags! Fredag och premiär! Jag laddade med att äta en tallrik gröt i sängen och sen faktiskt sova några timmar till. Extra sömn kändes verkligen som den bästa uppladdningen för att orka med föreställningar två kvällar i rad efter två kvällars sena rep. iPaden fick vara frukostsällskap. 
När jag sen vaknade igen hade jag ett missat samtal. När de ringde igen en stund senare visade det sig att det var blombud på gång. Egentligen skickade till aulan där vi har föreställningarna men eftersom jag skulle vara hemma fram till kl 14 så hann de komma med blommorna hem till mig istället. 
I det långa blompaketet fanns dessa otroligt fina rosor från mamma och pappa. Så himla fina och verkligen gulligt av dem att skicka blommor som pepp och lycka till med premiären! Världens bästa föräldrar helt enkelt! Är det några blommor jag är svag för så är det röda rosor. När jag väl kom till aulan på eftermiddagen gick allting i ett hela tiden. Fullt upp med sminkning, soundcheck, rep och andra förberedelser. Sen var det helt plötsligt dags och oj vad roligt och bra det blev!

Efteråt var jag en otroligt trött men extremt nöjd bandchef! Vilket bra band vi fått ihop och alla som har med hela produktionen att göra är så bra och fina! Pepp verkligen!

Jag har haft turen att få skjuts hem varje kväll men det vore lite roligt att se hur många jag skulle skrämma längs vägen om jag hasade mig hem såhär strax före midnatt. Haha!

Omladdning för lördagsföreställning

Efter att ha sovit lite och gjort en repris från fredagen med frukost i sängen och några timmars extra sömn igen så var det dags för lördagsföreställningen. Den är tidigare på eftermiddagen så vi skulle vara på plats redan mitt på dagen. Alla var peppade och nöjda efter en bra premiär så vi fick några lagom uppmuntrande ord från regissören om att nu fick vi minsann inte slappna av och börja göra misstag när det gått så bra på premiären. Haha! Såklart sagt med glimten i ögat.

Men även lördagens föreställning gick bra! Lite fler i publiken och det kändes som att allt gick ännu bättre faktiskt. Skönt att börja med två föreställningar som gått bra. Det är så otroligt mycket roligare att spela nu än förut. Det går inte att jämföra. Det visar hur mycket inställningen till saker och livet i allmänhet spelar in. Jag blir så motiverad att fortsätta jobba i rätt riktning med allt när jag märker positiva skillnader trots att det är otroligt tufft med rehabprogrammet.

När föreställningen var färdig skulle vi plocka undan alla våra bandgrejer och rodda undan allt vårt. Nu är det två veckor till nästa föreställningshelg och vi behövde rodda ner allting. Men på ett sätt väldigt skönt att vi fick allt vårt fixat direkt så vi slapp komma dit på söndagen för att städa.

Supermanombyte och premiärsittning

Sen var det dags för en total makeover på en trång toalett. Försöka få bort all färg och bli i alla fall hyfsat festfin. Det var dags för premiärsittning!

Våra fina toastar för kvällen, och även mina bordsgrannar vid sittningen, Oskar och Tova. Oskar är min bandchefskompanjon och Tova är flöjtist i bandet. Så fint att få sitta med dem! Sen har vi våra regissörer som höll tal. Det hände såklart en himla massa annat också under kvällen men det var inte så mycket mer än det här som fastnade i mobilen. Jag hade fullt upp med att skratta och ha trevligt.

Mat fick vi också och det här var min varmrätt! Väldigt gott!

När själva sittningen var slut och de andra laddade upp för att dansa började jag samla ihop mina saker för att röra mig hemåt. Det var mer än tillräckligt för min del. Jag var otroligt nöjd över att ha orkat vara med såpass länge ändå!

Såå trött när jag kom hem men så otroligt nöjd över hela helgen! Fy vad fint det är med spex och allt kring det!

Två nya medaljer har jag fått till mitt ordensband dessutom. En för årets produktion och en för att jag är bandchef. Det börjar bli fullt nu på bandet! 

Trött resdag

Söndagen var otroligt trött, av ganska förklarliga skäl. Jag sov väldigt dåligt trots att jag var så trött när jag kom hem. Jag var nog så full av alla intryck från helgen att jag helt enkelt inte kunde varva ner ordentligt.

När jag väl packat ihop mina saker och fixat det som behövdes fick jag några minuter över. Det var så himla fint väder när jag satt och väntade på bussen. Sol och verkligen vårkänslor ute. Så härligt! Tyvärr försvann det ju närmre Uppsala jag kom och det var ganska stökigt och mycket folk både på tåget och bussen. Men jag kom fram tillslut och fick vila resten av kvällen. Skönt och välbehövt! 

Det var min helg med spex! Så fin och bra på alla sätt och även om det tog enormt mycket energi så gav det desto mer tillbaka. Väldigt nöjd över att ha lyckats ransonera och prioritera energin och orken så att jag klarade av allting så bra som jag gjorde. En seger bara där!

Stäng meny