Veckans guldskedar – vecka 32

  • Ett bra och, som alltid, motiverande besök hos min sjukgymnast på smärtrehab.
  • Jag redigerade lite foton. Så länge sen sist! Hoppas att den lusten och energin kommer tillbaka på riktigt snart igen!
  • Jag spelade fiol en sväng igen och det kändes så bra i själen! Det blev en lite för lång sväng för vad kroppen riktigt klarade av bara men fy vad härligt det var att spela igen!
  • En utflykt till Ikea med föräldrarna “för att titta på några småsaker”. 6 timmar, ett par platta paket och två kassar senare var jag hemma och helt slut! Men det gick ändå över förväntan och var en trevlig utflykt.
  • Äntligen lyckats hämta ut mer kortison (viktigt!!) som strulat och krånglat i flera veckor! (Licensmedicin + namnbyte hos tillverkare = massor av krångel!!)
  • Känslan att hämta en trave med reserverade böcker på biblioteket! <3
  • Hittade en liten loungesoffa på rea på Jysk som blev helt perfekt på min balkong! Där ska jag ligga och läsa resten av sommaren och hösten! Bara det slutar regna…
  • Trevlig kräftskivemiddag med föräldrarna hemma hos mig. Goda kräftor, god mat och gott fika. Bra lördagkväll!
  • Att låta kroppen vila en söndag efter att ha gjort alldeles för mycket i flera dagar. Läsa och sova på soffan och tillåta mig att vara nöjd i det.

April. April!

Nu är det äntligen april! April kan nog vara en av mina favoritmånader. Det betyder att det är vår på riktigt och det känns verkligen i luften nu tycker jag. Vilken skillnad det gör för själen! Så himla härligt att det är ljusare ute och att det går att riktigt andas vår. Allt känns så mycket lättare när det är ljusare och vårluft även om jag inte orkar vara ute så mycket just nu.

Trots att de sista veckorna har varit ganska ordentligt tunga med rejält endometriosskov så känns det ändå som att livet har gått lite mer åt rätt håll. Sedan ett par veckor tillbaka har jag slutat helt med blodtrycksmedicinen och herregud vilken skillnad det blivit på hjärnan! Helt plötsligt har viljan och motivationen hoppat igång ännu mer och jag lyckas faktiskt göra lite småsaker.
Jag VILL göra saker. Kreativa saker. Ta fram kameran igen. Läsa böcker. Skriva.
Jag kan fokusera blicken på nära håll igen i mer än bara ett par minuter åt gången!

Jag orkar visserligen inte göra särskilt mycket för tillfället när jag fortfarande går på starka mediciner och har mycket värk. Men bara att ha fått tillbaka en del motivation, inspiration och möjlighet att kunna läsa och använda dator mer gör så himla mycket! Framförallt har jag fått mer hopp om att livet kommer bli lite bättre i takt med att det här skovet ger med sig.

Att det äntligen har blivit april gör också att det är ett litet steg närmre ett stort steg i framtiden som jag verkligen ser fram emot. Jag längtar så det gör ont emellanåt! Många små milstolpar att beta av. Och jag ska snaaart få tummen ur att dela med mig om allt!
April ska bli min månad för revanch nu, trots bakslaget med skovet!

När kreativiteten vill mer än kroppen

Den här veckan har varit lite tung och kämpig. Hela veckan har kantats av ett rejält endometriosskov som tagit slut på mina krafter ganska ordentligt. Men samtidigt har hjärnan hoppat igång ännu mer efter att jag i måndags slutade helt med det där rävgiftet till blodtrycksmedicin. Jag kan tänka bättre, jag sover bättre och kroppen känns allmänt lite mindre konstig. Hjärnan är inte alls lika mosig och konstig. Motivationen och viljan till att göra saker har kommit tillbaka på ett helt annat sätt! Så himla skönt! Och på samma gång en så svår balansgång när kroppen har tagit några steg tillbaka. Att vilja göra saker men inte orka är frustrerande. Kamera - Amoll.net

Idag efter lunch fick jag ett sånt sug efter att plocka fram kameran igen. Något jag tänkt att jag vill göra länge och det är några saker jag tänkt att jag skulle vilja fota. Framförallt för några kommande blogginlägg. Verkligen inget stort och avancerat projekt men det är något jag inte gjort på väldigt länge. Sagt och gjort. Jag prioriterade bort att tvätta trosor och valde att ta vara på stunden av kreativitet istället. Jag gjorde enklast tänkbara lilla “ministudio” på mitt vardagsrumsbord och utnyttjade att det fortfarande kom in ganska mycket ljus från fönstret. Så himla roligt att fota lite igen!

Skakigt och darrigt på soffan - Amoll.net

Trots att jag tog det försiktigt och i väldigt lugnt tempo så var det tydligen mer än vad denna kropp hade ork för idag. Så det blev krasch på soffan efteråt med otroligt skakig kropp, vatten, vila och vänta in effekten av lite extra kortison. Men det var det värt! För jag gjorde det! Jag lyckades! Tjohoo!

Middag hos föräldrarna - Amoll.net

Efter att ha vilat en stund plockade jag ihop lite grejer på väldigt skakiga ben och tog mig ut till pappa som väntade med bil. Planerna för kvällen var middag hos föräldrarna och det tackar man ju inte nej till. Bra med miljöombyte och få lite sällskap. Jag lyckades gå några meter extra på väg från bilen också för att få lite frisk luft i blåsten. Det blev i alla fall ett försök till en promenad.

Annars har jag fått umgås med mamma och pappa och ätit god middag. Nu sitter jag i deras soffa med en kopp te och vi tittar på Stjärnornas stjärna. Inte så tokig lördagkväll ändå måste jag säga.

Ny vecka, nya tag och uppladdning inför hösten

Vecka 34

Nu ni, är det nästan höst!

Lite så känns det i alla fall när både jobb och planering inför hösten drar igång på riktigt. Att det börjar bli mörkt så tidigt om kvällarna också gör ju inte saken bättre heller. Jag har egentligen ingenting emot hösten annars men jag älskar verkligen de ljusa sommarnätterna i juni. Det är helt klart det värsta med hösten och vintern tycker jag, bristen på ljus.

Annars njuter jag verkligen av det svalare vädret! Så otroligt välbehövt! Även om jag gärna hade kunnat vara utan de galna stormarna som varit några svängar här i Uppsala. Häromdagen kom det en helt galen hagel- och åskstorm, bland det mer brutala jag nånsin varit med om tror jag. Så glad att jag var inomhus då och inte behövde gå ut!

Vecka 34

Det var länge sedan jag la upp och visade någon veckoplanering från min bullet journal så det är väl på tiden nu! Lagom till jobbstart och allt. Det har blivit mitt sätt att få in lite mer kreativitet i vardagen. Våga testa och låtsas att jag faktiskt kan göra tjusiga saker. Haha! Det är betydligt snyggare nu än när jag började i höstas så övning ger färdighet. Sen övar jag mest på att saker inte alltid behöver vara perfekta och felfria. Det är viktigare att det gör gott för själen och att det är roligt.

Idag fick det bli lite musikinspirerat tema på veckan just för att jobbet drar igång igen, även om det bara är planering den här veckan. Sen är min förhoppning att komma igång lite bättre med övning och spelande. Det är på tiden efter den här sommaren!

Min bullet journal har blivit mitt sätt att hålla ordning på livet och få struktur på saker och ting när hjärncellerna inte alltid är på topp. Nu tänker jag att det är dags att ta tag i livet ordentligt. När vädret är svalare och medicinerna långsamt verkar börja ha lite effekt. Många bäckar små helt enkelt och babysteg i rätt riktning. Herregud, idag har jag ju till och med lite mascara på ögonfransarna! (Visserligen enbart för att jag skulle fixa nytt pass och tänkte att jag i alla fall skulle försöka se lite anständig ut. Men det sprack fullständigt, den som uppfann de där fotomaskinerna hos polisen kan inte ha något estetiskt sinne överhuvudtaget!)

  • Inläggskategori:Kreativt
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Nya fotodrömmar

Det har börjat klia i fotofingrarna igen nu efter ett väldigt långt uppehåll från fotografering. Av flera anledningar är jag lite sugen på en mindre, smidigare kamera. Dels skulle jag gärna vilja ha en kamera som lätt går att ha med mig i väskan. Den bästa kameran är ju faktiskt den man har med sig. Sen skulle det vara skönt att ha en mindre och lättare kamera med tanke på de problem jag ändå har med kroppen. Jag har mycket ont i både kroppen och händerna och att då handskas med en stor, tung systemkamera är lite kämpigt. Jag tror att det kan vara en av anledningarna till att jag kommit av mig med fotandet, att jag faktiskt inte mår så bra av den tunga kameran.

Vad borde jag ha?

Jag har börjat kika lite på vad som finns och oj vad mycket nytt, spännande det kommit de senaste åren! Jag har fastnat lite för Canon M6 och ha ett 22mm objektiv till som är smidigt att ha med. Sen går det att med en adapter använda alla de andra objektiv jag redan har. Eventuellt kanske det lutar lite mer åt en M5a för att få en sökare också.

Bilder lånade från Cyberphoto

Efter att ha bollat lite idéer med en kompis också kring det hela så blev jag nyfiken på en Sony A7. Så mycket kamera i så litet format! Och det går att använda Canon-objektiv på den också med en adapter. När jag träffar honom och hans sambo på fredag ska jag passa på att klämma lite på hans Sony. Kanske till och med pröva om mitt Tamron-objektiv fungerar med adapter.

Vad jag inte kan förstå är hur Sony har lyckats få in en fullformatsensor i en så liten kamera?! Så häftigt!

Bild lånad från Cyberphoto

Separationsångest

Men jag har lite separationsångest från att göra mig av med min Canon 6D som jag ändå tycker himla bra om. Så frågan är väl om jag ska tänka mig en kamera som kompletterar den jag redan har eller någon en som ska ersätta den.

Det roligaste och viktigaste skulle ändå vara att komma igång med fotografering igen. Det börjar klia mer och mer i fingrarna när det kommer till att syssla med allt möjligt kreativt igen vilket känns roligt.

Att rita krokiga krumelurer på ett papper


Jag har börjat ägna mig åt mer kreativa saker rent allmänt på sista tiden, inte bara musik som är det jag nästan enbart fokuserat på under de senare åren (och då kanske inte alltid ens på ett så hållbart och kreativt sätt). Det sköna är att jag nu väljer att inte lägga alltför stor vikt vid själva resultatet utan det får vara ett sätt att helt enkelt bredda och utveckla min kreativitet i allmänhet.

Alla är vi barn i början. Jag har egentligen aldrig ägnat mig åt att teckna, rita, och hålla på med liknande saker sedan jag blev vuxen men jag har alltid haft en önskan om att kunna. Det verkar så frigörande att sitta och teckna och måla, få ut sina känslor och det man tänker på. Avstressande och meditativt. Eller att kunna skriva snyggt på ett födelsedagskort eller snygga rubriker, framförallt nu när jag för ett tag sedan börjat med Bullet Journaling också.

För ett tag sedan ramlade jag över Show Me Your Drills från the Happy Ever Crafter som är ett första steg till att lära sig kalligrafi. En steg-för-steg-guide som är mer eller mindre idiotsäker även för en sån som mig som aldrig sysslat med det förut. Man får lära sig de grundläggande teknikerna som sedan så småningom sätts ihop till bokstäver. På något sätt hoppade mamma med på det här äventyret också så vi sitter tillsammans och svär och skrattar över våra krokiga krumelurer och när man ska trycka hårt och löst för att få till det. Som tur är är det många övningar för att just nöta in det så man ska lära sig tekniken ordentligt.

Vem vet, det kanske går att lära även mig att skriva snyggt till slut? Om inte annat så är det ganska roligt, avkopplande och en bra väg till ett mer kreativt liv.

  • Inläggskategori:Kreativt
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer