Bach som man inte får spela Bach

Som jag sagt förut hade jag aldrig någon ordentlig trotsålder när man skulle ha haft det. Så jag tar igen det nu när jag närmar mig 30 istället helt enkelt. Bättre sent än aldrig tänker jag. Varför göra som alla andra när man kan pröva nya saker?

Vad passar bättre en söndag i pyjamasbyxor än att spela lite Bach? Bach är alltid bra att spela, det kan nog varenda musiker intyga. Men jag kan tycka att det på ett sätt är lite tröstlöst att spela Bach för det går liksom inte att göra rätt. Alltid finns det någon som har åsikter på tolkningar hit och dit. Hur man ska spela det och hur man borde spela det. Hur det förväntas att göras helt enkelt. Alla dessa ord på samma gång som jag är lite smått allergisk mot.

När fel blir rätt

En nästan-trettiåring i trotsåldern med en elfiol med roliga effektpedaler. Som fått lite identitetskris och fått för sig att det är himla ballt att vara elgitarrist. Det kan ju bara sluta på ett sätt. Typ så långt ifrån som Bach ska och borde spelas.

Såhär går det då. Elfiol. Distpedal. Pyjamasbyxor.
Hur man inte ska spela Bach. Då kan det ju helt enkelt inte bli fel. Fel och fel måste ju bli rätt.

Trevlig söndag på er!

Att gå utanför sin trygghetszoon

Ibland behöver man göra saker som utmanar en. Som gör att man går utanför sin normala trygghetszoon. Något jag alltid varit lite rädd för och undvikit så gott det går är trummor och slagverk. Ja, det mesta som har med rytmer att göra egentligen. Just kombinationen rytmer och koordination går inte riktigt ihop i mitt huvud. Men nu har jag kommit till det läget att jag vill göra allt i musikväg som är nytt och annorlunda. Allt som utmanar mig på det ena eller andra sättet.

Så i måndags när vi inte hade något annat att göra på Loud Grrrl så hängde jag på mig elbasen och bad Carol att säga åt mig hur jag skulle spela under tiden hon spelade trummor. Rätt som det är hade vi Amanda där också som freestyle-rappade till. Så himla tufft!

När mitt högra pekfinger hade fått nog av de tjocka bassträngarna hoppade jag över på trummorna istället. Där kom den stora utmaningen! Jag kan liksom höra i huvudet hur jag vill att det ska låta och vet i teorin hur jag ska göra. Men att sen få händer och fötter att samarbeta och faktiskt göra som jag vill är en helt annan sak…! Jag måste nog erkänna att jag aldrig riktigt givit det en chans och haft tålamodet att testa mer än ett par minuter innan. Som med allting kräver ju även trummor att man övar. Carol hade tålamod och stod en lång stund med lagom små delar för att jag till slut lyckades få ihop ett enkelt fyrtaktskomp med båda händerna och en fot. Den känslan alltså… Hurra!
(Ja, jag vet att det är sånt som de flesta musiker kan i sömnen, men för mig och min usla koordination var det en stor seger!)

Utmana sig själv

När jag hade fått sitta ett tag gick det faktiskt riktigt okej! Så då blev det både bas och gitarr till. Så himla roligt! Men det är så ovant att vara den som måste hålla takten och vara stabil. Jag är van och bortskämd med att kunna luta mig mot en stabil trummis och basist och nu skulle jag helt plötsligt vara en del av den grunden. Det blev kanske inte så tajt i praktiken som det var i mitt huvud. Haha!

Det viktigaste i det här fallet var inte prestationen eller resultatet. Det var att jag vågade testa på något som jag inte behärskade innan och att jag gav mig på helt nya saker. I närheten av andra människor. För att det var roligt och för att jag hade lust. Det var så frigörande och roligt! Verkligen vad jag behövde i måndags kväll! Det var helt prestationslöst och kravlöst vilket är ovant för mig när det kommer till musik. Men det var det som gjorde det roligt och att det faktiskt gick. TrumsetVad är dina trummor? Vad skulle du göra om du skulle kliva ur din trygghetszoon och testa något nytt? 

Egentid, gitarr, vila och film

Den här helgen har blivit väldigt lugn. Det behövs vila just nu för att ladda batterierna och orka med veckorna. Jag försöker fortfarande att hitta en bra balans på tillvaron helt enkelt. Det är ju inget som kommer över en natt direkt.

Igår var planen att städa undan lite efter en sovmorgon och sen få lite övning gjord. Städningen lyckades jag fixa en hel del av i alla fall men sen sa kroppen ifrån. Skönt att få lite undanplockat ändå och bädda rent i sängen. Sen parkerade jag mig på soffan med Bamse istället. Det passade bättre istället för att försöka göra en massa mer saker. Bamse kan ju vara den bästa medicinen! Jag skyller på städningen att jag kroknade. Farliga grejer! Haha! 

En ensam kväll

Lördagkvällen hade jag sett fram emot lite i smyg under hela veckan. Jag bor ju fortfarande hemma hos mina föräldrar nu när jag fått jobb i Uppsala innan jag kunnat flytta tillbaka till min lägenhet. Det är såklart jättebra på många sätt men är man van att bo själv så är det ganska påfrestande i längden att helt plötsligt bo hos föräldrarna igen. Så när det dyker upp egentid är det verkligen något jag uppskattar! Kunna få bestämma själv vad jag vill göra, titta på på tv (eller inte titta på något alls för den delen) och bara få rå om mig själv. Såklart kan jag göra vad jag vill även när de är hemma men det blir på ett annat sätt att få vara helt själv en hel kväll.

Så himla dålig tajming då att inse att en av orsakerna till att jag kroknade lite på eftermiddagen var att jag hade feber och då även lite sviktande kortison på grund av det. Efter att ha rört ihop lite lättfixad middag placerade jag mig framför tvn och kollade på en film som fanns inspelad sedan i julas. The Song, en såndär typiskt smörig, amerikansk dramafilm med lite romantik och en del musik. På många sätt ganska oförutsägbar film och kanske inte den bästa jag sett. Men det finns sämre filmer också för den delen. 

Oväntad inspiration

Däremot fick jag en del inspiration av att se den och fick sånt sug efter att spela gitarr. Det har börjat komma mer och mer på sista tiden. Något jag verkligen behöver ge mer utrymme för! Jag mår bra av att spela gitarr. Eller, jag kommer göra det när jag inte är så himla ringrostig längre. Haha! Förr spelade jag mycket gitarr. För sådär 10-12 år sedan. Jag känner att jag verkligen behöver hitta tillbaka till det igen. Det är inte bara fiol eller viola jag vill ägna mig åt. Det är musik i allmänhet. Varför ska man behöva välja?

Så jag satt en stund och spelade. Det var nog tur att jag var själv hemma för det lät inte så tjusigt. Men det var så skönt ändå. I min feberbubbla och med väldigt svajande kortison var det ändå så himla skönt att få spela. 

Söndag i sängen

Idag har jag nog spenderat större delen av dagen i sängen. Ibland blir det sånna dagar. Skillnaden är att jag den här helgen faktiskt givit mig tillåtelse att vila på ett annat sätt. Sett på vilan som en aktivitet och att jag behöver återhämtningen snarare än att jag borde ha gjort annat istället. Kortisonet störtdök kring lunchtid så det var bara att peta i mig extra och gå och lägga mig ett tag igen.

Sista gången jag bäddade ner mig i sängen var det bättre anledning. Då ringde jag upp Annie för att prata en stund. Hon hade ringt mitt på dagen när jag inte var så pratsam. Det är nog nästan lika bra medicin som kortison, att få prata med en bra vän ett tag. Jag pratar så sällan i telefon numera, så himla fånigt att det blivit så. Det skickas meddelanden och bilder hit och dit men det är så sällan man faktiskt ringer och pratar med varandra bara för att kolla hur läget är.

Har ni haft en bra helg? Vad har ni gjort?
Berätta något roligt! 

Gitarrspelande fiolfröken och naprapatknådning

Onsdagar innebär kulturskolejobb tidigt på morgonen. Annars är det mest eftermiddag/kväll man jobbar som kulturskolelärare men inte mina onsdagar. Då är klockan bara 7 när jag knatar ut till bussen. Imorse var det både mörkt och snöade ganska ordentligt när jag halkade mig iväg till busshållplatsen. Jag har lagt mig till med en halvdålig vana, jag är oftast så himla tidig till bussen numera. Alltså fånigt tidig. Så tidig att jag oftast ser bussen FÖRE gå. Allt bottnar i att jag vill slippa stressa till bussen i sista sekunden så istället stressar jag för att bli 5-10 minuter tidig. Haha! Kanske inte så himla smart. Titta,  ser ni där borta? Där står bussen innan vid hållplatsen. På stan gräver de lite överallt så jag får promenera en bit extra för att byta buss. Sen blev det samma visa igen, att jag såg bussen innan stå vid hållplatsen men hann inte med den. Jag har slutat springa efter bussar, det är inte värt flänget. Förutom det lite smått otrevliga vädret är det ganska skönt att få lite tid att varva ner lite och landa. 

Små fioler till små elever

På jobbet var det dags att packa upp 13 små fioler för stråkklassundervisning för 7-åringar. Idag hade vi det lyxigt och fick hjälp av en praktikant som pluggar till musiklärare. Smidigt och skönt att vara tre stycken! 13 stycken sjuåringar med varsin fiol är lite pyssel att hålla rätt på. 

På lunchrasten blev det kaffe och choklad för att ladda batterierna lite. Ja, det blev såklart vettig lunch först. Idag och resten av terminen blir det lite annat upplägg på stråkklasserna. Vi hade en pianist fram till jul vilket var så himla smidigt och bra men nu är det bara jag och min fiollärarkollega. Ingen av oss är någon höjdare på piano så vi gjorde helt enkelt om det hela så jag kompar på gitarr istället. För länge sedan spelade jag ganska mycket gitarr. Ja, under gymnasiet spelade jag mycket mer gitarr än fiol faktiskt. Men det var ett tag sedan jag hade tiden, eller tog mig tiden, att spela så jag är lite ringrostig. Så jag såg det här som det optimala tillfället att faktiskt komma igång att spela igen! Slå två flugor i en smäll liksom.

Det blev såklart en hel hög med frågor från barnen men annars funkade det ändå bra måste jag säga. (“Vaaa? Kan du spela gitarr också??” “Vart är pianot någonstans?” “Varför har du en gitarr?”) Så vårterminens planering kommer fungera finfint tror jag.

Knådning och lektionsplanering

Efter jobbet hade jag fått tid hos min naprapat för att få hjälp med låsningen och krampen jag gått med lite för länge i nacken och axlarna. Han är himla bra, har koll på mina överrörliga leder och vart problemen egentligen sitter. Det är ju oftast inte där det gör mest ont som orsaken sitter. Så efter drygt 40 minuters knådande och knakande var jag ganska mör och trött. Resten av eftermiddagen blev lugn för att vila kroppen efter knådandet. Jag passade på att planera morgondagens lektioner för att slippa stressa med det imorgon. Så skönt att ha det gjort i vettig tid för en gångs skull! Mindre jobb, mindre stress och förhoppningsvis mer tid och ork imorgon för att öva lite före jobbet.

Efter middagen hoppade jag i pyjamasen och kröp upp i soffan. Lite kvällsfika och sen ska jag nog snart röra mig mot sängen. Det tar på krafterna att vara uppe tidigt och få naprapatbehandling. Sen ska jag väl inte sticka under stol med att det är ganska påfrestande med smärtrehabprogrammet också. Men jag tror ändå att det kommer bli så himla bra i längden. Så i all trötthet och frustration är jag ändå väldigt pepp. Jag är så taggad på att ta kontrollen över mitt liv och få en vettigare tillvaro. Kunna lägga tid och energi på musik och roliga saker istället. Så mycket mer värt!

En lugn lördag

Det är inte ofta klockan är 12 och jag sitter i pyjamas och äter frukost. Det händer otroligt sällan men igår var en sådan dag. (Idag också nästan, om man ska vara noga.) Efter en otroligt påfrestande vecka så fick det bli sovmorgon och en lugn helg för att försöka ladda batterierna så gott det går. Ja, jag kommer ju inte ifrån att ha klockan både på kl 4 och kl 8 ändå men efter lite nyponsoppa och skorpor så blev det några timmars extra sömn. Verkligen välbehövt!

Så mitt på dagen satt jag fortfarande och drack te i soffan och läste ikapp lite bloggar i solskenet. För det var sol ute! Så himla härligt!
Ipad och te i soffan i solskenetPå eftermiddagen fick jag äntligen tid och lite ork över för att packa upp påsen som jag fick låna med mig av en kompis förra helgen när jag var i Örebro. Det har varken funnits tid eller energi över till det under veckan som varit. Men nu!

Jag har fått låna tre pedaler för att testa till min elfiol! Så himla roligt! Frustrationen över att ha haft dem liggandes hela veckan utan att ha kunnat pröva dem har varit enorm. Men bättre sent än aldrig, nu var det dags! En med reverb, en delay och en choruspedal fick ansluta sig till raddan med de andra pedaler som jag knappt vet hur man ska använda än. Haha! Många spakar och rattar att hålla rätt på men oj vad kul det är att kunna mixtra och fiffla med ljudet. Nu börjar jag mer låta som en elgitarr och det passar mig så himla bra just nu. Att spela distade etyder är ju faktiskt roligare än att bara öva vanligt. För att inte prata om rock och blues-boken för elgitarr som jag lånat av pappa och håller på att spela mig igenom! Pedaler till elfiol

Terrasslunch i solen

Innan solen gick ner helt passade jag på att äta lite lunch ute på terrassen. Så härligt att få lite sol och frisk luft! Det känns i kroppen att man får alldeles för lite sol såhär års tycker jag! Idag har det istället inte varit riktigt ljust på hela dagen. Bra då att ha passat på att njuta av det igår. Jag satt insvept i en filt med Harry Potter i öronen och försökte att bara vara där i stunden.

Det här är en sak jag försöker att bli bättre på, micropauser och att göra en sak i taget. Alltså inte svara på mail och förbereda lektioner samtidigt som jag äter lunch. Helt enkelt försöka lära mig att göra en sak i taget. Väldigt lätt i teorin, otroligt svårt i praktiken. Jag försöker annars att multitaska och vara så effektiv. Det slutar i stort sett alltid med att jag hinner få ungefär hälften gjort som jag hade tänkt för att jag inte lyckas fokusera ordentligt på någonting. Lunch på terrassenSolsken i januari

Kontrolluppgifter och kortisonkrasch

Sen var det dags att ta tag i att fixa med kontrolluppgifter och annat tråkigt som behövde ordnas med företaget. Sånt som jag helt enkelt inte orkat med under veckan och som inte längre gick att skjuta upp. Lite extra krångligt dessutom när det är saker som jag håller på att lära mig samtidigt som vi byter system för bokföring och lönehantering. Det är ord som jag knappt visste fanns förut och nu ska jag helt plötsligt ha koll på sånt. Baksidan med att vara egen företagare!

Efter det tog energin och hjärncellerna slut på riktigt, trots att jag inte gjort så mycket under dagen. Lite otäckt när alla kortisolbristsymptom kryper på, framförallt när jag så gärna vill försöka få ner dosen. Efter middagen blev det soffläge och vila som gällde. Ökade på kortisonet lite men det blev nog för lite och för sent för hela kvällen och en bra bit in på natten mådde jag så himla konstigt. Inte förrän jag tog ännu ytterligare en dos kortison vid midnatt så vände det lite så jag tillslut kunde somna. Otäckt när kroppen inte gör som jag vill, och framförallt när jag inte riktigt förstår vad som är fel. Tänk vad mycket ett enda hormon kan stöka till med i kroppen!

Idag är en väldigt lugn dag också. Fokus på att samla krafter inför veckan som kommer och försöka vara snäll mot både kroppen och själen. Försöka undvika ytterligare en krasch. Samtidigt behöver jag förbereda litegrann inför veckan som kommer för att ha en chans att hinna och orka med. Verkligen en balansgång att hitta en bra nivå på att vila samtidigt som vissa saker behöver ordnas med för att slippa stress under veckan.

Vad gör ni i helgen? Har ni det lugnt och skönt? 

En helg i Örebro

Nu har hela helgen susat förbi och jag har nästan inte hängt med själv känns det som. Det har gått så himla fort. Men det blir ju lätt så när man har mycket att göra och nästan varenda minut uppbokad. Jag tänkte att vi skulle kika lite på hur de senaste dagarna har sett ut från min mobil.

Res- och roddfredag

I fredags förmiddag packade jag väskan och elfiolen och gick ut till bussen för att åka mot Örebro. Det var nästan lite sol när jag satt och väntade. Väldigt härligt efter många dagar med grått! Tyvärr var det inte alls lika fint väder i Örebro när jag kom fram. Grått och ganska slaskigt, de hade nog varit väldigt generösa med att salta överallt. Men det var ändå fint att vara tillbaka igen.  Jag hann hem för att lämna grejer och vila lite. Sen var det dags att gå iväg till Aula Nova på universitetet.  Anledningen till att jag var i Örebro över helgen var att det var dags för provföreställning med spexet.  Efter en hel del roddande och fixande blev det här min utsikt. Så roligt att bandet får plats mitt på scenen i år istället för på kanten, halvt bakom dekoren som förra året!

Efter en soundcheck för att kolla så ljudet gick ut och funkade fick vi ledigt resten av kvällen. En positiv överraskning för mig som trodde att vi skulle bli kvar där till kl 22! Resten av bandet blev lediga redan vid halv åtta men klockan var närmare nio innan jag kom därifrån. Vi bandchefer hade möte med producenten för att planera och prata igenom lite inför lördagen. Men jag kom ändå hem och kunde vila en bra stund tidigare än jag hade räknat med. Väldigt skönt!

Provföreställning och thaimat

Sedan blev det lördag och dags att bege sig till aulan igen efter att ha ätit frukost.
Efter att ha soundcheckat och sett till att vi i alla fall hade skaplig medhörning inför dagen blev det en oväntad paus. Det var något strul med myggorna så det blev rundgång och det behövde såklart lösas. Jag passade på att lägga mig på golvet och vila ryggen lite under tiden. Som stråkmusiker är mardrömmen att få en dålig fällstol att sitta på så länge. Då gäller det att ta alla möjligheter som finns att vila min redan ganska trötta och slitna kropp för att orka med.
Från golvet på kanten ser scenen ut såhär om någon var nyfiken. ↑ Sen blev det dags att samla ihop oss och peppa! Det var dags för själva provföreställningen och vi hade en liten inbjuden publik med tyckare som var där. Tyckare är gamla, rutinerade spexare som ska hjälpa till att komma med tips och glada tillrop för att få ihop allting till en bra föreställning. Det själva provföreställningen, ja hela den här helgen egentligen, går ut på är att testa allting som är färdigt hittills. Kostym, smink, dekor och scenografi, musik, texter och teknik… Ja, allting som går att testa för att veta hur vi ligger till inför premiären helt enkelt. Väldigt bra, läskigt och spännande på samma gång!

Det gick ändå helt okej med genomdraget. Det var en hel del som kunde gått bättre såklart men det kunde ha gått sämre också. Det hör nästan till att alla ska få lite smått panik för att sedan fixa allt som behöver fixas så det blir en bra aulavecka och premiär. När vi var färdiga och hade städat undan allting från aulan igen blev jag hämtad av Angelica. Jag har inte träffat henne sedan i början av december! Tiden går så himla fort! Vi hade siktat in oss på en kväll på min soffa med hämtmat, te och bara hänga. Det var nog precis vad vi båda behövde! Vi köpte med oss mat från Saigon, det är alltid ett säkert kort! Dessutom har man lunchen dagen efter ordnad för det är så himla mycket mat!

Det blev ganska många timmar med prat och umgås. Det finns ju så mycket att prata ikapp om när man inte setts på 1.5 månad! Skönt när det inte behöver vara så avancerat och uppstyrt när man ses. Ofta blir det ju minst lika trevligt att ses och “göra ingenting”. Bara umgås.

Söndag och tillbaka till Uppsala

Sen blev det söndag och jag vaknade och kände mig lite smått överkörd av en ångvält. Inte helt oväntat med tanke på hur helgen sett ut. Det enda som stod på schemat var som tur var att packa ihop mig och åka tillbaka till Uppsala igen. Jag gav mina blommor en skvätt vatten till för att de ska ha en chans att överleva till jag kommer tillbaka nästa gång. Men jag måste säga att de fortsätter att överraska och imponera! Jag, som verkligen är urusel på att hålla växter vid liv, har lyckats odla dessa från sticklingar (heter det så när man får dem som en liten växtbebis från en större växt?) till att se ut såhär nu! Till saken hör då att jag sedan i juni knappt har varit där någonting. De har sett jätteledsna ut varje gång jag kommit dit och jag har trott att det varit kört. Men de har ändå fått en skvätt vatten och sen dagen efter har de rest på sig och sett mycket piggare ut igen. Så efter ytterligare en skvätt vatten och lite glada tillrop så har de återhämtat sig varje gång! *peppar peppar*

Nu behöver de bara kämpa på till slutet av mars, sen får de flytta med till Uppsala och få sällskap på heltid igen! Fast då är kanske risken större att de dör. Haha! Jag packade om väskan, diskade och åt lite lunch. Sen var det dags att gå till bussen i det väldigt märkliga vädret. -8 grader, dimma OCH sol! Jag var som vanligt väldigt tidig till bussen så jag njöt av sol och frisk luft en stund innan det var dags för två timmar instängd på tåg och buss.

Sen har det bara varit vila som gällt för att ladda inför veckan som kommer. Nu ska jag strax krypa i säng och sova. Det har blivit lite för lite med det under helgen och det känns.

Har ni haft en bra helg? 

Förändringar under 2018

2018 kommer bli ett år med en hel del förändringar för mig. Både privat och när det gäller jobb, och en del som hamnar lite mittemellan också såklart. Men så blir det ju lätt när man är musiker och har sitt intresse som jobb. Så, vad är på gång?

Jobb

I höstas fick jag ett vikariat på Uppsala Kulturskola på 35% fram till jul, två dagar i veckan. Egentligen hade jag sökt ett vikariat till vårterminen, mest som en chansning och för att jag tänkte att det var bra att börja få in en fot i Uppsala inför framtiden. När det bara var några veckor kvar till jul ringde chefen och frågade om jag ville fortsätta hela vårterminen också. Ja, det tackar man ju inte nej till. När det bara var några dagar kvar före jul ringde chefen igen och frågade om jag skulle vara intresserad av att jobba även torsdagar.

Så helt plötsligt har jag 50% jobb hela vårterminen. I Uppsala! Det var inte riktigt vad jag hade trott och förväntat mig inför vårterminen men det känns så himla bra och roligt! Så nu är jag fiolfröken på halvtid fram till sommaren.

Företaget

Mitt mål är att komma igång mer som egen företagare och faktiskt lära mig ordentligt hur man driver företag. Hittills har jag fått massor av hjälp av föräldrarna, det är pappas företag jag fått ta över och gjort om för att det ska passa mig och min verksamhet bättre. Men det är så mycket nytt man måste lära sig från ingenstans. Förhoppningen och planen är att kunna jobba mer som frilansmusiker och kunna ha en del privatelever också. Kanske även en del fotojobb, skriva och kanske få in bloggen som en del också. Ja, helt enkelt göra sånt som jag vill och tycker är roligt. Sånt som jag mår bra av!

På lång sikt vill jag så himla gärna ha en egen studio, även om det är en bit framåt i tiden. Att ha någonstans där jag kan ha både musikgrejer, övnings- och undervisningsrum, kontor och fotostudio. En alltiallostudio helt enkelt.

Flytta

Jag har börjat känna det sista året att det nog snart börjar bli dags att röra mig tillbaka till Uppsala igen efter ganska många år borta. Fram till i höstas har jag inte längtat tillbaka så mycket och jag har inte saknat min lägenhet som jag hyrt ut under sex års tid nu. Men i höstas, ungefär när jag började må bättre och ändå vara kvar i Uppsala för att jobba, då sa det PANG och jag började längta tillbaka hit så mycket! Längta tillbaka till min egen lägenhet och få ha mitt eget liv i Uppsala igen. Nu när jag är i Uppsala bor jag hos mina föräldrar, vilket såklart är jättebra att jag kan göra. Annars hade jag inte kunnat ta jobbet på Kulturskolan. Men är man van att bo själv blir det en omställning att bo hemma hos föräldrarna igen.

Nu föll det sig så väl att jag kunde få tillbaka min lägenhet redan i mars istället för i juli som annars var planen. Det passar verkligen perfekt för mig, så i mars går flyttlasset på riktigt tillbaka till Uppsala! Det känns så overkligt och spännande och läskigt på samma gång! Det är lite saker som behöver fixas med lägenheten inna jag flyttar in. Så det är planen för början av mars. Att fixa golven och kanske lite annat som behöver ordnas med innan alla mina prylar kommer dit igen.

Fönstret i min lägenhet

Privat

Jag har bestämt mig för att 2018 ska bli mitt år! Jag ska vara snäll mot mig själv och bygga upp kroppen igen en gång för alla. Försöka hitta ett sätt att kunna leva ett hållbart och bra liv med mina sjukdomar. Lyssna mer på kroppen och jobba med mig själv och inte mot. Ett stort steg i det hoppas jag kan vara det smärtrehabprogram som jag ska börja på måndag på sjukhuset. Det har jag väntat länge på så jag är så himla pepp! Även om jag tror att det kommer att bli kämpigt på många sätt. Att bryta gamla vanor och bygga nya går inte över en natt. Framförallt inte när man har en kropp som lever lite sitt eget liv. Drömmen är att komma igång och träna på något sätt för att få en starkare och friskare kropp. För att orka göra det jag vill om dagarna och inte bara vara trött och ha ont överallt.

En stor förändring är också att jag i höstas fick byta tillbaka till det kortison jag hade för ett par år sedan för min binjurebarksvikt. Då blev det så himla tydligt att jag inte mått bra på den medicin jag haft de senaste åren. Det kan nog vara en stor förklaring till att jag bara mått sämre och sämre. För mig är det mer eller mindre livet i tablettform, för utan kortisol i kroppen så överlever man inte lång tid.

Ny stad, nya möjligheter

Att flytta tillbaka till Uppsala tror jag också blir väldigt bra för mig. Jag behöver en förändring och få börja om lite igen. Även om jag kommer tillbaka till livet i Uppsala så kommer jag tillbaka som en helt annan människa och har så mycket nya erfarenheter och tankar om livet. Många bra och vissa mindre bra saker såklart. Men det känns som att jag behöver få lämna Örebro för att kunna baka ihop allt till något bra inför framtiden. Hitta min egen väg helt och hållet och göra det jag vill och brinner för.

Jag vill tillbaka till Uppsala igen också för att hitta tillbaka till vänner som jag under åren har träffat alldeles för lite. Vänner som jag saknar att umgås med mer än ett par gånger om året. Kunna åka och träffa vänner när jag känner för det och framförallt att vänner ska kunna komma hem till mig.

Uppsala

Musik

När det kommer till musiken så börjar allt långsamt släppa igen känns det som. Det har varit så lång tid nu som jag bara känt mig opepp på musik och inte haft motivation eller ork till att spela. Men nu börjar det kännas roligt och motiverande igen! Jag har så mycket tankar, idéer och saker jag vill lära mig. Det gäller bara att jag inte blir för ivrig (som jag har en förmåga att bli) och ta mig vatten över huvudet. Så nu försöker jag för stunden fokusera på det absolut viktigaste även om det kanske inte är exakt det jag vill lägga tiden på. Men det fina med musik och övning är ju att den ena övningen ger något till den andra. Så all övning är bra övning!

Jag och Carol har en del projekt på gång inför våren som vi hoppas på. Bland annat Loud Grrrl och några andra idéer där vi vill kunna uppmuntra och ge folk möjlighet att spela tillsammans. Det finns alldeles för få möjligheter till det, framförallt om man är lite äldre eller inte har spelat så länge. Så synd för musik går ju ut på att spela tillsammans!

Inte att glömma är såklart spexet i Örebro där jag är en av bandcheferna! Mindre praktiskt att ha jobb i Uppsala men med lite pusslande hoppas jag få ihop livet över föreställningsperioden. Nu går vi in i det som är den mest intensiva perioden så det kommer bli en del åkande fram och tillbaka. Det kommer bli en häftig föreställning som utspelar sig i Louisiana där Edward Cope och Othniel Marsh konkurrerar om att bli nästa stora paleontolog genom att hitta flest dinosaurieskelett. Örebrospexet

Egen övning

När det kommer till spelandet vill jag främst lära mig mer inom rock, pop och improvisation. Det är det nya jag snöat in på. Elfiol, loop-pedal, spela i band och få göra sånt som man “inte får göra” när man spelar fiol. Jag har insett också hur fruktansvärt mycket man utvecklas av att jobba som lärare. Det kan också vara att jag i och med kortisonbytet har fått tillbaka en hel hög med hjärnceller igen, men övningen ger så mycket mer nu. Det jag ändå behöver öva på inför undervisningen gör jag ofta på elfiolen för att öva upp det tekniska på den. Framförallt har jag släppt mycket av alla krav jag har på mig själv. Det är okej att testa och se hur det låter. Våga prova nya saker och hitta på nya sätt. Spela elgitarr fast på fiol. För att det är roligt!

Sen då?

Vad sommaren och hösten kommer att bjuda på är än så länge ganska öppet. Det känns på ett sätt väldigt skönt. Det finns inget som hindrar mig från att göra vad jag vill och ta tag i egna projekt. Nya utmaningar. Nya idéer och drömmar.
2018 ska helt enkelt bli mitt år!

Veckoplanering – vecka 3

Vi kör en veckoplanering igen för att hålla lite ordning på veckan som kommer!

Måndag: Svara på mail och fixa med lite planering. Få in en del tid för övning också. På kvällen är det första tillfället med Loud Grrrl-projektet som jag är med och ordnar. Det ska bli spännande!

Tisdag: Planering av lektioner, övning och sedan tisdagsundervisning på Kulturskolan på eftermiddagen.

Onsdag: Antingen är det stråkklass som gäller hela förmiddagen och en bit efter lunch eller så blir det planering. Lite beroende på hur vi lägger upp det hela. Planeringen med min kollega som vi skulle haft förra veckan blev inställd för att hon låg sjuk i influensan. Sen mer övning! Behöver verkligen få in mycket övning den här veckan.

Torsdag: Torsdag innebär ju nu från och med vårterminen jobb på Kulturskolan så det blir undervisning på eftermiddagen. Förhoppningsvis med några fler elever än förra veckan.

Fredag: Det är dags att packa väskan och elfiolen igen för att åka till Örebro över helgen. Det är dags för spexhelg och fredagen går åt till att rodda och fixa inför provföreställningen som är på lördag.

Helgen: Spexgrejer hela helgen! Sen är det dags att åka tillbaka till Uppsala igen på söndagen. Det blir lite fläng när man bor på två ställen och egentligen skulle behöva vara på två ställen samtidigt lite för ofta.

När barnen får bestämma...
En så himla fin lapp jag såg på en promenad häromveckan.

Veckans punkter

Veckans jobb: Jobba tisdag-torsdag på Kulturskolan.
Veckans övning:
Prio ett, och som det är lite bråttom med nu, är verkligen spexgrejerna! En del saker där är rätt knepiga måste jag säga. Både kul och utmanande att få svåra och viktiga stämmor. Några ordentliga solon blir det för mig, bland annat ett smörigt fiolsolo och ett “gitarrsolo”. Kul! 
Veckans måste: 
Lite för många! Arra färdigt den där jäkla sista spexlåten som blev lidande av att jag inte mått så bra under helgen. Hitta tid att öva. Öva mycket! Fixa färdigt schemat inför vårterminen på Kulturskolan och få in nya elever.
Veckans önskning: Att jag ska få må bra och vara pigg. Mer energi för att orka med allt helt enkelt utan krascher.
Veckans mål: Försöka göra allting strukturerat, lugnt och sansat. Tid för rekreation.
Veckans oro: Att kroppen och orken inte ska räcka till allt.
Veckans pepp: Loud Grrrl-projektet som drar igång idag! Och att få krama på Örebro-folk i helgen.
Veckans fokus: Att försöka hitta tid till rekreation mellan allt som behöver hinnas med.

Veckans planering i min bullet journal

Ska ni göra något roligt under veckan? 

Loud Grrrl Uppsala – kickoff

Imorgon är det dags att dra igång ett alldeles nytt projekt: Loud Grrrl Uppsala.
Jag och Carol är med och ordnar det hela tillsammans med fyra andra häftiga tjejer. Det är ABF som driver och ska starta upp det här och det känns så himla kul att få vara med.

Det vänder sig till tjejer/icke-män mellan 13-25 år och det kommer att finnas möjlighet att testa på musik, screen print, foto, och rap. Ofta blir det att killarna i en grupp som tar plats och tjejer får inte riktigt får det utrymme de behöver och förtjänar. Det är precis det vi vill ändra på. Det här ska vara en mötesplats för tjejer och de ska få möjligheten att ta plats. Framförallt uppmuntras och peppas att ta plats och våga testa nya saker. Lära sig spela gitarr kanske. Eller fota. Eller varför inte hip hop?

Loud Grrrl Uppsala

Loud Grrrl – prova på musik!

Jag och Carol kommer främst att hålla i musikdelen och det ska bli himla spännande! Vi kommer att ha både trummor, bas, gitarrer och keyboard att kunna prova. Kanske till och med några fioler om vi har tur. Min elfiol ska självklart få följa med för att visa att man kan spela annat än bara klassisk musik på vanlig fiol.

Håll tummarna för att det kommer en hel hög med tuffa, taggade tjejer på kickoffen!

Loud Grrrl - Uppsala

Spexarrangering och rebellövning

Man ska inte skjuta upp saker. Det får man alltid äta upp i efterhand. Till exempel nu när jag får sitta och turbo-arrangera låtarna till spexet som jag måste fixa. Så går det när man skjutit upp det under alldeles för lång tid. Visserligen beror det till stor del på att jag faktiskt inte riktigt har orkat ta tag i det tidigare för att jag inte varit så pigg. Men nu måste det verkligen göras så det är bara att ta tag i det helt enkelt. Dagen har därför till stor del spenderats vid datorn med arrande och annat datorjobb. Det var tur att jag hade julgodis kvar. Bra motivation!

Idag har jag i alla fall fått färdigt en av dem och den andra är på gång. Jag fick lite hjälp från Ante som bidrog med sin kunskap när det kommer till blåsinstrumenten. Väldigt välbehövt med lite assistans! Det är ju dessutom alltid kul att kunna sammarbeta och ta hjälp av varandra. Det är ju lite det som hela grejen med spextraditionen. Att man jobbar tillsammans och hjälps åt.

Jag är för tredje året med i Örebrospexet och för andra året är jag en av två bandchefer. Så kommande månader kommer nog handla ganska mycket om spexgrejer. Lite pyssel för mig att få ihop bara, när jag blev bandchef i våras hade jag inte en tanke på att jag helt plötsligt skulle ha jobb på halvtid i Uppsala när det väl skulle bli dags. Men det är bara att göra det bästa av situationen helt enkelt. Det är tur att vi är två bandchefer!

Har du hört talas om spex innan? 

Spexarrande och datorjobb

Rebellövning

Framåt middagstid gav hjärncellerna upp av att ha suttit framför datorn lite för lång tid i sträck. Trötthet, mensvärk, stress och lite allmänt rebelliskt humör gjorde att det fick bli lite övning istället för att rensa huvudet. Vad passar bättre en söndagkväll än att öva skalor på elfiol? Bara för att det är så härligt förbjudet. Jag älskar verkligen att spela sånt som man inte “får” spela.

Jag tror att jag har kommit in i någon slags försenad trotsålder. Som barn var jag ganska väluppfostrad och skötte mig rätt bra ändå. Inga utbrott i leksaksaffärer eller våldsamma protester när jag inte fick som jag ville. Det behöver jag nog ta igen nu genom att göra sånt som man inte riktigt får eller borde göra. Eller kanske snarare en försenad tonårstrots?

Rebellövning ska nog få bli mitt nya ord för året. Jag känner att det passar så bra in på mig och vart jag vill ta mitt musicerande nu. Varför ska man inte få öva teknik på elfiol? Eller spela hårdrock med effekter?
Mer rebellövning helt enkelt!

Rebellövning

Stäng meny