När kreativiteten vill mer än kroppen

Den här veckan har varit lite tung och kämpig. Hela veckan har kantats av ett rejält endometriosskov som tagit slut på mina krafter ganska ordentligt. Men samtidigt har hjärnan hoppat igång ännu mer efter att jag i måndags slutade helt med det där rävgiftet till blodtrycksmedicin. Jag kan tänka bättre, jag sover bättre och kroppen känns allmänt lite mindre konstig. Hjärnan är inte alls lika mosig och konstig. Motivationen och viljan till att göra saker har kommit tillbaka på ett helt annat sätt! Så himla skönt! Och på samma gång en så svår balansgång när kroppen har tagit några steg tillbaka. Att vilja göra saker men inte orka är frustrerande. Kamera - Amoll.net

Idag efter lunch fick jag ett sånt sug efter att plocka fram kameran igen. Något jag tänkt att jag vill göra länge och det är några saker jag tänkt att jag skulle vilja fota. Framförallt för några kommande blogginlägg. Verkligen inget stort och avancerat projekt men det är något jag inte gjort på väldigt länge. Sagt och gjort. Jag prioriterade bort att tvätta trosor och valde att ta vara på stunden av kreativitet istället. Jag gjorde enklast tänkbara lilla “ministudio” på mitt vardagsrumsbord och utnyttjade att det fortfarande kom in ganska mycket ljus från fönstret. Så himla roligt att fota lite igen!

Skakigt och darrigt på soffan - Amoll.net

Trots att jag tog det försiktigt och i väldigt lugnt tempo så var det tydligen mer än vad denna kropp hade ork för idag. Så det blev krasch på soffan efteråt med otroligt skakig kropp, vatten, vila och vänta in effekten av lite extra kortison. Men det var det värt! För jag gjorde det! Jag lyckades! Tjohoo!

Middag hos föräldrarna - Amoll.net

Efter att ha vilat en stund plockade jag ihop lite grejer på väldigt skakiga ben och tog mig ut till pappa som väntade med bil. Planerna för kvällen var middag hos föräldrarna och det tackar man ju inte nej till. Bra med miljöombyte och få lite sällskap. Jag lyckades gå några meter extra på väg från bilen också för att få lite frisk luft i blåsten. Det blev i alla fall ett försök till en promenad.

Annars har jag fått umgås med mamma och pappa och ätit god middag. Nu sitter jag i deras soffa med en kopp te och vi tittar på Stjärnornas stjärna. Inte så tokig lördagkväll ändå måste jag säga.

Detta inlägg har 4 kommentarer

  1. Förstår det där med att vilja göra saker men inte orka, jag befinner mig på samma ställe just nu. Snart orkar vi!

    1. Usch! Det är så frustrerande mellanläge att hamna i. Heja oss, snart orkar vi igen! 😊❤️ Kram!

  2. Jag delade rum med en tjej med endometrios när jag opererades i höstas, och fick en i blick i hur det kan vara. Kände inte till något om det innan. Så jag känner verkligen med dig. Måste vara jättejobbigt. Själv har jag äntligen (iom den senaste operationen) fått bukt med ett stort problem jag haft ett tag och som förstörde min egen ork och kostade mig två jobb.
    Men vad härligt att du äntligen fått fota lite, och precis, man måste kanske testa gränserna lite ibland för att bygga upp orken igen. 🙂 ser att vi har samma kameramodell med, hehe. 🙂 mkt bra kamera, eller hur? 🙂 hoppas du hade en trevlig kväll och ser fram emot att se lite nyfotade bilder. 🙂

    1. Vad skönt att du blivit hjälpt av operationen! Härligt att höra! Ja, jag är väldigt nöjd med kameran! 😊 Ikväll har jag faktiskt lyckats fixa lite med redigering av några foton också! Behövde fixa en del med lightroom efter en ominstallation av datorn först. Har en del nya presets också som jag inte testat tidigare. Spännande! 😊

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny