Gitarrspelande fiolfröken och naprapatknådning

Onsdagar innebär kulturskolejobb tidigt på morgonen. Annars är det mest eftermiddag/kväll man jobbar som kulturskolelärare men inte mina onsdagar. Då är klockan bara 7 när jag knatar ut till bussen. Imorse var det både mörkt och snöade ganska ordentligt när jag halkade mig iväg till busshållplatsen. Jag har lagt mig till med en halvdålig vana, jag är oftast så himla tidig till bussen numera. Alltså fånigt tidig. Så tidig att jag oftast ser bussen FÖRE gå. Allt bottnar i att jag vill slippa stressa till bussen i sista sekunden så istället stressar jag för att bli 5-10 minuter tidig. Haha! Kanske inte så himla smart. Titta,  ser ni där borta? Där står bussen innan vid hållplatsen. På stan gräver de lite överallt så jag får promenera en bit extra för att byta buss. Sen blev det samma visa igen, att jag såg bussen innan stå vid hållplatsen men hann inte med den. Jag har slutat springa efter bussar, det är inte värt flänget. Förutom det lite smått otrevliga vädret är det ganska skönt att få lite tid att varva ner lite och landa. 

Små fioler till små elever

På jobbet var det dags att packa upp 13 små fioler för stråkklassundervisning för 7-åringar. Idag hade vi det lyxigt och fick hjälp av en praktikant som pluggar till musiklärare. Smidigt och skönt att vara tre stycken! 13 stycken sjuåringar med varsin fiol är lite pyssel att hålla rätt på. 

På lunchrasten blev det kaffe och choklad för att ladda batterierna lite. Ja, det blev såklart vettig lunch först. Idag och resten av terminen blir det lite annat upplägg på stråkklasserna. Vi hade en pianist fram till jul vilket var så himla smidigt och bra men nu är det bara jag och min fiollärarkollega. Ingen av oss är någon höjdare på piano så vi gjorde helt enkelt om det hela så jag kompar på gitarr istället. För länge sedan spelade jag ganska mycket gitarr. Ja, under gymnasiet spelade jag mycket mer gitarr än fiol faktiskt. Men det var ett tag sedan jag hade tiden, eller tog mig tiden, att spela så jag är lite ringrostig. Så jag såg det här som det optimala tillfället att faktiskt komma igång att spela igen! Slå två flugor i en smäll liksom.

Det blev såklart en hel hög med frågor från barnen men annars funkade det ändå bra måste jag säga. (“Vaaa? Kan du spela gitarr också??” “Vart är pianot någonstans?” “Varför har du en gitarr?”) Så vårterminens planering kommer fungera finfint tror jag.

Knådning och lektionsplanering

Efter jobbet hade jag fått tid hos min naprapat för att få hjälp med låsningen och krampen jag gått med lite för länge i nacken och axlarna. Han är himla bra, har koll på mina överrörliga leder och vart problemen egentligen sitter. Det är ju oftast inte där det gör mest ont som orsaken sitter. Så efter drygt 40 minuters knådande och knakande var jag ganska mör och trött. Resten av eftermiddagen blev lugn för att vila kroppen efter knådandet. Jag passade på att planera morgondagens lektioner för att slippa stressa med det imorgon. Så skönt att ha det gjort i vettig tid för en gångs skull! Mindre jobb, mindre stress och förhoppningsvis mer tid och ork imorgon för att öva lite före jobbet.

Efter middagen hoppade jag i pyjamasen och kröp upp i soffan. Lite kvällsfika och sen ska jag nog snart röra mig mot sängen. Det tar på krafterna att vara uppe tidigt och få naprapatbehandling. Sen ska jag väl inte sticka under stol med att det är ganska påfrestande med smärtrehabprogrammet också. Men jag tror ändå att det kommer bli så himla bra i längden. Så i all trötthet och frustration är jag ändå väldigt pepp. Jag är så taggad på att ta kontrollen över mitt liv och få en vettigare tillvaro. Kunna lägga tid och energi på musik och roliga saker istället. Så mycket mer värt!

Kommentera

Stäng meny