Hattifnattmugg och bebisbästishäng

I mitten av förra veckan var jag en aning piggare någon dag så jag lyckades samla ihop tillräckligt med ork för att orka träffa en fin kompis och hennes bebis några timmar på eftermiddagen. Han är min bebisbästis och det är så himla kul att få följa hur stor han börjar bli nu! Han är knappt en bebis längre, jag hänger verkligen inte med i hur han växer och utvecklas!

Förra gången de hälsade på hos mig blev jag så avundsjuk på hans fina pipmugg med hattifnattar på. Nu när de kom hade de med sig en födelsedagspresent till mig! Jag fick dessutom hjälp att öppna paketet, mest med att slita och dra i snörena. I paketet fanns den här fina hattifnattmuggen så nu kan vi matcha! Så himla fint! Nu har jag dessutom en dröm om att samla på mig muminmuggar att ha som kaffekoppar.
Jag behöver bara ett dubbelt så stort kök först för att få plats med alla muggar och koppar…

Hattifnattmugg - Amoll.net

Det var så himla kul och välbehövt att få träffa både bebisbästis och mamman en stund och leka lite igen. Bättre medicin för själen får man leta länge efter! Sen somnade jag ovaggad tidigt den kvällen. Haha!

Efter-bebis-tröttheten

Det finns helt klart bättre och sämre varianter av trötthet. Nu är på pricken all min energi slut för idag. Jag ska precis försöka flytta mig mot sängen nu för att vila denna kropp och sova tidigt, klockan är faktiskt åtta nu! Haha! Men det är den bra sortens trötthet. En trötthet som kommer av att jag har gjort något och som har givit massor av positiv energi.

Jag har haft en nära vän här idag med hennes snart 10 månader gamla son och fy vad bra det är för själen! Jag mår bra av att få krypa runt på golvet, fåna mig och åla ikapp med bebis. Utforska livet från hans perspektiv och hitta på nya hyss och upptåg. Förundras över hur himla snabbt han lär sig nya saker mellan varje gång vi ses, trots att det ändå inte brukar dröja så lång tid mellan gångerna. Vi har roat oss med att leka tittut, slita fram precis alla glasunderlägg på golvet och jag har passat på att stjäla lite bebiskramar de sekunder han sitter stilla.

Trevligt och mysigt att få prata ikapp lite om livet med hans mamma också. Skönt med vänner som det inte behöver vara så uppstyrt med när man ses. Äta matlådelunch tillsammans och sen fika. Bara umgås helt enkelt. Det behöver inte vara mer avancerat än så. Oftast blir det ju faktiskt trevligast då tycker jag.

Om jag kommer ta mig ur sängen imorgon är ett senare problem. Haha! Tills vidare fortsätter jag att njuta av att ha lite fler hjärnceller på min sida. Fokusera på det som faktiskt går åt rätt håll och vara glad över alla småsaker!

Nattinatt! 

Framåt som en berg-och-dalbana

Efter en faktiskt riktigt bra vecka förra veckan är det kanske inte mer än väntat att livet kommer ikapp och orken dalar under helgen. Det borde vara ganska väntat men det är svårt att fokusera på hur många steg framåt jag ändå har tagit när kroppen helt plötsligt lever sitt eget liv igen. Men det är så livet är för alla, det går uppåt och det går neråt. Mina svängar är kanske en aning större och mer påtagliga för tillfället men jag försöker att påminna mig själv om att det fortfarande är betydligt bättre nu jämfört med för bara några månader sedan.

Det är så otroligt lätt att köra på för mycket och inte ransonera med den lilla nya energi jag faktiskt har fått. Jag blev nog lite för övermodig i början av förra veckan och tvättade ikapp en hel del tvätt och fixade med saker här hemma i lite för snabbt tempo. Men jag kände mig lite lättare till sinnet och fick tillbaka lite mer hopp och vilja till saker igen.

När det blev dags för torsdag var kroppen ganska trött men jag såg fram emot att få besök av en nära vän till mig och hennes bebis. Lunch, bebislek, fika och prata ikapp om livet är verkligen bra för en lite sliten själ.

Taggad på bebislek - Amoll.net

Hos mig får man provsmaka Harry Potter-böcker, spela piano och sprida ut glasunderlägg över hela vardagsrumsgolvet när man är en 8-månaders bebis. Vi passade också på att utforska Bob, min robotdammsugare. Men han var lite läskig ibland när han började röra på sig för mycket. Så häftigt och roligt att se hur spännande världen är för en så liten kille. Och hur snabbt han lär sig nya saker nu!

Resterna av bebisbesök - Amoll.net

Framåt sen eftermiddag var både mamma, bebis och jag ganska trötta av allt utforskande och pratande. Det tar på krafterna att vara på upptäcktsfärd och jag funderade lite över vem av oss som var tröttast när de gick hem. Haha!

Trött efter bebislek - Amoll.net

Under helgen sen har jag hängt hos mina föräldrar. Fredagens häng var planerat då mamma undrade om jag ville komma på middag. För att slippa ta mig hem sent sov jag kvar för enkelhetens skull. Sen blev det lite oplanerat att stanna kvar till söndag då kroppen inte riktigt visade sig från sin bästa sida under lördagen. Ganska svajande kortison och väldig trötthet gjorde att jag blev kvar. Bra med lite sällskap i sånna lägen.

Men väl hemma hos mig själv igen på söndagen passade jag på att testa lite från min nya julklappsbok. Ja, den hade precis kommit till mamma och pappa efter en del krångel från alla möjliga håll. Bättre sent än aldrig och det passar bra nu när jag vill försöka komma igång mer med spelandet igen. Så med den lilla ork och hjärnceller jag hade mellan söndagens kortisonras testade jag att spela lite. Verkligen på tiden att börja hänga mer med fiolerna igen nu! Och de andra instrumenten också för den delen. Musik är ju ändå så himla bra för själen!

Gott nytt år!

Det har tagit några dagar att komma på banan igen efter nyårshelgen men oj vilka fina dagar jag haft. Trots att jag verkligen försökt att disponera energin och orken för att inte krascha alltför mycket så måste jag erkänna att jag fortfarande är otroligt trött.

I söndags kom Annie och Oskar hit för att stanna i flera dagar! Det har blivit tradition att fira nyår ihop. Det måste nog vara fjärde året nu eller femte året nu tror jag. Otroligt bra anledning att träffas när vi bor i olika ändar av landet och inte kan ses så ofta som jag skulle önska.

När jag hade mött dem vid bussen och de fått landa lite här hos mig så promenerade vi iväg och köpte sushi. Okej, det kan nog främst ha varit jag som behövde landa och hitta mig själv och försöka att inte bli för övertaggad över att de äntligen var här. De måste ju pröva på stans bästa sushi som råkar ligga bara 10 minuters promenad från mig och vi slapp laga middag. Win win!

Findukning

Efter en lugn nyårsaftonsförmiddag blev det dags att på eftermiddagen packa ihop oss och bege oss en bit utanför stan. Jag hade den otroliga lyxen i år (eller blir det förra året?) att få fira nyår med både några av mina bästa Uppsalamänniskor OCH icke-Uppsalamänniskor på samma gång. Hur galet är inte det?!

Såhär fint var det uppdukat när vi kom dit! Julia är så himla piffig och fixar kalas och fester så otroligt bra!

Middagsförberedelser

Middagsförberedelser i full gång! Allt från snittar och fördrink till trerätters cateringmiddag och såklart tolvslagsbubbel. Verkligen ett lagom och bra nyårsfirande! Party för de som ville ha party, en skön soffa att vila på för tröttisar som mig och två bebisar att gulla med. Bättre än så kan det ju inte bli!

Gott nytt år

Det var lite för trevligt och jag hade huvudet på andra håll så det blev inte mycket fotat alls under tiden Annie och Oskar var här. Men det är ju på ett sätt positivt. Att istället vara mer här och nu. Däremot blev det inte den vanliga bilden på oss tre som vi brukar se till att ta på nyår så det får duga med snapchat-bilden jag stal från Annie.

Hipp hipp hurra på det nya året! Det här året ska bli så mycket bättre än det här sista skitåret varit. Det har jag bestämt! Dags att ta revansch, hitta min väg och få ett fungerande liv igen! Ett lite annorlunda liv än tidigare men ett fungerande och bra liv.

Nyårsdagsmiddag

På nyårsdagen blev det en lugn frukost med fina vänner och bebislek innan vi åkte hemåt igen. Annie smet iväg för att träffa en barndomsvän som passande nog bodde bara 10 minuter ifrån mig. Oskar och jag hängde i soffan fram till det var dags att börja knåpa ihop lite middag. En otroligt god vegansk gryta stod på menyn. Sen ägnade vi kvällen åt att dricka te, äta choklad och titta på film. Okej, jag kan möjligtvis ha slumrat mig igenom filmen men på nyårsdagen är det okej.

Dagen efter var det dags för dem att hoppa på tåget tillbaka till Göteborg igen. Trots att de varit här i flera dagar så kändes det ändå inte som tillräckligt med tid. Så himla opraktiskt att förvara några av de bästa människorna så långt bort! Hoppas att det inte dröjer ett år igen innan vi ses!

30årsfest

Nu är det nästan en vecka sedan men i lördags var det dags för 30årsfesten som jag och sju andra vänner har planerat under hösten. Närmare 90 personer skulle vi samla i en lokal ute i Bälinge och vi hade både bubbel och buffé ordnat. 

Såklart vaknade jag med en ganska usel dagsform. Alltid denna tajming…! Men efter vila under dagen och att peta i mig både mer kortison och en massa salt för att komma på banan igen lyckades jag skrapa ihop mig rätt skapligt ändå. Envishet och vila kommer man ganska långt på. 

Såhär tjusiga var vi allihopa med våra stjärndiadem innan gästerna började trilla in. Alla födelsedagsbarnen tillsammans. Vi tyckte att det behövdes något kul för att visa vilka vi var som firade, när inte alla gästerna känner alla. Så vad passade bättre än fräsiga diadem? De svajade väldigt festligt när man rörde på huvudet! 

Jag var väldigt glad över att få träffa ett fint gäng datavetare som kom. De sista åren har jag verkligen träffat dem alldeles för lite, ja egentligen sedan jag flyttade till Örebro om man ska vara petnoga. Det behöver verkligen bli ändring på det nu! Jag fick träffa en massa andra gamla vänner också som jag inte träffat på länge och jag fick dessutom flirta lite med Julias gulliga bebis. 

Buffén var himla bra och alla var nöjda med maten verkade det som. Alltid kul när folk blir nöjda, mätta och glada! Ja, förutom jag och Julia som fick den torraste, okokta glutenfria pastan som går att ens tänka sig. Den fick inte godkänt! Men allt annat var väldigt bra. 

När klockan hade passerat 22, maten var bortdukad och borden undanstoppade var jag ganska färdig för dagen. Man ska sluta när det är som trevligast heter det ju och det gjorde jag nog ganska rätt i. Jag kunde dessutom få skjuts hem med bästa Sara och Jocke som också skulle åka hemåt då. Väldigt smidigt och jag var minst sagt trött när jag satte mig i bilen efter att ha sagt hejdå till alla de andra födelsedagsbarnen. Trött men otroligt nöjd över att ändå ha orkat med kvällen såpass bra som det ändå gick.  

Bra saker för själen

Tänk vad mycket lite sol kan göra för både kroppen och själen! Idag var första dagen på länge som det var sol ute i mer än 10 minuter. Hela dagen faktiskt! Så himla skönt efter de här sista gråa veckorna! Den där råa och kalla kylan var dessutom utbytt mot ett par minusgrader och sådär friskt och krispigt i luften. Riktigt härligt!

Det blev en promenad runt min ”skog” i Stabby i solen. Det är något jag verkligen har längtat efter att orka med. Hittills har det annars mest blivit kortare promenader runt de närmsta kvarteren. Nu är det ju ingen långpromenad direkt, mitt skogsvarv, men det är längre än mina tidigare promenader. Så det känns ändå som en vinst. Det gäller att ta vara på det positiva.

I måndags hängde jag på sjukhuset större delen av dagen för att ta prover för en kortisolkurva. Roligare dagar har jag haft i mina dagar måste jag säga. Väldigt långtråkigt och flängigt men annars himla smidigt att kunna lämna proverna via picclinen. Skönt att slippa bli stucken för allting just nu.

Tisdagen var betydligt trevligare. Efter lunch tog jag ledigt från allt var sjukdomar heter och åkte iväg till Julia. Framförallt för att hänga med hennes fem månader gamla son under eftermiddagen så hon kunde flyttstöka lite i lugn och ro utan att behöva passa på rullande bebis hela tiden. Lite ”ledigt” för henne och väldigt roligt för mig att få leka med honom. Vi hann med att fika också när han tog en tupplur. Väldigt trevlig eftermiddag. Bebislek är verkligen himla bra medicin för själen!

Lördagsjobb i form av bröllop

Som musiker jobbar man när andra är lediga. Förra lördagen var en sådan dag. Angelica och jag hade en spelning på ett bröllop i Nacka med vår duo Celia. Verkligen hög tid att spela ihop igen, det var alldeles för länge sedan sist! Alldeles för länge sedan vi sågs ordentligt överhuvudtaget.

Hon kom dagen innan för att vi skulle hinna både repa och umgås. Väldigt kul att få träffas igen och prata ikapp om livet. Jag insåg också hur mycket jag saknar att spela ihop med andra! Sista halvåret har jag mest spelat med barnen på jobbet och även om det är roligt så är det inte riktigt samma sak. Det behöver det verkligen bli ändring på!

Nu var det Pachelbels Canon och Beauty and the Beast som stod på repertoaren. Vigseln var i en liten lada på Nyckelvikens herrgård i Nacka. Väldigt trevligt område och det var en väldigt kort borgerlig vigsel. När man spelar in- och utgångsmusik är det vanligt att ha en nödlösning för att kunna förlänga musiken vid behov för att brudparet ska hinna fram eller alla gäster ska hinna ut. Nu råkade vi ut för det motsatta; vi fick snabbt förkorta ingångslåten på ett snyggt sätt så det skulle bli mer lagom i längd. Hela vigseln var färdig på 9 minuter! Snabba ryck!

Utsikt Vigsel och ballonger Lada

Bebismys och veckoplanering

Jo, men det där att sakta men säkert komma in i nya rutiner och vanor är ju bättre än ingenting. Vi kör helt enkelt en titt på hur det ser ut i min bullet journal den här veckan också och lite på vad veckan har att vänta. Det är mest jobb och fokus på sånt. Ny vecka, ny månad och nya tag tänkte jag mig.

Idag har jag pysslat med lektionsplanering, svarat på en massa jobbmail och försökt styra upp både det ena och det andra. Med lite varierande resultat. Frustrerande när man väntar på svar på flera mail och inte riktigt kan fortsätta förrän svaren trillat in. Jaja, sånt är livet och inget att fundera så mycket över.

På eftermiddagen blev det paus från allt sånt och jag fick krama och gosa med bebis istället. Julia och Elias kom och hälsade på och jag fick diskutera livets stora frågor med Elias. Fantastiskt vad mysigt och roligt det är att prata med en tremånaders bebis! Det är så himla bra medicin för själen. Jag är övertygad om att allt mitt pratande med honom i magen har gjort att han känner igen mig nu också. Haha! Ja, att få träffa Julia var ju verkligen inte fel det heller! En av fördelarna med att bo i Uppsala igen är att ha närmre till fina vänner.

Annars blir det undervisning på kulturskolan på tisdag och torsdag den här veckan. Hej och hå! Tanken och förhoppningen är att träffa Sara en sväng på onsdag och sen en födelsedagsmiddag för pappa på fredag. Det beror lite på hur orken och kroppen sköter sig helt enkelt. Jag behöver dessutom förbereda inför att undervisningen på Folkuniversitetet börjar om en vecka. Så kul att få några vuxenelever också, de verkar så himla taggade flera av dem! Väldigt kul! Sen behöver jag öva upp mig inför extraföreställningen med spexet också den 15 september. Det ska bli kul att få spela föreställningen en sista gång! Lite gott och blandat helt enkelt.

Det där läkarbesöket då?

Läkarbesöket i torsdags blev lite av ett antiklimax och en besvikelse och vi hann bara gå igenom hälften av det som hade behövt diskuteras utan något egentligt resultat. Visserligen skickar han mig på röntgen av hypofysen och det är ändå är ett steg i rätt riktning. Nackdelen är att han inte gör någonting alls åt alla usla provsvar förrän resultatet av röntgen har kommit och det dröjer troligtvis flera månader innan jag får den tiden. Fantastiskt kul att behöva gå och vänta oklar tid innan någonting alls händer. Det som inte hanns med under besöket i torsdags ska jag få en telefontid “snart” för att gå igenom. Vad snart innebär återstår väl att se…

Men nu ska jag nog tacka för mig den här måndagen och försöka komma i säng. Sömn är bra medicin och bästa uppladdningen för att orka med morgondagen på bästa sätt.

En livsuppdatering med trasigt revben, ett par besök på akuten och många fina minnen

Livet just nu alltså…! Det har varit några otroligt tuffa veckor. Ja, egentligen hela sommaren om jag ska vara helt ärlig. Alla pratar om det fantastiska vädret och hur underbart det är och jag vill bara skrika rätt ut av eländet. Jag har blivit totalt, helt jäkla däckad! Vi pratar alltså inte lite småtrött utan varje dag är mer eller mindre är en kamp att lyckas hålla mig från akuten för att kroppen verkligen har säckat ihop på alla tänkbara och otänkbara sätt. De här sista veckorna har livet onekligen bjudit på lite av allting.

Som jag skrev om sist har jag varit med i orkestern till Jesus Christ Superstar som sattes upp i Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen. Det kan nog ha varit bland det häftigaste jag gjort i musikväg hittills. Det tajmade sig däremot otroligt dåligt med väder, hälsa och allting så det har även varit bland det kämpigaste jag gjort. I stort sett alla föreställningarna var slutsålda och det blev rejält uppmärksammat i media i samband med Europride. Så himla kul och bra! Och att få spela så fantastisk musik med så fantastiska musiker…! Wow!

De långa, sena och extremt varma repen i Stockholm, åka dit i bil utan AC mitt i den värsta värmen och med min redan extremt slitna kropp gjorde att när det var dags för andra dagen med föreställningar tog jag mig inte längre än till Upplands Väsby. Sen blev det akuten på Karolinska som fick bli nästa stopp istället efter att livet bokstavligt talat rasade ihop på McDonalds med kortisolkris som jag inte lyckades vända själv. Verkligen tur i oturen att pappa skjutsade mig den dagen. Jag brukar säga att det bara är magsjuka och sjukhusvistelse som gör att jag ställer in gig men det tog ändå emot att inte kunna vara med trots att jag låg på akuten med dropp. Otäckt hur snabbt livet kan svänga ibland. Men jag har också insett hur otroligt mycket förståelse och stöd det går att få bara folk får chansen att förstå.

Efter omladdning med kortison intravenöst och tre liter dropp på akuten och sedan en dag av total vila lyckades jag med otroligt mycket envishet, hjälp från föräldrarna och en massa hejarop från de andra i orkestern vara med på de sista två föreställningarna. Det kändes verkligen som en enorm seger! Det hade varit så otroligt ledsamt att missa de sista två föreställningarna också efter alla rep och allt slit.

Sen var det bara att försöka ladda upp och om igen och vila ikapp mig inför den sista viktiga saken för veckan: Sara och Jockes bröllop!
Jag lyckades med nöd och näppe hålla mig från akuten på fredagen så det var verkligen inte självklart att jag skulle lyckas vara med på lördagen när det var dags. Jag var både gäst och hade också fått äran att spela ingångsmusiken. Det går liksom inte att säga nej när nära vänner ber en att spela tv-spelsmusik när de gifter sig. Med fokus på en sak i taget under dagen och otroligt mycket hjälp, stöd och hejarop från föräldrar och vänner så lyckades jag både spela och vara med på hela middagen. Såå otroligt nöjd att ha klarat av det även om livet och kortisonet rasade ihop när jag väl kom tillbaka hem till föräldrarna igen (och det sista av pappas 70årskalas) framåt elvaatiden på kvällen. Det var en otroligt fin vigsel, jättetrevlig middag och så fantastiskt att få vara med när fina vänner äntligen gifter sig!

Trots vila på söndagen så fortsatte kroppen att strejka ännu mer och efter en helt sömnlös natt med monsterhosta och extremt ont i bröstet när jag andades tog mamma mig under armen och åkte till akuten tidigt i måndags morse. Jag hade haft lite ont kring bröstkorgen i flera dagar (okej, ganska rejält ont) men under söndagen blev det mycket sämre och framförallt under natten. Efter diverse undersökningar kunde de utesluta blodpropp och någon värre lunginflammation men något elände har jag åt luftvägarna/bihålorna med tanke på hur det rasslar och hostan. Och som pricken över i:et just nu har jag hostat sönder ett revben.
Ja, det är möjligt och ja, det gör ungefär så ont som det låter. För varje andetag jag tar känns det som att någon skulle sticka en kniv i bröstkorgen på mig. Så nu är det antibiotika igen, starka värktabletter och vila som gäller. Och den där eviga balansgången att försöka balansera det där jäkla kortisonet så att jag ska hålla mig på benen och “bara” vara vanligt sjuk utan att krisa dessutom.

Så nu tar jag lite time out och försöker mest att sova, vila och återhämta mig så gott det går. Streckkolla på Bones på Netflix och läsa ikapp bloggar. Göra sånt som jag mår bra av helt enkelt. I kombination med att svära ungefär tio gånger i timmen över att den här jäkla värmen aldrig ger med sig! För nej, det här är inte trevligt på något sätt. Inte för oss med kroniska sjukdomar som strejkar på alla sätt det bara går. Då föredrar jag 15 grader och regn hela sommaren för att kunna i alla fall ta mig ur sängen. Det är den nakna sanningen just nu.

Stängt på grund av värmebölja

Alltså det här vädret….! Det är verkligen inte kul längre.

Jag tyckte värmen var jobbig redan i maj när det var kring 27 grader. Nu när det snittar på runt 30-32 grader håller jag på att förgås… Jag får lite smått panik av att det känns som att det inte finns någon luft ute. Vad min kropp tycker om det här ska vi inte ens gå in på. Livet i värmebölja med trasslande och lite egen kropp är verkligen ingenting jag kan rekommendera. Det är inte mycket som fungerar som det ska kan vi väl nöja oss med att konstatera. Så jag spenderar större delen av tiden som en eremit och gömmer mig på soffan i min lägenhet med stängt och nerdraget. Allt för att desperat försöka stänga ute värmen.

Trots värmen har jag ändå pysslat med lite saker mellan allt stånkande och pustande. Här utan någon slags tids- eller rangordning:

– Möhippa för bästa Sara som ska gifta sig i början av augusti.

– 12-årskalas för mitt kusinbarn ute på landet.

– Hälsa på Carol och Frida i deras hus på landet och spånat på spännande musikidéer.

– Lyckats få Sara att ta upp fiolspelandet igen efter sisådär 20 år OCH köpa en fiol. Sara har shoppat alltså, inte jag. Haha!

– Skaffat jobbtelefon för att förhoppningsvis i framtiden inte behöva få jobbmeddelanden mitt i morgonkaffet eller när jag vill var ledig. En knallgul Nokia 3310 3G, nostalgi på hög nivå!

-Äntligen träffat en ny bekant för fika och planera roligt musikprojekt.

– Fått fikabesök av Julia med familj(!!) och fått flirta och mysa med supergullig 5-veckorsbebis. Tänk vad mycket hyss vi kommer hitta på tillsammans i framtiden, han och jag!

– Lagt om nästan hela min övningsrutin och tankesätt kring övning och musik.

– Flyttat ner mitt gamla elpiano till mig efter att det tidigare har bott hos mina föräldrar. Okej, pappa och jag har väl delad vårdnad om det men nu var det på tiden att det fick flytta hem till mig istället.

– Blivit fiolfröken på Folkuniversitetet också, förutsatt att det anmäler sig några elever till kursen som ligger uppe.

– Kollat på alldeles för många avsnitt av Bones på Netflix.

Nu önskar jag mest av allt ett ordentligt regn och 10 grader svalare ute så det går att leva igen. Jag är så otroligt trött på den här kvava värmen. 6 månader i Brasilien, den värmen var ingenting jämfört med det här.

Stäng meny