Den där eviga väntan på livet…

Det känns som att mitt liv står på paus och har gjort det så himla länge nu. Allting är en enda lång väntan. Frustrationen och stressen det innebär är svår att hantera ibland. Jag är så trött på att inte få leva och kunna få ha ett hyfsat fungerande liv.

Väntan på sjukvård

I flera år har jag fått vänta på olika sorters hjälp (eller brist på hjälp) inom sjukvården. Där finns det verkligen ingen hänsyn till att det är påfrestande både fysiskt och psykiskt att må dåligt. Att dessutom behöva vänta oklart lång tid på alla tide, oftast minst tre månade. Om man har tur. Så mycket för vårdgarantier som ska uppfyllas. Effektivisera saker genom att skicka remisser för flera undersökningar på samma gång går ju inte att göra för det hade ju faktiskt kunnat spara tid och vara praktiskt… Det de inte verkar förstå eller ta hänsyn till alls är att det är mitt liv som får stå på paus under all denna väntan. När kroppen är risig och trött och bara långsamt blir sämre är det så otroligt frustrerande att behöva vänta. En dag är lång väntan när man inte mår bra. För att inte prata om flera månader eller bara en oklart diffus väntan långt bort i framtiden. Nu i onsdags var det äntligen dags för en av tiderna jag väntat så länge på. En tid som i slutändan kan ge både förklaringar till de flesta av mina problem och kanske möjlighet till hjälp. Nu är det väntan på analys av blodprover och gentester som främst står på väntelistan. Utöver några andra remisser och tider som jag egentligen borde ha fått redan.

Väntan på Voffen

Jag visste att det skulle bli en lång och oklar väntan när jag bestämde mig för att skaffa en assistanshund. Jag visste inte exakt hur påfrestande och jobbigt det skulle vara att vänta. Min förhoppning har varit att få hunden och sedan få ihop ett fungerande och bra liv tillsammans med alla de förändringar jag är medveten om att det kommer att innebära. Det som gör mig mest frustrerad och rastlös är den här oklara väntan. Att jag går och väntar på att kunna börja min förändring. Jag fick hopp och trodde att det var på gång i maj/juni med Nova. Sedan fick jag veta att det inte skulle bli hon och jag trodde att jag skulle få veta mer om nästa omgång hundar i mitten av augusti. Det blev sedan flyttat till förhoppningsvis slutet av augusti för att nu ha flyttats fram ännu mer till tidigast slutet av september. Jag förstår och inser att det kan hända saker när det är levande varelser man jobbar med och det viktigaste är såklart att jag får rätt hund för mig. Men väntan och rastlösheten är otroligt påfrestande ändå. Jag längtar så efter att få min livskompis. Min hjälp till ett bättre och mer självständigt liv. Att få veta vem det blir och ordentligt få börja vårat nya liv tillsammans.

Väntan på att jobba

Jag hade en liten förhoppning om att kunna börja jobba några timmar i veckan nu framåt hösten. Dels ha några elever igen via Folkuniversitetet och dels litegrann med företaget. Men efter ett långt samtal med Försäkringskassan blev det stopp för de planerna och ännu mer väntan las till på listan. De håller tydligen fortfarande på med diverse utredningar kring allt och har svårt att förstå hur allting hänger ihop. Ja, det har ju läkarna också så jag förstår att försäkringskassan inte förstår det hela… Jag har i alla fall äntligen fått en ny handläggare som verkar ta lite mer i allting och skulle framförallt ta ett beslut för perioden februari till november nu. Något jag trodde var färdigt redan. Men de vill tydligen göra en arbetsförmågeutredning och för tillfället har de inget företag som gör dem pga nya upphandlingar och sen är det väntetid utöver det. Under tiden ansåg hon det olämpligt att jag ens försöker jobba några timmar för att det kan påverka utredningen negativt. Alltså ännu mer väntan på obestämd tid.
Fast även om det känns tråkigt och frustrerande så var det på ett sätt en stor lättnad. För jag har nog känt att det är ytterst tveksamt om jag faktiskt kommer att orka och klara av det just nu. Jag har mest känt mig tvungen att försöka komma igång igen av rädsla för att försäkringskassan rätt som det är ska anse mig fullt frisk och kunna arbeta heltid.
Så nu väljer jag att lägga den tiden och energin på saker som jag mår bra av. Sånt som ger mig mer energi och positiva saker. Spela, skapa, träffa vänner, försöka ta mig ut på lite mer saker, vila, träna. Leva utifrån de förutsättningar och den ork jag har just nu. Om jag överhuvudtaget kommer att kunna arbeta i någon större utsträckning, beroende på vad den här nya utredningen ger för svar och diagnos.

Väntan på nyckelharpa

Något som har blivit en ny positiv sak för mig mitt i allt är att jag insett att kroppen verkar fungera lite bättre med att spela nyckelharpa istället för fiol. Betydligt bättre ergonomi för mina armar och axlar även om jag behöver vara väldigt noggrann och försiktig så jag inte felbelastar och spänner mig. Men även kring harpan har det varit väntan, om än i mindre utsträckning (hittills). Jag har gjort flera försök att beställa en sele som förhoppningsvis ska fördela vikten mer jämnt över axlarna istället för bara på nacken men med diverse leveransproblem och krångel. Nu har jag äntligen fått tag på en och det verkar funka riktigt bra!
Jag väntar dessutom på att få en lite bättre harpa skickad till mig som jag ska hyra av en nyckelharpsbyggare. Det blir en bättre harpa som förhoppningsvis är lite mer lättspelad och troligtvis en betydligt bättre stråke än den jag har nu. Men jag vet inte hur länge det dröjer innan han kommer få möjlighet att skicka den. Otåligheten…!
Sen har jag fått en mer långsiktig dröm, förutsatt att det fortsätter att fungerar bra att spela nyckelharpa. En fyrradig fiolstämd harpa! Men att bygga en harpa tar tid det också, och kostar pengar.

Sluta vänta på livet

Såhär har mitt liv varit de senate åren. En evig väntan på att försöka få tillbaka någon form av fungerande liv och att försöka få hjälp utan att bli misstrodd av vården. Nu har jag tröttnat på all väntan och försöker komma igång och leva istället. Utan att vänta. Utan att ha livet på paus. Utan att ha ett startdatum på livet att gå och vänta på och bli besviken över. Att leva mitt liv utifrån mina förutsättningar och på det bästa sätt som går just nu. Jag har tröttnat på att förlora mer av min tid och mitt liv. Jag vill fortsätta att hitta sätt att kunna göra saker på och anpassa livet så att jag kan leva. Träffa vänner. Lära känna nytt folk. Planera framtiden.
Det innebär såklart inte att jag slutar tänka eller vänta på alla dessa saker. Jag längtar fortfarande ihjäl mig efter Voffen och hoppas på att jag äntligen ska få bra hjälp inom vården.
Men jag ska leva under tiden!

Ett lite mer självständigt liv

Den här veckan har jag tagit mig till och från jobbet på egen hand. Det kanske låter som en liten och fånig sak att vara glad och stolt över men för mig är det en stor sak. En stor del på vägen mot ett bättre och mer självständigt liv igen. Färdtjänst och arbetsresor har givit mig en så otroligt mycket större frihetskänsla än förut. Jag uppskattar såklart verkligen all hjälp jag får från pappa med skjuts och hämtning men det känns skönt att inte längre vara beroende av honom. Både för min självständighets skull och för hans del också, att han inte ska behöva vara min privata taxi mer än nödvändigt.

Bara den där känslan av att jag kan planera in saker utan att behöva kolla med pappa om han skulle kunna skjutsa mig känns så himla skönt! Att kunna ta mig till och från jobbet själv. Livet går sakta åt rätt håll hörrni! Det gäller att hitta nya fungerande sätt och att prioritera och disponera energin på ett smart och bra sätt.

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte är helt slut efter den här veckan men det är jag å andra sidan inte så förvånad över. Tandläkaren i måndags (ångest!), jobb i tisdags som blev ett par timmar längre än vanligt, lite oplanerad vända till sjukhuset i onsdags för att lämna in ett prov och hämta mediciner på apoteket, oväntat låååång jobbdag i torsdags (6 timmar och fiolen fick dessutom följa med!!) och avslutningsvis både läkarbesök för mer botox i axeln och sjukgymnast på smärtrehab igår.

Fiolen med på jobbet - Amoll.net

Ett par vakna hjärnceller till

Hej och hå! Det är många saker för min fortfarande väldigt trötta kropp. Men en sak är så himla stor skillnad, framförallt nu mot slutet av veckan: jag har hjärnan med mig lite mer! Det är som att ett par hjärnceller till har vaknat och det är så himla skönt! De fysiska krämporna och tröttheten kan jag lättare hantera när jag är lite klarare i huvudet. Jag kände att jag kunde hänga med mycket bättre på jobbet i torsdags och var mer delaktig i planeringen och mötet vi hade efteråt. Det kändes som att jag faktiskt kunde bidra med något igen! Efter många månader av att knappt orka prata om vädret med mamma så känns det helt fantastiskt!
Jag misstänker starkt att det är den där förbaskade blodtrycksmedicinen som är en stor bov i dramat. Hoppas att blodtrycket fortsätter att hålla sig så kanske jag vågar trappa ner den ytterligare!

Fredagkväll med bok och mat på soffan - Amoll.netJag har dessutom börjat hitta tillbaka mer till böcker och att läsa igen. De sista kvällarna har jag till stor del struntat i skärmar, tv och netflix och krupit ihop i soffan med en bok och musik istället. En riktig bok på papper! Jag mjukstartar med ungdomstriologin Rum 213 som jag haffade åt mig i julklappsspelet med släkten. Perfekt för min trötta hjärna och de är förvånansvärt fängslande faktiskt! Jag som är så lättskrämd av mig tycker faktiskt att de är lite läskiga med spöken och sånt. Haha! Men snart är jag klar med andra boken så nu börjar jag fundera på vad jag ska läsa när de här är klara.

Har ni några tips på lättlästa, trevliga böcker? 

Nytt och fräscht och några kaosdagar

I lördags morse vaknade jag och kände att nu, nu var det dags. Jag har alltför länge ignorerat och skjutit upp problemet att min dator krånglat mer och mer. Knappt vågat stänga av eller flytta den av rädsla att den inte ska starta ordentligt igen då den flera gånger har vägrat att starta på rätt sätt. Dessutom har den betett sig mer och mer märkligt även när den varit igång.

Sagt och gjort så gjorde jag några sista backuper, tog några djupa andetag och gjorde det. Rensade hela hårddisken och installerade om Mac OS så jag fick senaste versionen. Hela ominstallationen gick oväntat smidigt och bra och hittills *peppar peppar* har den betett sig felfritt.
Så himla skönt med en fräsch och pigg dator igen! Nu återstår “bara” att installera alla program igen och flytta tillbaka alla filer. Jag tänkte försöka få allt lite mer strukturerat och välorganiserat än den röra jag haft förut. Men det får bli lite i taget.

Efter allt datorfixande var hjärncellerna ganska trötta och slutkörda. Föräldrarna kom förbi och fikade på eftermiddagen med fruktsallad och sen promenerade vi hem till dem. Lördagsplanerna var middag och melodifestivalen. Det slank till och med ner några droppar vin! Det hör inte till vanligheten numera. Dessutom var det för en gångs skull flera låtar med i melodifestivalen som var helt okej.

Lördagsmiddag och vin - Amoll.net

På söndagen blev det en långsam frukost och sen hjälpte mamma mig att fräscha till håret. Jag hade fått med mig resterna av hårfärgen från när jag färgade det hos frissan i höstas för att kunna bättra på det efter ett tag. Nu var det mer än dags tid för det kände jag! Jag är ändå imponerad över att färgen hållit såpass bra som den gjort.

Så skönt att ha fått tillbaka lite mer av det rosa igen i håret! Det går inte att komma ifrån, jag blir lite lyckligare av färgglatt hår. Efteråt var jag galet trött så jag kom inte ihåg att visa resultatet förrän det både var dåligt ljus och jag var paniktrött. Men det är sånt som händer. Vad långt håret börjar bli nu igen förresten!

Nu har det varit några rätt stökiga och kaos:iga sista dagar. Ibland kör livet ihop sig helt enkelt. Varför ska det alltid bli så att allt kommer på samma gång?

I måndags hade jag tid hos husläkaren IGEN. Det känns som att jag bokstavligt talat har bott där sista tiden. Hon är minst sagt svårjobbad och det har tagit henne två besök bara för att förlänga sjukskrivningen. Som jag sedan behövde komma tillbaka i måndags för att hon behövde komplettera. Jag förstår framförallt inte hur det kan vara så att hon inte har någon tid alls förutom tiden med patienten för att kunna göra andra saker. Till exempel skriva intyg, kontakta försäkringskassan och liknande saker. Det verkar helt galet! Dessutom verkade det som att sjukskrivningen kanske inte ens behövde kompletteras ändå. Otroligt snurrigt allting. Men blodtryck, puls och några förberedande blodprover kollades för att jag ska bli skickad till en hjärtläkare för att utreda mitt knasiga blodtryck och puls som lever sitt eget liv. Alltid något att det äntligen blir lite mer taget på allvar.

Men läkarbesöket tog slut på prick allt kortison så mot slutet hade jag börjat rasa rejält. När mamma och jag lämnade rummet var det bara att direkt peta i mig mer medicin innan vi rörde oss hemåt. Strax innan det var dags för läkarbesöket hade jag dessutom insett att momsdeklarationen för företaget skulle vara inlämnad senast den 26 februari. Panik! Jag har fortfarande inte lärt mig allting och håller på att ta över företaget efter pappa så det blev minst sagt snärjigt.

Både måndag och tisdag har därför ägnats åt att tillsammans med mamma rodda en massa med bokföring, kvitton, fakturor och jag-vet-inte-vad. Dessutom skulle jag jobba några timmar igår igen. Såklart åkte kortisonet berg-och-dalbana till följd av allt så för att inte krascha helt fick jag peta i mig ganska mycket extra före jobbet.
Som pricken över i:et har jag sedan i söndags haft blödningar och mycket mer ont av endometriosen också. Tjohoo, varför sprida ut saker när man kan bunta ihop allting på samma gång??

Så livet har varit minst sagt lite rörigt de sista dagarna. Vi blev i alla fall klara och fick momsdeklarationen inlämnad före middagen igår. Så himla skönt! Sen var det stört omöjligt att få min knasiga kropp att varva ner och sova trots att jag var helt slut. Så efter en natt av dålig sömn har det blivit en lugn dag idag. “Bara” datorjobb och försöka fixa med en del saker jag behöver få färdigt. Skriva på en överklagan om ett kommunbeslut bland annat.

Nu ska jag flytta mig till sängen och hoppas på ett bättre slut på veckan som kompensation till den stökiga början.

Några timmars jobb

Håll i hatten, den här veckan har jag jobbat!
Det är knappt så jag tror det själv efter det här halvåret som varit. Men nu är det dags att se om det kan fungera att komma igång litegrann. Det är verkligen mjukstart som behövs och jag behöver väldigt mycket återhämtning efteråt. Det handlar om ungefär tre timmar, två dagar i veckan. Så jag får en dag mellan att vila vilket är perfekt.

Jag ska vara med och hålla i ett projekt för asylsökande på en musikskola på stan. Tanken är att jag och en av lärarna ska ha nästa grupp som ska börja nu efter sportlovet. Väldigt spännande och roligt! Det känns som ett viktigt och bra projekt, musik kan verkligen hjälpa folk som inte har det så lätt. Dessutom ett otroligt bra sätt att lära sig svenska på. En timme musik och en timme fika.

På väg till jobb - Amoll.net

Det här dök upp som ett så himla passande sätt för mig att pröva på att jobba några timmar igen. Något roligt och meningsfullt i lagom mängd. Jag hoppas och tror att hjärncellerna och kroppen kommer att hänga med lite bättre bara jag får komma in i allting. Såhär i början blir det mycket nytt både med nya människor och nya saker att göra. Lite ovant att ha gått ifrån att vara fiolfröken till att nu helt plötsligt vara mer sång- och svenskafröken. Men det kommer nog bli väldigt roligt och lärorikt på många sätt, både för dem och mig. Hittills har det blivit lite kortslutning i hjärnan efteråt men det är jag van vid och känner igen från när det blir lite för mycket. Det gäller helt enkelt att acceptera att livet just nu ser annorlunda ut än förut. Och göra det bästa av situationen.

Så den här veckan har den mesta övriga tiden spenderats såhär: på soffan i pyjamas och tittat på Outlander. Jag fick för mig att börja se om den från början innan jag ska ge mig på den fjärde säsongen som kommit under hösten.
En snygg, halvnaken skotsk kille är ju aldrig fel att vila ögonen på för en trött kropp och hjärna!

Pyjamas och Outlander - Amoll.net

Alla fredagar behöver inte vara bubbel och fest

Det behöver inte vara glam och glamour för att det ska vara en bra fredagkväll. Jag tyckte det kunde vara på sin plats i fredags men lite kontrast till alla glas med bubbel och partybilder som swischade förbi överallt på sociala medier. Så jag kontrade med en bild från soffan med vegbullar, pasta, pyjamas och Harry Potter-film under en filt. För jag hade en riktigt bra fredagkväll alldeles utan lyxrestaurang och en massa annat flådigt. Jag var ganska trött efter två ganska intensiva dagar, i alla fall i mina mått mätt just nu.

I torsdags var jag iväg för att träffa några på en musikskola nere på stan som jag förhoppningsvis, om allt går vägen, kommer jobba med lite under våren. De har ett väldigt spännande projekt som jag mer än gärna skulle vilja hjälpa till med. Jag hoppas bara att orken ska räcka till och att det ska gå att lösa rent praktiskt med läkare och försäkringskassan och allt annat byråkratiskt. För det skulle verkligen vara det optimala för mig nu om jag vill pröva på att jobba några timmar i veckan. Viljan finns verkligen där, frågan är om kroppen är med på noterna riktigt än.

Sjukgymnasten som jag träffade i fredags verkade ändå vara av samma åsikt som mig. Att det låter som det optimala jobbet för att försöka komma igång lite mer igen och att det är genomtänkt och vettigt. Så vi får se helt enkelt, vad morgondagens läkarbesök resulterar i och om det sen går att få till allting på ett bra sätt.
Ni kan väl hålla en tumme?

Så efter att ha hängt hos föräldrarna hela eftermiddagen var det väldigt skönt att komma hem och krypa ner i soffan i fredags kväll.

Fredagkväll i soffan - Amoll.net

Jag var inställd på en lugn lördag hemma för mig själv men precis när jag skulle gå ut en promenad så smsade min moster och bjöd in till middag. Efter lite beslutsångest och vånda över huruvida jag skulle orka och att få hjärncellerna att tänka om kring dagen så bestämde jag mig för att testa ändå. Jag blir lite frustrerad över hur icke-anpassningsbar min hjärna är just nu. Att ändra på planer är något som är jättesvårt, hur konstigt det än låter. Dessutom blev beslutsångesten påspädd av att jag fick ett litet kortisolras där mitt i allt men jag lyckades rädda upp det ganska snabbt och smidigt ändå med medicin, vila, en kopp buljong och vätska.

Så jag petade på mig lite andra kläder, målade till och med ögonfransarna (för att kompensera mitt otvättade hår, haha!) och spenderade kvällen tillsammans med föräldrarna hos moster och morbror istället. God mat, trevligt att komma ut en sväng och det är alltid roligt att få träffa familjen lite. Inte så tokig lördagkväll!

Efter en taxitur hem genom stan i början till snöovädret var det väldigt skönt att få krypa i säng sedan!

Uppladdning inför en snärjig vecka

Den här veckan kommer bli lite snärjig. Mycket att göra och en hel del flängande. Det är ju roliga saker allting men det känns lite extra spännande och lite oroligt när kroppen inte är på så bra humör än.
Vi tittar lite på min vecka, den fick bli piffad med ballonger. För ingen kan ju vara nere med en ballong, för att citera min favoritnalle.

Idag börjar jag undervisa på Folkuniversitetet. Det ska bli himla kul! Eleverna där verkar vara så otroligt taggade så det ska bli jätteroligt att träffa dem. Min kusin fyller år idag också så bara orken räcker till smiter jag förbi honom för lite kalas efter jobbet också.

På tisdag är det kulturskoleundervisning som gäller och jag hoppas verkligen på en mindre rörig dag än de som varit hittills nu när jag jobbat. Det känns som att det mesta har strulat på alla tänkbara och otänkbara sätt. Strul med byten av rum, elever som slutat utan att jag fått information om det, elever som vill byta lektionstider och allt möjligt annat krångel.

Sen blir det lite annat än hur mina vanliga veckor ser ut. Då är det dags att ladda upp inför extraföreställning med spexet i helgen! På torsdag är det genomdrag, genrep på fredag och sedan föreställning på lördag! Det ska bli kul! Sista gången jag får spela mina smöriga, rockiga och roliga elfiolsolon. Men framförallt ska jag få krama på en massa fint spexfolk igen!

Lördagsjobb i form av bröllop

Som musiker jobbar man när andra är lediga. Förra lördagen var en sådan dag. Angelica och jag hade en spelning på ett bröllop i Nacka med vår duo Celia. Verkligen hög tid att spela ihop igen, det var alldeles för länge sedan sist! Alldeles för länge sedan vi sågs ordentligt överhuvudtaget.

Hon kom dagen innan för att vi skulle hinna både repa och umgås. Väldigt kul att få träffas igen och prata ikapp om livet. Jag insåg också hur mycket jag saknar att spela ihop med andra! Sista halvåret har jag mest spelat med barnen på jobbet och även om det är roligt så är det inte riktigt samma sak. Det behöver det verkligen bli ändring på!

Nu var det Pachelbels Canon och Beauty and the Beast som stod på repertoaren. Vigseln var i en liten lada på Nyckelvikens herrgård i Nacka. Väldigt trevligt område och det var en väldigt kort borgerlig vigsel. När man spelar in- och utgångsmusik är det vanligt att ha en nödlösning för att kunna förlänga musiken vid behov för att brudparet ska hinna fram eller alla gäster ska hinna ut. Nu råkade vi ut för det motsatta; vi fick snabbt förkorta ingångslåten på ett snyggt sätt så det skulle bli mer lagom i längd. Hela vigseln var färdig på 9 minuter! Snabba ryck!

Utsikt Vigsel och ballonger Lada

Bebismys och veckoplanering

Jo, men det där att sakta men säkert komma in i nya rutiner och vanor är ju bättre än ingenting. Vi kör helt enkelt en titt på hur det ser ut i min bullet journal den här veckan också och lite på vad veckan har att vänta. Det är mest jobb och fokus på sånt. Ny vecka, ny månad och nya tag tänkte jag mig.

Idag har jag pysslat med lektionsplanering, svarat på en massa jobbmail och försökt styra upp både det ena och det andra. Med lite varierande resultat. Frustrerande när man väntar på svar på flera mail och inte riktigt kan fortsätta förrän svaren trillat in. Jaja, sånt är livet och inget att fundera så mycket över.

På eftermiddagen blev det paus från allt sånt och jag fick krama och gosa med bebis istället. Julia och Elias kom och hälsade på och jag fick diskutera livets stora frågor med Elias. Fantastiskt vad mysigt och roligt det är att prata med en tremånaders bebis! Det är så himla bra medicin för själen. Jag är övertygad om att allt mitt pratande med honom i magen har gjort att han känner igen mig nu också. Haha! Ja, att få träffa Julia var ju verkligen inte fel det heller! En av fördelarna med att bo i Uppsala igen är att ha närmre till fina vänner.

Annars blir det undervisning på kulturskolan på tisdag och torsdag den här veckan. Hej och hå! Tanken och förhoppningen är att träffa Sara en sväng på onsdag och sen en födelsedagsmiddag för pappa på fredag. Det beror lite på hur orken och kroppen sköter sig helt enkelt. Jag behöver dessutom förbereda inför att undervisningen på Folkuniversitetet börjar om en vecka. Så kul att få några vuxenelever också, de verkar så himla taggade flera av dem! Väldigt kul! Sen behöver jag öva upp mig inför extraföreställningen med spexet också den 15 september. Det ska bli kul att få spela föreställningen en sista gång! Lite gott och blandat helt enkelt.

Det där läkarbesöket då?

Läkarbesöket i torsdags blev lite av ett antiklimax och en besvikelse och vi hann bara gå igenom hälften av det som hade behövt diskuteras utan något egentligt resultat. Visserligen skickar han mig på röntgen av hypofysen och det är ändå är ett steg i rätt riktning. Nackdelen är att han inte gör någonting alls åt alla usla provsvar förrän resultatet av röntgen har kommit och det dröjer troligtvis flera månader innan jag får den tiden. Fantastiskt kul att behöva gå och vänta oklar tid innan någonting alls händer. Det som inte hanns med under besöket i torsdags ska jag få en telefontid “snart” för att gå igenom. Vad snart innebär återstår väl att se…

Men nu ska jag nog tacka för mig den här måndagen och försöka komma i säng. Sömn är bra medicin och bästa uppladdningen för att orka med morgondagen på bästa sätt.

En sista augustivecka

Nu är det ny vecka igen! Det är inte klokt hur fort tiden går, veckorna bara springer iväg tycker jag!
Vi kikar lite på hur slutet av augusti ser ut tycker jag. Såhär ser veckan ut i min bullet journal innan jag har skrivit dit allt som behöver kommas ihåg och göras.

Måndag: Ja, nu är ju måndagen nästan slut men dagen har ägnats främst åt att planera inför terminen och den första undervisningsveckan på kulturskolan. En del övning blev det också, jag vill verkligen komma igång med övandet nu. Så pepp på allt nytt jag vill lära mig, så lite ork. Otroligt svår balansgång.

Tisdag: Tisdag innebär första undervisningsdagen med jobb på eftermiddagen. Så förmiddagen får bli ganska lugn så jag orkar med. Hoppas kunna öva litegrann ändå innan jobbet. Har en massa spännande nya böcker som jag vill sätta tänderna i!

Onsdag: På onsdag är jag ledig. Eller ja, ledig och ledig, jag behöver planera torsdagens lektioner. Och öva. Jag testar ett nytt sätt att hålla ordning på lektionerna och undervisningen för terminen. Digitalt på iPaden istället för de dåliga veckoplaneringarna jag hade på papper. Lite mer pyssel med allting såhär i början men förhoppningsvis så mycket smidigare i fortsättningen sen. Det är sånt jag kommer kunna använda många gånger med bara lite ändringar.

Torsdag: Torsdag blir intensiv. Läkarbesök på endokrin före lunch som jag har väntat så otroligt länge på. Förhoppningsvis kanske de kan klura ut vad det är för fel som är trasigt som gör att jag inte mår bra. Sen är det jobb på eftermiddagen, första torsdagen för terminen. Hej och hå!

Fredag: På fredag sen händer lite roligare saker! Angelica kommer hit för vi ska repa inför ett bröllop vi ska spela på i Nacka på lördag. Ska bli så himla kul att träffa henne igen, det var alldeles för länge sedan nu!

Lördag: Bröllopsspelning! Livet som musiker, att jobba på helgen när alla andra är lediga. Haha! Det är tur att det är så roligt!

Söndag: Vila! Det lär behövas efter den här veckan. Det blir onekligen lite rivstart på allting.

Jag har fått tillbaka fiolerna igen från farbror fioldoktorn också! Fiolen låter så himla mycket bättre nu! Det gör mig så glad, framförallt bra tajming inför spelningen på lördag. Han har låtit så instängd och trött tidigare men nu har han mycket mer öppen klang och ett mycket renare och klarare ljud. Stråken har fått nytt tagel också vilket också gör stor skillnad.
Så nu är själen hel igen när mina bebisar är hemma och mår så mycket bättre. Det gör att jag mår bättre också. Haha! Mår fiolerna bra, mår jag bra. Eller, bättre i alla fall.

Ny vecka, nya tag och uppladdning inför hösten

Vecka 34

Nu ni, är det nästan höst!

Lite så känns det i alla fall när både jobb och planering inför hösten drar igång på riktigt. Att det börjar bli mörkt så tidigt om kvällarna också gör ju inte saken bättre heller. Jag har egentligen ingenting emot hösten annars men jag älskar verkligen de ljusa sommarnätterna i juni. Det är helt klart det värsta med hösten och vintern tycker jag, bristen på ljus.

Annars njuter jag verkligen av det svalare vädret! Så otroligt välbehövt! Även om jag gärna hade kunnat vara utan de galna stormarna som varit några svängar här i Uppsala. Häromdagen kom det en helt galen hagel- och åskstorm, bland det mer brutala jag nånsin varit med om tror jag. Så glad att jag var inomhus då och inte behövde gå ut!

Vecka 34

Det var länge sedan jag la upp och visade någon veckoplanering från min bullet journal så det är väl på tiden nu! Lagom till jobbstart och allt. Det har blivit mitt sätt att få in lite mer kreativitet i vardagen. Våga testa och låtsas att jag faktiskt kan göra tjusiga saker. Haha! Det är betydligt snyggare nu än när jag började i höstas så övning ger färdighet. Sen övar jag mest på att saker inte alltid behöver vara perfekta och felfria. Det är viktigare att det gör gott för själen och att det är roligt.

Idag fick det bli lite musikinspirerat tema på veckan just för att jobbet drar igång igen, även om det bara är planering den här veckan. Sen är min förhoppning att komma igång lite bättre med övning och spelande. Det är på tiden efter den här sommaren!

Min bullet journal har blivit mitt sätt att hålla ordning på livet och få struktur på saker och ting när hjärncellerna inte alltid är på topp. Nu tänker jag att det är dags att ta tag i livet ordentligt. När vädret är svalare och medicinerna långsamt verkar börja ha lite effekt. Många bäckar små helt enkelt och babysteg i rätt riktning. Herregud, idag har jag ju till och med lite mascara på ögonfransarna! (Visserligen enbart för att jag skulle fixa nytt pass och tänkte att jag i alla fall skulle försöka se lite anständig ut. Men det sprack fullständigt, den som uppfann de där fotomaskinerna hos polisen kan inte ha något estetiskt sinne överhuvudtaget!)

Stäng meny