Extraföreställning av Utgrävarna

Tidigt i våras var det föreställningsperiod med Örebrospexets produktion Utgrävarna. Såhär vid terminsstart är det tradition att köra en repris av vårens produktion som extraföreställning. Reklam för att värva nya studenter till föreningen. Eller helt enkelt en chans för oss att få ha kul tillsammans igen en sista gång på scen.

Nu var det alltså dags för extraföreställningen så jag packade min väska och tillsammans med elfiolen åkte jag i torsdags mot Örebro. Det blev tre väldigt intensiva dagar med genomdrag, genrep och föreställning från torsdag till lördag. Jag fick sova hos Angelica så jag hann med att umgås litegrann med henne också. 

Väldigt roligt att få göra allt en sista gång och få spela mitt smöriga tangosolo och feta hårdrockssolo igen på nya elfiolen. Framförallt väldigt kul att att få träffa alla fina spexmänniskor igen. Det här är det sista ordentliga jag är med på där eftersom jag har flyttat tillbaka till Uppsala igen. Det känns faktiskt lite vemodigt att lämna spexet efter dessa fina år med dem! Men jag räknar med att åka och titta på nästa produktion i vår för att se att de sköter sig ordentligt.

Pappa kom och tittade på föreställningen så jag kunde åka med honom tillbaka till Uppsala i lördags kväll. Väldigt smidigt och skönt att få skjuts men framförallt himla kul att han kom och tittade. För den som är nyfiken tittar de väldigt konstigt på en på McDonalds när man kommer alldeles grönsminkad i ansiktet en lördagkväll. Haha! Jag hade inte orkat sminka av mig innan vi åkte och som vanligt tycker jag att det är ganska underhållande att se hur folk reagerar när man inte ser ut eller gör som man “ska” göra på allmänna ställen.

Fiolpyssel inför hösten

Elfiol Yamaha SV-255Piffande hos fioldoktorn

Såhär inför hösten är det dags att ta tag i en del fiolfixande. I tisdags packade jag ihop alla mina fioler och åkte till min fioldoktor. Även fioler behöver sig en vända till doktorn emellanåt för att se till att allting står rätt till.

Framförallt fiolen har känts trött och instängd, ja lite förkyld och täppt, sedan i våras. Det började ordentligt när vädret ballade ur och det blev sådär supervarmt med väldigt pendlande luftfuktighet. Verkligen mardrömsvädret för fioler! Så jag hoppas att det inte är något allvarligt fel på den utan bara att han behöver justeras litegrann. Jag är lite rädd att det kan vara någon limning som släppt eller i värsta fall någon spricka. Men jag hoppas att det bara är lite justering av ljudpinnen som behövs.

Violan vill jag mest få en allmän översyn på, framförallt efter den extrema temperaturen och svettigheten där vi spelade Jesus Christ. Min “nya” kolfiberstråke från i vintras ska få sig nytt tagel också. Oftast är det inget höjdartagel som sitter på nya stråkar och nu när jag spelat på den ett halvår är det verkligen dags för nytt!

Elfiolspyssel

Till och med elfiolen fick följa med den här gången till fioldoktorns stora förvåning. Haha! Han var tydlig med att han inte håller på med elfioler eller kan sånt. Nej, jag vet, sa jag och fnissade lite inombords och tänkte “inte än”. Nu var det bara för att få hjälp och ett par reservdelar till en hakkopp som jag ville testa att sätta dit. Inget mer avancerat än så. Det är så knöligt att det inte går att byta hakkoppen på den när man som jag har rejäla problem med nacken och det ergonomiska när det kommer till spelet. Nödlösningen har blivit att sätta dit en annan hakkopp oppepå den befintliga men det funkar bara sådär.
(Men förhoppningsvis är en annan mer permanent och bra lösning otroligt nära nu! Jag väntar två spännande paket på posten nu i dagarna! Förväntningen och peppen på det alltså…!!!) 

När jag kom hem passade jag också på att byta strängar på elfiolen. Jag måste kompensera när det gör ont i fiolmammahjärtat att lämna de båda akustiska fiolerna och favoritstråken hos doktorn!
Ny sorts strängar den här gången så det ska bli kul att testa! Fortfarande syntetsträngar och de ska vara liknande de jag prövat tidigare. Men jag har en omgång stålsträngar också som det ska bli väldigt intressant att testa!

Direkt när jag satte på dem var jag lite skeptisk men nu när de fått sitta ett par dagar och blivit lite mer spelade på så börjar de låta bättre tycker jag. Det tar alltid lite tid att spela in nya strängar så det går inte att säga på direkten om det blir bra eller inte.

Annars går jag bara och väntar på att han ska ringa och säga att fiolerna och stråken är färdiga så jag kan få hämta hem dem igen. Mina bebisar! <3

Sensicore Perlon strängar

Vad jag drömmer om just nu

Det är en seg sjuka det här. Jag är fortfarande ganska utslagen med en himla hosta, ont i kroppen och så extremt trött. Lägg på en vända till med endometrioskrångel/blödningar/mens också trots att det bara var ett par veckor sedan sist som pricken över i:et. Det är ju rimligt… Det blir ju lite så, det som redan finns där innan och krånglar ser sin chans att krångla lite extra när annan sjukdom kommer in i bilden.

För att pigga upp lite tänkte jag att vi kunde kika på lite vad jag drömmer om just nu. En väldig blandning av både det ena och det andra. Musik, hälsa, prylar och livet. I väntan på lite vårvärme och sol sådär.

Viper elfiol

Att jag har snöat in mig lite på elfiol och att bli elgitarrist (på fiol!) när jag blir stor har nog varit svårt att undgå. Det här är nog vad jag googlar på absolut mest just nu och visar för folk. Varesig de vill se eller inte. Haha!
Drömmen om att ha den här fiolen alltså! Så himla häftig! Så himla dyr och så himla svår att få provspela. Överväger en sväng till Durham och Electric Violin Shop i sommar för att testa alla olika varianter.
Den affären, jag skulle nog svimma om jag kom dit!

Foto: Wood violins

Nintendo Classic Mini NES Edition

Trots den datanörd jag innerst inne fortfarande är så hade jag ingen tv-spelsbarndom. Jag har knappt spelat de där gamla klassiska 8-bitarsspelen man ska ha spelat under sin uppväxt. I alla fall när man hör till min generation som är kring 30 nu. Redan för ett år sedan när Nintendo kom med den här konsollen blev jag sugen på den men nu riktigt kliar det i fingrarna att få sätta mig och spela ikapp alla spel som jag inte spelade som barn. Super Mario, Zelda, Final Fantasy, Donkey Kong…

Foto: Maxgaming

Kortionpump

Det här är, och har länge varit, en av mina största drömmar. Kanske även en av de svårare att nå just nu med tanke på den svenska sjukvården och läkemedelsverket.
En pump för att få i mig mitt kortison på ett vettigt sätt istället för att ta tabletter sex gånger per dygn i olika stora doser. Sex gånger per dygn blir var fjärde timme. Helst i samband med att äta något för att skona magen. Det innebär att aldrig få sova mer än fyra timmar i sträck. Att äta skorpor och nyponsoppa kl 3 varje natt. Att alltid hålla koll på klockan för att inte krascha mellan doserna.
En pump skulle innebära att jag får i mig kortisonet ungefär som kroppen skulle producerat det på egen hand och utan att behöva passera magen på vägen. Inga höga toppar och låga dalar. En jämnare dygnskurva. Aldrig helt tom på kortison. Kunna sova utan att ställa minst fem larm på mobilen.
Den drömmen alltså…!

Foto: Medtronic

Sony RX100 V

Jag har sedan i höstas kikat på att skaffa en mindre kamera men inte kommit till skott än. Jag har velat fram och tillbaka mellan alla möjliga varianter och inte kunnat bestämma mig. Den ska vara liten och smidig. Ge bra bildkvalitet. Fota bra i dåliga ljusförhållanden. Ha en riktig sökare och inte bara displayen. Kunna filma i vettig kvalitet. Fota i RAW såklart. Ligga bra i handen. Och helst inte kosta typ 30 000 kr. Ja, ni hör ju. Inte det lättaste att hitta direkt.
Men jag har nog landat på att jag vill ha den här! En Sony RX100 V eller den lite äldre varianten IV. Vet inte riktigt om det är värt flera tusen extra för att få lite bättre autofokus på den senaste varianten. Eller så är det värt varenda krona för just en sån sak. Beslutsångesten!

Foto: Trusted reviews 

Min lägenhet

2018-03-03 - Min lägenhet, mitt hemMen det jag nog faktiskt drömmer mest om just nu är min lägenhet! Att flytta tillbaka dit och få bo in mig helt i mitt eget igen. Kunna få rå om mig själv och börja leva mitt eget liv igen efter all sjukdom som varit under det sista året och efter att ha bott både här och där. Nu är det en och en halv vecka kvar till flyttlasset går från Örebro! Det är helt galet vad fort tiden går!
Det kanske dröjer lite till innan jag faktiskt kommer i ordning och kan bo där, framförallt nu när en hel del av det jag hade tänkt fixa med de här veckorna inte blivit av pga influensan. Men bara känslan av att nycklarna sitter där på nyckelknippan gör så mycket!
Lite vemodigt känns det att lämna Örebro och lägenheten jag har där men samtidigt känns det som att jag behöver flytta. Behöver dra ett streck, ta nya tag och börja om lite. Få en nystart helt enkelt.

Vad drömmer ni om i väntan på våren?

Det senaste modet när det kommer till smink?

Det är inte ofta jag kommer att göra inlägg som handlar om smink men idag får det nästan bli en dagens sminkning. Såhär snygg har jag varit hela kvällen. Att vara alldeles grönbrunmålad i ansiktet är väl fullkomligt normalt när det är rep?
I alla fall när det är full uppladdning och rep inför premiären av spexet som är på fredag.

Ikväll var det genomdrag av hela föreställningen med full sminkning och klädsel även för oss i bandet. Väldigt spännande! Vi är ett träsk om det inte syns. Haha! Himla roligt att vi i år får vara med mitt på scen och faktiskt vara en del av dekoren. Förra året satt vi gömda på sidan av scenen och skulle helst synas så lite som möjligt.
Nu har jag precis landat i sängen med en kopp te för att varva ner lite. Det har varit en väldigt lång dag och kväll men genomdraget gick ändå på det stora hela rätt bra måste jag säga. Jag spelade inte riktigt på topp och var ganska trött och sliten men det gick ändå bra det mesta tycker jag. För att vara ett första ordentligt genomdrag såhär så känns det bra inför genrepet imorgon och premiären på fredag.

Nu ska jag vila och ladda batterierna inför imorgon helt enkelt. Dricka mitt te och sen äntligen sova.

Ett skepp kommer lastat

I torsdags var det äntligen här! Paketet från Thomann som jag väntat på. Det är verkligen som julafton att få paket därifrån! Postkillen såg lite road ut över min lycka när han kom med paketet. Haha!

Vi måste ju kika lite på vad det var jag väntat på, eller vad säger ni? Är ni beredda på lite musiknörderi?

Det här mötte mig när jag öppnade kartongen och slitit bort tre lager plast. Så spännande! Vi kikar lite noggrannare på allting tycker jag.

Den här manicken ska bli så kul att testa ordentligt! Det är en metronom som man sätter på handleden, eller annat ställe på kroppen (tex ben, överarm eller där det passar bäst), som vibrerar och blinkar istället för att klicka. Det verkar vara ett så himla bra sätt att öva på! Slippa det irriterande klicket och dessutom få in rytmen i kroppen på ett helt annat sätt. Appen som man använder till verkar dessutom riktigt bra. Det går att spara låtar i rätt tempo och ställa in allt möjligt så det ska gå smidigt att använda. Jag återkommer mer om den när jag hunnit prova den ordentligt.

Det här var egentligen den främsta anledningen till att jag klättrade på väggarna i väntan på paketet: nya strängar! Det är framförallt de röda som behövdes akut till elfiolen. Spexföreställningarna närmar sig med stormsteg (premiär på fredag!!) och jag insåg att strängarna som satt på var helt slut. Dessutom hade jag inga reservsträngar om någon skulle gå av. Panik typ! Lyckades däremot inte hitta någon C-sträng i fiollängd så det blev bara fyra nya. Projektet att få tag på den C-stäng jag vill ha fortsätter… Lättare sagt än gjort tyvärr.

Det blev nya strängar till alla fiolerna, både elfiolen, den akustiska och violan. Ny sort dessutom för allihopa så det ska bli väldigt kul att testa! Jag får alltid sån beslutsångest när jag ska köpa nya strängar. Ska jag testa något nytt eller satsa på ett säkert kort som jag vet att jag gillar? Den här gången blev det till att testa helt nytt. De ska allihopa ha ganska varm och mjuk klang vilket jag gillar. Warchal-strängarna är lite speciella, framförallt E-strängen till fiolen (kanske även A-strängen till violan) är spiralformad i ena änden innan man sätter dit den. Det ska vara något special som gör att det inte ska gnissla och bli oljud från den strängen. Framförallt E-strängen brukar annars kunna vara lite kinkig ibland att spela på. Det gäller att ha kontroll på stråken och strängväxlingarna, annars kan det gnissla. Ska bli kul att se om det blir skillnad!

Jag kunde inte låta bli att slänga med ett nytt harts också som jag läst ska vara bra. Den ständiga jakten efter ett bättre harts… Har köpt flera olika nya de senaste åren men det slutar ändå med att jag går tillbaka till det gamla jag haft. Inget annat har helt enkelt givit samma grepp och ton som jag gillar.
Det ska bli så kul att testa allting ordentligt! Det blir lite i taget, främst med tanke på att jag har ganska lite tid de kommande veckorna med allt med spexet, jobb och livet. Lite i taget helt enkelt. Strängarna till elfiolen har redan fått flytta på fiolen och herregud vilken skillnad det blev! Helt galet, och de är inte ens inspelade ordentligt än. Så taggad!

Det kommer nog bli en del inlägg nu med musikgrejer. Så mycket som händer på den fronten. Både nyköpta saker och att det är sånt som all min tid går åt till nu. Eller ja, jag håller ju alltid på med musik på olika sätt men nu är det repvecka med spexet så det blir extra intensivt. Och det absolut mest peppande som hänt den här veckan har jag inte ens kommit till än! Men det förtjänar verkligen ett eget inlägg! Så galet och kul! Tjohoo!

Några dagar i backspegeln

De sista dagarna har inte riktigt blivit som jag hade räknat med. Kroppen och jag har lite olika åsikter om livet just nu och det visar sig mer vissa dagar än andra. Men jag tänkte att vi kör en liten sammanfattning av de sista dagarna nu helt enkelt! Det blir väl bra? 🙂

I helgen var det dags att pyssla ihop en ny veckoplanering i min bullet journal. Jag gick tillbaka till en grundplanering från tidigare och har aktivitetsschemat separat igen. Det blev lite mer tydligt att dela upp det så kände jag. 

I lördags, eller det var nog i söndags när jag tänker efter, så blev det sushi till middag. Från mitt favoritställe. Det kan bli farligt att flytta tillbaka till min lägenhet igen, då är det bara 10 minuters promenad dit.

Jag var förresten dit i lördags! Till min lägenhet! För att titta till lite inför flytten tillbaka. Planera lite inför vilka möbler jag ska ha med mig från Örebro och liknande. Golven ska nog få sig en uppfräschning innan jag flyttar dit också. Mindre jobb att göra innan alla mina andra saker kommer dit igen.
Väldigt konstig känsla att komma dit och veta att jag om bara någon månad kommer att bo där igen! Så himla peppad! 

En lugn vecka

Mamma har som tradition att dela med sig av mitt horoskop finns i hennes veckotidning. Antingen läsa upp det för mig eller skicka det som sms om jag inte är hos dem. Den här veckan trodde jag först att hon skämtade när hon läste det. Det var lite väl mycket som passade in just nu. Jag trodde först att hon hittade på allting. Ytterligare ett tecken på att jag behöver ta det lugnt just nu tror jag. Haha! 

I måndags kom jag hem från rehabdagen och kraschat på soffan med feber. Jag insåg att det nog var hög tid att kolla upp febern jag dragits med den senaste veckan och det annorlunda rasslandet från luftvägarna. Än så länge får jag vara kvar på CF-mottagningen och de är verkligen fantastiska där. Pang tjoff hade jag en tid hos både läkare och sjukgymnast bara några timmar senare och kom därifrån med antibiotika. Tydligen lät det inte så bra neråt lungorna. Så himla skönt att slippa argumentera och bråka med en husläkare som inte förstår läget utan direkt fick relevant och bra hjälp från en specialist. Det hör inte till vanligheten!

Jag har fått inse att det inte är rimligt att pressa kroppen mer i det här läget så det har inte blivit något jobb nu i veckan. Sjukanmäla och vila istället. Kroppen tackar och tar emot istället för att bli tvingad att jobba med feber och arga lungor. 

Kreativ feber

Men inget ont som inte har något gott med sig. Febern gjorde att hjärnan kom på den ganska galna idéen att modifiera elfiolen med en annan hakkopp. Jätteknasig idé egentligen då den andra inte går att ta bort. Det är standardmodellen på hakkopp som sitter på, som tyvärr inte passar många alls. Och definitivt inte min långa hals och svajiga axlar. Jag har försökt ändra med axelstöd och försökt vänja mig vid att spela på den ändå men har bara fått mer och mer ont i axlarna och kroppen. Otroligt frustrerande, jag har så gärna velat bli bra kompis med elfiolen! Frustrationen har bara ökat ju mer jag ansträngt mig.

Så i måndags kväll dök idéen upp att testa att sätta dit en av de gamla hakkopparna ändå. Även om det inte går att ta bort den som redan sitter där. Sagt och gjort. I tisdags förmiddag, efter lite pillande och meckande, fick jag dit den och provade.
Hallelujah!
Resultatet blev inte alltför långt ifrån hur det är på mina akustiska fioler! Dessutom ser det inte alls så konstigt ut som jag hade trott. Vet man inte om hur det ska se ut tänker man nog inte ens på det.

Det går så himla mycket bättre att spela när jag får upp fiolen bättre och slipper kämpa emot att den glider ner hela tiden. Bättre ergonomi och position på fiolen = bättre fiolspel. Såklart lite att öva in och vänja mig vid det nya men hurra! Sån enorm lättnad att ha kommit på en bättre lösning! Det tål att finslipa men det här underlättar verkligen inför de kommande veckorna med spexet. 

Nattsuddande

Idag har det mest blivit skrotande hemma och ett naprapatbesök för att få lite mer ordning på mina axlar. Natten var ingen höjdare efter att ha varit vaken flera timmar med väldigt ont i magen. Det är ingen höjdare att få så ont mitt i natten, allting har en förmåga att kännas mycket värre än det gör på dagen. Så jag och kroppen har haft lite olika åsikter om livet idag helt enkelt. Men jag måste ändå säga att jag har blivit lite bättre på att faktiskt vila.
Nu blir det snart sova och hoppas på en lugnare natt med några fler timmars sömn.

Sammanfattning från tidigare:

Några dagar i backspegeln i december

Bach som man inte får spela Bach

Som jag sagt förut hade jag aldrig någon ordentlig trotsålder när man skulle ha haft det. Så jag tar igen det nu när jag närmar mig 30 istället helt enkelt. Bättre sent än aldrig tänker jag. Varför göra som alla andra när man kan pröva nya saker?

Vad passar bättre en söndag i pyjamasbyxor än att spela lite Bach? Bach är alltid bra att spela, det kan nog varenda musiker intyga. Men jag kan tycka att det på ett sätt är lite tröstlöst att spela Bach för det går liksom inte att göra rätt. Alltid finns det någon som har åsikter på tolkningar hit och dit. Hur man ska spela det och hur man borde spela det. Hur det förväntas att göras helt enkelt. Alla dessa ord på samma gång som jag är lite smått allergisk mot.

När fel blir rätt

En nästan-trettiåring i trotsåldern med en elfiol med roliga effektpedaler. Som fått lite identitetskris och fått för sig att det är himla ballt att vara elgitarrist. Det kan ju bara sluta på ett sätt. Typ så långt ifrån som Bach ska och borde spelas.

Såhär går det då. Elfiol. Distpedal. Pyjamasbyxor.
Hur man inte ska spela Bach. Då kan det ju helt enkelt inte bli fel. Fel och fel måste ju bli rätt.

Trevlig söndag på er!

Veckoplanering – vecka 5

Jag tänkte att vi lite snabbt skulle ta en titt på hur den här veckan ser ut. Här är min veckoplanering för vecka 5!

Veckans planer:

Måndag: Nu ska jag alldeles snart iväg till sjukhuset igen för första måndagen på smärtrehab. Förra veckan var jag ju där hela veckan men nu blir det bara en dag i veckan under sex veckors tid. Efter det är det dags för Loud Grrrl igen.

Tisdag: “Vanlig” jobbtisdag men jag kommer att behöva ta igen en massa planering och jobbmail som jag varken hunnit eller orkat med under förra veckan. Klurigt när man ska vara ledig/sjukskriven för att göra annat och sen måste ta igen en hel del ändå.

Onsdag: Stråkklass på förmiddagen och sen hoppas jag kanske kunna ha lyckats fixa någon tid för att få hjälp med den extrema låsning jag fått i nacken/axeln. Har haft så himla ont i en vecka nu och det släpper inte.

Torsdag: Torsdag innebär även det jobb. Den här veckan blir det nog inte så mycket fokus på att orka med annat än det inplanerade jobbet för att försöka landa lite.

Fredag: Än så länge en tom dag, vågar jag ens skriva det? Hoppas på att inte krascha helt då vilket det blivit lite av en vana att jag gjort sista tiden.

Helg: Helgen är faktiskt tom även den som det ser ut just nu. Men det är nog bra, försöka vila upp mig lite inför slutet på februari och mars då jag kommer få flänga en massa varje helg.

Veckoplanering i min bulletjournal
Veckoplanering i min bullet journal

Veckans punkter

Veckans jobb: Jobbet på kulturskolan och Loud Grrrl, annars jobba på att vila!
Veckans måste behöver: Det är två ord jag ska försöka sluta att använda i framtiden: måste och borde. Istället fokusera på behöver och vill. Det innebär ungefär samma sak men ger en helt annan inställning till det man behöver göra.
Veckans önskning: Att bli av med både det onda i nacken och att magen lugnar sig lite så de värsta kramperna från igår inte följer med under veckan.
Veckans mål: Jobba på att göra en sak i taget och ta saker med ro. Få in ett mer lugn i vardagen.
Veckans oro: Att kroppen inte ska orka med veckan.
Veckans pepp: Att få fortsätta testa de pedaler jag fått låna till elfiolen.
Veckans fokus: Försöka få in alla nya vanor och övningar från smärtrehab.

En lugn lördag

Det är inte ofta klockan är 12 och jag sitter i pyjamas och äter frukost. Det händer otroligt sällan men igår var en sådan dag. (Idag också nästan, om man ska vara noga.) Efter en otroligt påfrestande vecka så fick det bli sovmorgon och en lugn helg för att försöka ladda batterierna så gott det går. Ja, jag kommer ju inte ifrån att ha klockan både på kl 4 och kl 8 ändå men efter lite nyponsoppa och skorpor så blev det några timmars extra sömn. Verkligen välbehövt!

Så mitt på dagen satt jag fortfarande och drack te i soffan och läste ikapp lite bloggar i solskenet. För det var sol ute! Så himla härligt!
Ipad och te i soffan i solskenetPå eftermiddagen fick jag äntligen tid och lite ork över för att packa upp påsen som jag fick låna med mig av en kompis förra helgen när jag var i Örebro. Det har varken funnits tid eller energi över till det under veckan som varit. Men nu!

Jag har fått låna tre pedaler för att testa till min elfiol! Så himla roligt! Frustrationen över att ha haft dem liggandes hela veckan utan att ha kunnat pröva dem har varit enorm. Men bättre sent än aldrig, nu var det dags! En med reverb, en delay och en choruspedal fick ansluta sig till raddan med de andra pedaler som jag knappt vet hur man ska använda än. Haha! Många spakar och rattar att hålla rätt på men oj vad kul det är att kunna mixtra och fiffla med ljudet. Nu börjar jag mer låta som en elgitarr och det passar mig så himla bra just nu. Att spela distade etyder är ju faktiskt roligare än att bara öva vanligt. För att inte prata om rock och blues-boken för elgitarr som jag lånat av pappa och håller på att spela mig igenom! Pedaler till elfiol

Terrasslunch i solen

Innan solen gick ner helt passade jag på att äta lite lunch ute på terrassen. Så härligt att få lite sol och frisk luft! Det känns i kroppen att man får alldeles för lite sol såhär års tycker jag! Idag har det istället inte varit riktigt ljust på hela dagen. Bra då att ha passat på att njuta av det igår. Jag satt insvept i en filt med Harry Potter i öronen och försökte att bara vara där i stunden.

Det här är en sak jag försöker att bli bättre på, micropauser och att göra en sak i taget. Alltså inte svara på mail och förbereda lektioner samtidigt som jag äter lunch. Helt enkelt försöka lära mig att göra en sak i taget. Väldigt lätt i teorin, otroligt svårt i praktiken. Jag försöker annars att multitaska och vara så effektiv. Det slutar i stort sett alltid med att jag hinner få ungefär hälften gjort som jag hade tänkt för att jag inte lyckas fokusera ordentligt på någonting. Lunch på terrassenSolsken i januari

Kontrolluppgifter och kortisonkrasch

Sen var det dags att ta tag i att fixa med kontrolluppgifter och annat tråkigt som behövde ordnas med företaget. Sånt som jag helt enkelt inte orkat med under veckan och som inte längre gick att skjuta upp. Lite extra krångligt dessutom när det är saker som jag håller på att lära mig samtidigt som vi byter system för bokföring och lönehantering. Det är ord som jag knappt visste fanns förut och nu ska jag helt plötsligt ha koll på sånt. Baksidan med att vara egen företagare!

Efter det tog energin och hjärncellerna slut på riktigt, trots att jag inte gjort så mycket under dagen. Lite otäckt när alla kortisolbristsymptom kryper på, framförallt när jag så gärna vill försöka få ner dosen. Efter middagen blev det soffläge och vila som gällde. Ökade på kortisonet lite men det blev nog för lite och för sent för hela kvällen och en bra bit in på natten mådde jag så himla konstigt. Inte förrän jag tog ännu ytterligare en dos kortison vid midnatt så vände det lite så jag tillslut kunde somna. Otäckt när kroppen inte gör som jag vill, och framförallt när jag inte riktigt förstår vad som är fel. Tänk vad mycket ett enda hormon kan stöka till med i kroppen!

Idag är en väldigt lugn dag också. Fokus på att samla krafter inför veckan som kommer och försöka vara snäll mot både kroppen och själen. Försöka undvika ytterligare en krasch. Samtidigt behöver jag förbereda litegrann inför veckan som kommer för att ha en chans att hinna och orka med. Verkligen en balansgång att hitta en bra nivå på att vila samtidigt som vissa saker behöver ordnas med för att slippa stress under veckan.

Vad gör ni i helgen? Har ni det lugnt och skönt? 

En helg i Örebro

Nu har hela helgen susat förbi och jag har nästan inte hängt med själv känns det som. Det har gått så himla fort. Men det blir ju lätt så när man har mycket att göra och nästan varenda minut uppbokad. Jag tänkte att vi skulle kika lite på hur de senaste dagarna har sett ut från min mobil.

Res- och roddfredag

I fredags förmiddag packade jag väskan och elfiolen och gick ut till bussen för att åka mot Örebro. Det var nästan lite sol när jag satt och väntade. Väldigt härligt efter många dagar med grått! Tyvärr var det inte alls lika fint väder i Örebro när jag kom fram. Grått och ganska slaskigt, de hade nog varit väldigt generösa med att salta överallt. Men det var ändå fint att vara tillbaka igen.  Jag hann hem för att lämna grejer och vila lite. Sen var det dags att gå iväg till Aula Nova på universitetet.  Anledningen till att jag var i Örebro över helgen var att det var dags för provföreställning med spexet.  Efter en hel del roddande och fixande blev det här min utsikt. Så roligt att bandet får plats mitt på scenen i år istället för på kanten, halvt bakom dekoren som förra året!

Efter en soundcheck för att kolla så ljudet gick ut och funkade fick vi ledigt resten av kvällen. En positiv överraskning för mig som trodde att vi skulle bli kvar där till kl 22! Resten av bandet blev lediga redan vid halv åtta men klockan var närmare nio innan jag kom därifrån. Vi bandchefer hade möte med producenten för att planera och prata igenom lite inför lördagen. Men jag kom ändå hem och kunde vila en bra stund tidigare än jag hade räknat med. Väldigt skönt!

Provföreställning och thaimat

Sedan blev det lördag och dags att bege sig till aulan igen efter att ha ätit frukost.
Efter att ha soundcheckat och sett till att vi i alla fall hade skaplig medhörning inför dagen blev det en oväntad paus. Det var något strul med myggorna så det blev rundgång och det behövde såklart lösas. Jag passade på att lägga mig på golvet och vila ryggen lite under tiden. Som stråkmusiker är mardrömmen att få en dålig fällstol att sitta på så länge. Då gäller det att ta alla möjligheter som finns att vila min redan ganska trötta och slitna kropp för att orka med.
Från golvet på kanten ser scenen ut såhär om någon var nyfiken. ↑ Sen blev det dags att samla ihop oss och peppa! Det var dags för själva provföreställningen och vi hade en liten inbjuden publik med tyckare som var där. Tyckare är gamla, rutinerade spexare som ska hjälpa till att komma med tips och glada tillrop för att få ihop allting till en bra föreställning. Det själva provföreställningen, ja hela den här helgen egentligen, går ut på är att testa allting som är färdigt hittills. Kostym, smink, dekor och scenografi, musik, texter och teknik… Ja, allting som går att testa för att veta hur vi ligger till inför premiären helt enkelt. Väldigt bra, läskigt och spännande på samma gång!

Det gick ändå helt okej med genomdraget. Det var en hel del som kunde gått bättre såklart men det kunde ha gått sämre också. Det hör nästan till att alla ska få lite smått panik för att sedan fixa allt som behöver fixas så det blir en bra aulavecka och premiär. När vi var färdiga och hade städat undan allting från aulan igen blev jag hämtad av Angelica. Jag har inte träffat henne sedan i början av december! Tiden går så himla fort! Vi hade siktat in oss på en kväll på min soffa med hämtmat, te och bara hänga. Det var nog precis vad vi båda behövde! Vi köpte med oss mat från Saigon, det är alltid ett säkert kort! Dessutom har man lunchen dagen efter ordnad för det är så himla mycket mat!

Det blev ganska många timmar med prat och umgås. Det finns ju så mycket att prata ikapp om när man inte setts på 1.5 månad! Skönt när det inte behöver vara så avancerat och uppstyrt när man ses. Ofta blir det ju minst lika trevligt att ses och “göra ingenting”. Bara umgås.

Söndag och tillbaka till Uppsala

Sen blev det söndag och jag vaknade och kände mig lite smått överkörd av en ångvält. Inte helt oväntat med tanke på hur helgen sett ut. Det enda som stod på schemat var som tur var att packa ihop mig och åka tillbaka till Uppsala igen. Jag gav mina blommor en skvätt vatten till för att de ska ha en chans att överleva till jag kommer tillbaka nästa gång. Men jag måste säga att de fortsätter att överraska och imponera! Jag, som verkligen är urusel på att hålla växter vid liv, har lyckats odla dessa från sticklingar (heter det så när man får dem som en liten växtbebis från en större växt?) till att se ut såhär nu! Till saken hör då att jag sedan i juni knappt har varit där någonting. De har sett jätteledsna ut varje gång jag kommit dit och jag har trott att det varit kört. Men de har ändå fått en skvätt vatten och sen dagen efter har de rest på sig och sett mycket piggare ut igen. Så efter ytterligare en skvätt vatten och lite glada tillrop så har de återhämtat sig varje gång! *peppar peppar*

Nu behöver de bara kämpa på till slutet av mars, sen får de flytta med till Uppsala och få sällskap på heltid igen! Fast då är kanske risken större att de dör. Haha! Jag packade om väskan, diskade och åt lite lunch. Sen var det dags att gå till bussen i det väldigt märkliga vädret. -8 grader, dimma OCH sol! Jag var som vanligt väldigt tidig till bussen så jag njöt av sol och frisk luft en stund innan det var dags för två timmar instängd på tåg och buss.

Sen har det bara varit vila som gällt för att ladda inför veckan som kommer. Nu ska jag strax krypa i säng och sova. Det har blivit lite för lite med det under helgen och det känns.

Har ni haft en bra helg? 

  • 1
  • 2
Stäng meny