När kreativiteten vill mer än kroppen

Den här veckan har varit lite tung och kämpig. Hela veckan har kantats av ett rejält endometriosskov som tagit slut på mina krafter ganska ordentligt. Men samtidigt har hjärnan hoppat igång ännu mer efter att jag i måndags slutade helt med det där rävgiftet till blodtrycksmedicin. Jag kan tänka bättre, jag sover bättre och kroppen känns allmänt lite mindre konstig. Hjärnan är inte alls lika mosig och konstig. Motivationen och viljan till att göra saker har kommit tillbaka på ett helt annat sätt! Så himla skönt! Och på samma gång en så svår balansgång när kroppen har tagit några steg tillbaka. Att vilja göra saker men inte orka är frustrerande. Kamera - Amoll.net

Idag efter lunch fick jag ett sånt sug efter att plocka fram kameran igen. Något jag tänkt att jag vill göra länge och det är några saker jag tänkt att jag skulle vilja fota. Framförallt för några kommande blogginlägg. Verkligen inget stort och avancerat projekt men det är något jag inte gjort på väldigt länge. Sagt och gjort. Jag prioriterade bort att tvätta trosor och valde att ta vara på stunden av kreativitet istället. Jag gjorde enklast tänkbara lilla “ministudio” på mitt vardagsrumsbord och utnyttjade att det fortfarande kom in ganska mycket ljus från fönstret. Så himla roligt att fota lite igen!

Skakigt och darrigt på soffan - Amoll.net

Trots att jag tog det försiktigt och i väldigt lugnt tempo så var det tydligen mer än vad denna kropp hade ork för idag. Så det blev krasch på soffan efteråt med otroligt skakig kropp, vatten, vila och vänta in effekten av lite extra kortison. Men det var det värt! För jag gjorde det! Jag lyckades! Tjohoo!

Middag hos föräldrarna - Amoll.net

Efter att ha vilat en stund plockade jag ihop lite grejer på väldigt skakiga ben och tog mig ut till pappa som väntade med bil. Planerna för kvällen var middag hos föräldrarna och det tackar man ju inte nej till. Bra med miljöombyte och få lite sällskap. Jag lyckades gå några meter extra på väg från bilen också för att få lite frisk luft i blåsten. Det blev i alla fall ett försök till en promenad.

Annars har jag fått umgås med mamma och pappa och ätit god middag. Nu sitter jag i deras soffa med en kopp te och vi tittar på Stjärnornas stjärna. Inte så tokig lördagkväll ändå måste jag säga.

Framåt som en berg-och-dalbana

Efter en faktiskt riktigt bra vecka förra veckan är det kanske inte mer än väntat att livet kommer ikapp och orken dalar under helgen. Det borde vara ganska väntat men det är svårt att fokusera på hur många steg framåt jag ändå har tagit när kroppen helt plötsligt lever sitt eget liv igen. Men det är så livet är för alla, det går uppåt och det går neråt. Mina svängar är kanske en aning större och mer påtagliga för tillfället men jag försöker att påminna mig själv om att det fortfarande är betydligt bättre nu jämfört med för bara några månader sedan.

Det är så otroligt lätt att köra på för mycket och inte ransonera med den lilla nya energi jag faktiskt har fått. Jag blev nog lite för övermodig i början av förra veckan och tvättade ikapp en hel del tvätt och fixade med saker här hemma i lite för snabbt tempo. Men jag kände mig lite lättare till sinnet och fick tillbaka lite mer hopp och vilja till saker igen.

När det blev dags för torsdag var kroppen ganska trött men jag såg fram emot att få besök av en nära vän till mig och hennes bebis. Lunch, bebislek, fika och prata ikapp om livet är verkligen bra för en lite sliten själ.

Taggad på bebislek - Amoll.net

Hos mig får man provsmaka Harry Potter-böcker, spela piano och sprida ut glasunderlägg över hela vardagsrumsgolvet när man är en 8-månaders bebis. Vi passade också på att utforska Bob, min robotdammsugare. Men han var lite läskig ibland när han började röra på sig för mycket. Så häftigt och roligt att se hur spännande världen är för en så liten kille. Och hur snabbt han lär sig nya saker nu!

Resterna av bebisbesök - Amoll.net

Framåt sen eftermiddag var både mamma, bebis och jag ganska trötta av allt utforskande och pratande. Det tar på krafterna att vara på upptäcktsfärd och jag funderade lite över vem av oss som var tröttast när de gick hem. Haha!

Trött efter bebislek - Amoll.net

Under helgen sen har jag hängt hos mina föräldrar. Fredagens häng var planerat då mamma undrade om jag ville komma på middag. För att slippa ta mig hem sent sov jag kvar för enkelhetens skull. Sen blev det lite oplanerat att stanna kvar till söndag då kroppen inte riktigt visade sig från sin bästa sida under lördagen. Ganska svajande kortison och väldig trötthet gjorde att jag blev kvar. Bra med lite sällskap i sånna lägen.

Men väl hemma hos mig själv igen på söndagen passade jag på att testa lite från min nya julklappsbok. Ja, den hade precis kommit till mamma och pappa efter en del krångel från alla möjliga håll. Bättre sent än aldrig och det passar bra nu när jag vill försöka komma igång mer med spelandet igen. Så med den lilla ork och hjärnceller jag hade mellan söndagens kortisonras testade jag att spela lite. Verkligen på tiden att börja hänga mer med fiolerna igen nu! Och de andra instrumenten också för den delen. Musik är ju ändå så himla bra för själen!

Alla fredagar behöver inte vara bubbel och fest

Det behöver inte vara glam och glamour för att det ska vara en bra fredagkväll. Jag tyckte det kunde vara på sin plats i fredags men lite kontrast till alla glas med bubbel och partybilder som swischade förbi överallt på sociala medier. Så jag kontrade med en bild från soffan med vegbullar, pasta, pyjamas och Harry Potter-film under en filt. För jag hade en riktigt bra fredagkväll alldeles utan lyxrestaurang och en massa annat flådigt. Jag var ganska trött efter två ganska intensiva dagar, i alla fall i mina mått mätt just nu.

I torsdags var jag iväg för att träffa några på en musikskola nere på stan som jag förhoppningsvis, om allt går vägen, kommer jobba med lite under våren. De har ett väldigt spännande projekt som jag mer än gärna skulle vilja hjälpa till med. Jag hoppas bara att orken ska räcka till och att det ska gå att lösa rent praktiskt med läkare och försäkringskassan och allt annat byråkratiskt. För det skulle verkligen vara det optimala för mig nu om jag vill pröva på att jobba några timmar i veckan. Viljan finns verkligen där, frågan är om kroppen är med på noterna riktigt än.

Sjukgymnasten som jag träffade i fredags verkade ändå vara av samma åsikt som mig. Att det låter som det optimala jobbet för att försöka komma igång lite mer igen och att det är genomtänkt och vettigt. Så vi får se helt enkelt, vad morgondagens läkarbesök resulterar i och om det sen går att få till allting på ett bra sätt.
Ni kan väl hålla en tumme?

Så efter att ha hängt hos föräldrarna hela eftermiddagen var det väldigt skönt att komma hem och krypa ner i soffan i fredags kväll.

Fredagkväll i soffan - Amoll.net

Jag var inställd på en lugn lördag hemma för mig själv men precis när jag skulle gå ut en promenad så smsade min moster och bjöd in till middag. Efter lite beslutsångest och vånda över huruvida jag skulle orka och att få hjärncellerna att tänka om kring dagen så bestämde jag mig för att testa ändå. Jag blir lite frustrerad över hur icke-anpassningsbar min hjärna är just nu. Att ändra på planer är något som är jättesvårt, hur konstigt det än låter. Dessutom blev beslutsångesten påspädd av att jag fick ett litet kortisolras där mitt i allt men jag lyckades rädda upp det ganska snabbt och smidigt ändå med medicin, vila, en kopp buljong och vätska.

Så jag petade på mig lite andra kläder, målade till och med ögonfransarna (för att kompensera mitt otvättade hår, haha!) och spenderade kvällen tillsammans med föräldrarna hos moster och morbror istället. God mat, trevligt att komma ut en sväng och det är alltid roligt att få träffa familjen lite. Inte så tokig lördagkväll!

Efter en taxitur hem genom stan i början till snöovädret var det väldigt skönt att få krypa i säng sedan!

Kallt att kissa och lite för få skedar

Idag är det kallt. Både ute och i mitt badrum. Ventilationen har sedan igår fått för sig att blåsa IN kall luft istället för att dra ut luften som den ska. Otroligt praktiskt när det är -6 grader ute! Det är kallt att kissa! Och jag ser verkligen inte fram emot när jag om en stund ska ta en dusch.

Frosty fence

I måndags var min moster och morbror här och fikade. Jag tyckte det var en bra idé nu när jag faktiskt bor i stan igen, att kunna träffa dem lite lättare. Väldigt bra träning för mig också för att försiktigt komma igång lite mer. Sociala sammanhang är fortfarande otroligt ansträngande, både fysiskt och mentalt. Hjärnan blir trött av ingenting och jag behöver framförallt öva på att träffa folk på ett lugnt sätt. Inte trigga igång någon speedad extraenergi som jag egentligen inte har.

Igår blev det en promenad hem till föräldrarna efter att pappa varit här och försökt hjälpa mig fixa ventilationen. Tyvärr utan resultat så det fick bli till att maila bostadsrättsföreningen idag istället. Fördelen med att hälsa på hos föräldrarna, förutom att få träffa dem såklart, är att det för det mesta bjuds på middag. Dessutom skickar mamma ofta med matlåda. Inte så tokigt!

Annars fixar och stökar jag lite här hemma. Är det inte tvätt som ska fixas med så är det frukt som ska sköljas, disk som ska fixas eller mail som ska skickas. Igår hade jag skrivit upp mig på ett inspirerande webinar med La Linda också som var väldigt bra!
Men jag är ändå nöjd med att jag klarar av så mycket mer nu än i höstas! Det gäller att fokusera på allting som faktiskt fungerar. Jag bor ju ändå själv nu igen! Tjohoo!

Det är väl förresten fullt normalt att lägga frukt och grönsaker på tork i diskstället? Haha!

Frukt på tork

De sista dagarna har jag varit trött. Ja, mer trött än vanligt känns det som. Den där eviga känslan av att aldrig ha tillräckligt med skedar*. Men å andra sidan är jag faktiskt igång lite mer om dagarna. Gör lite mer saker och framförallt har jag viljan att göra mer saker. Även om orken inte riktigt räcker till än. Men motivationen finns där igen och jag har en del nya idéer som ligger och bakar till sig i hjärnan.

*Känner ni till the spoon theory?

Julveckan genom mobilen

God jul, god fortsättning och jag kan ju passa på att klämma in ett gott nytt år också när jag ändå är igång! Haha! Sista veckan har varit lite av en berg- och dalbana. Som livet verkar vara numera. Jag tänkte att vi kunde kika lite på hur julveckan har varit.

Lilljulafton

Förra helgen gjorde mamma och jag julgodis på lördagen. Marsipan smaksatt med olika sorters sprit och doppade i choklad. Det har blivit lite av vår jultradition.
Dagen före julafton blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Vid lunchtid fick jag en rejäl kortisolkänning så istället för att fixa och stöka med julfixande blev det till att stoppa i mig en massa extra kortison, bädda ner mig på soffan och dricka buljong istället. Ovanligt svårt att bli människa igen dessutom och hann rasa en vända till framåt kvällen. Framåt middagstid hade vi lyckats vända det värsta ändå, det är bra med snälla och numera ganska vana föräldrar som kan skrapa ihop mig när jag inte förstår bättre själv. Så julmaten gick till slut att provsmaka på lilljulafton, som det ska vara! Mammas sill kan nog vara det bästa på hela julen tror jag.

Efter maten var det dags för Bingolottos uppesittarkväll. Dagen före julafton brukar oftast vara den absolut bästa juldagen tycker jag. Det har alltid varit vår juldag tillsammans, jag, mamma och pappa. Granen lyckades vi pynta klart i reklampauserna. Vi hamnade lite efter i planeringen för dagen när eftermiddagen inte blev som tänkt riktigt men det gick ju bra såhär också. Trots att vi hade två bingolotter i var vann vi inte någonting alls. Inte ens en ynka nyårslott.

Sedan min första julafton när jag var 9 månader gammal har vi haft traditionen att jag alltid fått en julklapp kvällen före julafton. Det började för att föräldrarna skulle få äta middag i lugn och ro och gav mig en julklapp att slita och dra i under tiden. Sen har det hängt kvar som tradition och kommer nog göra det tills jag får egna barn. Innehållet i julklappen är mindre viktig egentligen, det är själva traditionen som betyder något. Men i år var det en väldigt fin kofta i paketet.

Julafton

På julaftonsmorgonen tassade jag upp och gjorde mig ett par julskinksmörgåsar till frukost och åt till sista avsnittet av julkalendern. När mamma lite senare kom upp påminde hon om att jag ju hade glömt bort strumpan som hängde kvar på min dörr. Så det blev dags att undersöka den lite närmare. En Bamsetidning, juleskum och favoritchokladen. Och ett avlångt paket med en ny tumstock. Väldigt välbehövt då min gamla har sett bättre tider och tappat ett par decimeter på slutet.

Något som (tyvärr) har blivit lite av en tradition för min del är att jag alltid slår in julklapparna i sista sekunden. Alltså i smått panik på förmiddagen på julafton. Varje år tänker jag att jag ska vara ute i bättre tid och varje år så skiter det sig ändå. Haha! Men de få paket jag behövde fixa blev inslagna till slut! Ett till föräldrarna och ett till julklappsspelet vi skulle ha med släkten.

Efter lunch sa jag hejdå till julgrisen som jag dagen före fick ett infall att piffa till lite extra med glitter. Ibland får jag ganska bra idéer ändå i min lilla kortisonbubbla trots att inte mycket annat funkar just då. Han blev himla tjusig tycker jag! Vi hoppade på bussen och åkte till min moster där det väntade fika till Kalle Anka.

Efter Kalle passade jag på att låna en säng och vila en stund i väntan på maten. Ganska mysigt att ligga och lyssna på hur de andra stökade precis utanför.

Sen var det dags för julbord! Massor av god mat, som vanligt! Förrättsdelen är ju verkligen den bästa! Köttbullar går ju att äta när som helst annars så det gäller att passa på att äta sill och lax och annat gott!

Julselfie med renhorn

Jag hade redan julpiffat mig med en julkofta och riktigt pråliga julörhängen som plingade. Lagom till maten kom mina kusinbarn med pricken över i:et i form av glittriga renhorn! Perfekt tyckte jag! De andra i släkten var väl kanske mindre roade av sina huvudbonader.

Tomten hittade till oss i år också men han börjar nog bli lite gammal och förvirrad nu tror jag. För han hade bara julklappar till mina kusinbarn. Vi andra körde något variant av julklappsspel efteråt istället. Jag fick Rum 213-triologin av Ingelin Angerborn och jag höll hårt i böckerna spelet igenom, trots att jag nog fick flest möjligheter till att byta julklapp.

Juldagen och mellandagarna

På juldagen var det lunch hos min faster med familj som gällde. Mina kusiner var där också och det var alldeles för länge sedan jag träffade dem sist. Trevligt! När vi kom hem fick jag en hög med julklappar till från föräldrarna. Fördelen med att inte ha julklappar ordentligt på julafton blev att de jag fick från föräldrarna spreds ut över flera dagar istället. Jag fick lite kläder och en del saker till min lägenhet som jag önskat mig.

Så mellandagarna ägnades åt att bygga soffbord och sy gardiner som jag fick i julklapp. Jag hade också klurat på att byta plats på hyllorna i mitt sovrum och vardagsrum och jag kompletterade med en ny tv-bänk också som passade ihop med nygamla hyllan i vardagsrummet. Allting blev så himla bra tycker jag! Jag har letat sedan i våras efter färgglada gardiner men bara hittat 50 varianter av beige typ. De här passar mig mycket bättre! Vardagsrummet fick både mer förvaring, känns mycket rymligare och jag fick en bra plats att packa upp- och ner mina fioler på. Perfekt verkligen!

Igår packade vi ihop mina saker hos föräldrarna och flyttade ner allt till mig så nu bor jag hemma hos mig själv igen! Inte en dag för sent även om det känns väldigt ovant och lite osäkert också. Men det var dags nu. Så himla skönt att få krypa ner i min egen säng igårkväll med en kopp te efter att föräldrarna gått hemåt. Det tog sin lilla stund att få iordning på allting men nu bor både jag, alla fiolerna och datorn här igen! Och idag kommer Annie och Oskar hit i flera dagar!
Nu tänker jag att livet får vända och gå åt rätt håll en gång för alla! Nytt år och vägen till ett bättre liv fortsätter helt enkelt!

Nu är ordningen återställd!

Igår var det äntligen dags! Dags att få tillbaka lite mer färg i livet igen. Efter 4.5 timmar hos frissan såg jag ut såhär i håret istället. SÅ HIMLA NÖJD!
Livet blir verkligen lite roligare och lättare med färgglatt hår. Jag tycker dessutom att det är lite extra kul att se folks reaktioner på mina galna hårfärger.

Såhär såg det ut under tiden frissan kletade i färg och resultatet som hon fotade i ljuset från deras snoffsiga fotolampa. (Om jag blev avundsjuk på lampan och övervägde att stjäla den? Ja, den tanken kan möjligtvis ha slagit mig…)

Efter att ha gjort ett Superman-ombyte och slängt i mig ett par knäckebrödsmackor på en halvtimme bestämde jag mig för att ta med det nya, snoffsiga håret och följa med på 6oårskalas hos min morbror också. Hej och hå! Så mycket har jag inte gjort under samma dag på otroligt länge. Egentligen kanske inte alltför genomtänkt men det var både trevligt och skönt att jag faktiskt kunde följa med.

Idag däremot har kroppen känts som bly och varit mindre glad på mig. Ungefär allting har gjort mer eller mindre ont och jag har känt mig kalasbakis trots att jag inte drack en droppe alkohol igår. Men vad gör det, för jag har knallrosa hår och jag har varit ute i 1.5 timme och promenerat långsamt i solen! Efter en tidig middag åkte föräldrarna iväg för att gå på gympauppvisning som mitt kusinbarn är med på. Jag däremot, jag nattade mig och kröp ner i sängen med en kopp te och vetepåsen. Ibland undrar jag vilka det egentligen är som är pensionärer i vår familj… Haha! Men kroppen sa vila och då får den vila. Plus att den helt enkelt vägrade att vara uppe och igång något mer idag.

6 dagar senare…

Äntligen! Nu hittar ni mig här istället för i en sjukhussäng! Tjohoo! Här är nu alltså i mammas fåtölj hemma hos föräldrarna. Så otroligt trött och jag mår fortfarande ganska dåligt om jag ska vara ärlig (och det är ju det jag tänkt försöka vara bättre på i fortsättningen) men det är otroligt skönt att ha fått komma hem från sjukhuset!

Jag fick komma hem mest för att de faktiskt inte gör så mycket mer på sjukhuset än vad jag kan göra hemma själv. Och då är det faktiskt betydligt trevligare att hänga hemma i mammas fåtölj istället för där. I väntan på tiden på endokrin som jag äntligen har fått den 30 augusti…

Antibiotikapillerna (som jag hoppas börjar ha lite effekt nu) kan jag ta själv, likaså alla blodtrycksmediciner som de börjat peta i mig (visserligen utan alltför stor effekt än så länge). Jag kan puffa alla mediciner och koksalt själv hemma med min smidiga puffapparat (nebulisator) och framförallt kan jag krama och bråka* på föräldrarna istället. Betydligt bättre för själen! Det är faktiskt mindre ansträngande att få sköta allt själv istället för att behöva hålla rätt på allting som de inte lyckas hålla rätt på där. Skrämmande hur mycket missar och knasigheter det blir faktiskt blir med fel mediciner, missade tider och annat som inte får bli fel om man är sjuk.

Och imorgon ska jag titta till fiolerna och spela! Det om något behöver själen! Nu ska jag vila!

*För de som inte känner mig tillräckligt väl så är bråka mitt sätt att visa att jag tycker om någon. Knasigt, jag vet, men sån är jag. Kommer jag och knuffas, stökar lite och härjar med dig så är det något positivt.

Midsommar på landet

De senaste åren har jag firat midsommar i min moster och morbrors torp ute på landet utanför Tierp. Varför bryta ett vinnande koncept? Så även i år blev det midsommarfirande med föräldrarna, moster, morbror och min kusin. Det går inte komma ifrån att det är otroligt mysigt och rogivande att komma ut till ett sånt här fint litet torp där korna går i hagen precis intill. Tyvärr var inte vädergudarna på vår sida i år. Det är väl typiskt att det efter nästan två månaders värmebölja ska bli kallt och lite regnigt just precis över midsommar?
Det absolut bästa med midsommar måste ändå vara sillen! Jag älskar alla tillfällen då man får äta sill. Vi kom fram lagom till det var dags för lunch. Sill och snaps, vad är mer midsommar?

Ja, det skulle väl möjligtvis vara färska bär då kanske. Det hade vi såklart också. Framåt kvällen blev det dags för middag. Haha, det blir mest ätande en dag som denna! Nej, jag hann faktiskt med ett snabbt besök av några vänner som firade midsommar i krokarna. Jag satte mig ute i ett hörn och spelade lite också. Det måste ju spelas lite folkmusik på midsommar! Kan jag inte få mina spelmän med knätofsar i Dalarna så får jag stå för folkmusiken själv. Men sen, sen var det dags för middag! Och då var det faktiskt såpass bra väder att vi kunde sitta ute i det lilla partytältet med väggar de har ute på gården. Men sen flyttade vi in i värmen från vedspisen i köket igen innan det var dags att krypa i säng. Man blir trött av att vara på landet! 

Efter en lång lördagsfrukost och lunch packade vi in oss i bilen igen och åkte tillbaka mot Uppsala. Vädret visade sig inte på sin bästa sida då heller så vi bestämde oss för att bara stanna en natt.

Istället blev det hamburgare hemma hos föräldrarna. Det är inte så tokigt det heller.

Glad midsommar!

Nu är det sommar på riktigt!
Lite lagom halvtråkigt väder lagom till midsommar. Vad är mer sommar än så? Just midsommardagarna hade såklart gärna kunnat få bjuda på lite finare väder men annars tycker jag att det är ganska skönt med lite svalare väder. Det har verkligen varit väldigt välbehövt med en skvätt regn.

Midsommar för mig har alltid varit en familjegrej snarare än party med vänner så det blir sånt firande i år också. Jag har packat ihop fiolen och åkt med föräldrarna till min moster och morbrors torp en bit norr om Uppsala. Ett par lugna dagar i ett torp på landet är precis vad jag behöver nu. Lugn och ro, god mat, vila och umgås med familjen. Jag hoppas att vädret visar sig från en lite bättre sida än de sista dagarna för jag vill kunna sitta ute och spela. Det är en sån frihetskänsla, att kunna öva och spela utomhus. Midsommarblommor

Midsommarminnen

Jag kan inte låta bli att sakna midsomrarna i sommarstugan vi hade i Dalarna under min uppväxt. Midsommar ska firas i Dalarna, så är det bara! Förra året när Annie och jag åkte genom Dalarna och Tällberg efter att ha varit på Bingsjöstämman kunde jag inte låta bli att känna att här, här vill jag bo! Vem vet, det kanske är där jag kommer att hamna så småningom? Tills dess är midsommar i ett torp med kor som grannar ett bra alternativ. Men jag saknar den vita, höga midsommarstången, knätofsarna och spelmännen.

Lavendel

30-årskalas med släkten

Eller hur man får in 15 personer och lite för många pizzor i en 48 kvm stor lägenhet

När man fyller 30 år behövs det ju ändå lite kalas kan jag tycka. Det blir lite uppdelat på olika håll i lagom stora doser. Så igår fyllde jag hela min lägenhet till bredden med släkten för ett lite tidigt pizzakalas i kombination med inflyttningsfest. 15 personer i min lägenhet blir ganska fullt. Haha! Men det blev himla trevligt och kul att få fira lite. Framförallt väldigt roligt att kunna ta hem folk till mig!
Blivande 30-åringSåhär såg jag ut dagen till ära! Med både ny tunika och glittereyeliner. Både glitter och ballonger hör till när man fyller 30 tycker jag! PresenthögRätt som det var ringde det på dörren och nästan allihopa vällde in på en och samma gång. Hej och hå! Så blir det när de gått ihop och köpt ett stort, gemensamt paket som skulle lämnas av alla samtidigt. Så de stod allihopa ute i trapphuset och sjöng. Väldigt fint! Pizza

Äta bör man…

Mitt i allt stök och fixande så blev det bara av att jag fotade min egen specialpizza. Men jag hade beställt hem en hel hög med pizzor till de andra som tog upp nästan hela köket. Mycket pizza blev det i alla fall och de var tydligen väldigt goda!

Mitt eget försök att beställa glutenfri, vegansk pizza sket sig i sista sekunden när jag ringde för att dubbelkolla en andra gång efter att ha lagt beställningen att den glutenfria degen var mjölkfri. Då kunde han helt plötsligt inte garantera något för att de inte hade kvar innehållsförteckningen. Väldigt snopet! Tur att jag hade fryspizzan som backup!  TårtaMen mamma hade gjort tårta som jag kunde äta. Dessutom otroligt god tårta! Jag som annars faktiskt inte riktigt gillar tårta åt två bitar och dessutom har jag en bit kvar till idag! Tjohoo! Marängtårta är helt klart grejen, den här var med cornflakes i. TulpanerJag fick väldigt fina tulpaner! Hoppas de står länge, annars har ju blommor en förmåga att dö direkt när de kommer hem till mig. Haha! Presenter

Presenthögen innehöll detta!

Ior-strumpor från moster som hade insett min förtjusning till Ior och Nalle Puh-prylar när hon hjälpte mig med flyttpackning i Örebro och packade ner den ena tekoppen efter den andra med Ior och Puh på.

Presentkort på både hår- och hudfixande på de båda ställena jag brukar gå till. Det passar bra att bli lite vårpigg nu. Jag har ju en tid för färgning som jag verkligen ser fram emot om 1.5 vecka! Pepp på att bli färgglad i håret igen!

I det stora paketet bodde det en robotdammsugare! Det har jag pratat om sedan i julas tror jag att jag önskar mig. Ska bli så spännande att packa upp honom och se hur han fungerar!
Från min ena kusin fick jag en duschtvål också med någon lite oklar förklaring om att jag ju också måste bli ren nu när jag fyller 30 när lägenheten blir ren. Haha! LyxfrukostIdag blev det lite sovmorgon så jag åt bara ett par tråkiga smörgåsar lite snabbt när jag var uppe vid sju och sen sov jag någon timme till. Nu blev det istället en lite trevligare frukost i lugn och ro med kaffe, ägg och bärrester från tårtan på yoghurten. Det blir annars en ganska lugn dag idag. Testa nya dammsugaren och öva en del. Få undan extrabordet och lite sånt.
Det tar på krafterna med kalas!

  • 1
  • 2
Stäng meny
%d bloggare gillar detta: