Bach som man inte får spela Bach

Som jag sagt förut hade jag aldrig någon ordentlig trotsålder när man skulle ha haft det. Så jag tar igen det nu när jag närmar mig 30 istället helt enkelt. Bättre sent än aldrig tänker jag. Varför göra som alla andra när man kan pröva nya saker?

Vad passar bättre en söndag i pyjamasbyxor än att spela lite Bach? Bach är alltid bra att spela, det kan nog varenda musiker intyga. Men jag kan tycka att det på ett sätt är lite tröstlöst att spela Bach för det går liksom inte att göra rätt. Alltid finns det någon som har åsikter på tolkningar hit och dit. Hur man ska spela det och hur man borde spela det. Hur det förväntas att göras helt enkelt. Alla dessa ord på samma gång som jag är lite smått allergisk mot.

När fel blir rätt

En nästan-trettiåring i trotsåldern med en elfiol med roliga effektpedaler. Som fått lite identitetskris och fått för sig att det är himla ballt att vara elgitarrist. Det kan ju bara sluta på ett sätt. Typ så långt ifrån som Bach ska och borde spelas.

Såhär går det då. Elfiol. Distpedal. Pyjamasbyxor.
Hur man inte ska spela Bach. Då kan det ju helt enkelt inte bli fel. Fel och fel måste ju bli rätt.

Trevlig söndag på er!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Stäng meny