Egentid, gitarr, vila och film

Den här helgen har blivit väldigt lugn. Det behövs vila just nu för att ladda batterierna och orka med veckorna. Jag försöker fortfarande att hitta en bra balans på tillvaron helt enkelt. Det är ju inget som kommer över en natt direkt.

Igår var planen att städa undan lite efter en sovmorgon och sen få lite övning gjord. Städningen lyckades jag fixa en hel del av i alla fall men sen sa kroppen ifrån. Skönt att få lite undanplockat ändå och bädda rent i sängen. Sen parkerade jag mig på soffan med Bamse istället. Det passade bättre istället för att försöka göra en massa mer saker. Bamse kan ju vara den bästa medicinen! Jag skyller på städningen att jag kroknade. Farliga grejer! Haha! 

En ensam kväll

Lördagkvällen hade jag sett fram emot lite i smyg under hela veckan. Jag bor ju fortfarande hemma hos mina föräldrar nu när jag fått jobb i Uppsala innan jag kunnat flytta tillbaka till min lägenhet. Det är såklart jättebra på många sätt men är man van att bo själv så är det ganska påfrestande i längden att helt plötsligt bo hos föräldrarna igen. Så när det dyker upp egentid är det verkligen något jag uppskattar! Kunna få bestämma själv vad jag vill göra, titta på på tv (eller inte titta på något alls för den delen) och bara få rå om mig själv. Såklart kan jag göra vad jag vill även när de är hemma men det blir på ett annat sätt att få vara helt själv en hel kväll.

Så himla dålig tajming då att inse att en av orsakerna till att jag kroknade lite på eftermiddagen var att jag hade feber och då även lite sviktande kortison på grund av det. Efter att ha rört ihop lite lättfixad middag placerade jag mig framför tvn och kollade på en film som fanns inspelad sedan i julas. The Song, en såndär typiskt smörig, amerikansk dramafilm med lite romantik och en del musik. På många sätt ganska oförutsägbar film och kanske inte den bästa jag sett. Men det finns sämre filmer också för den delen. 

Oväntad inspiration

Däremot fick jag en del inspiration av att se den och fick sånt sug efter att spela gitarr. Det har börjat komma mer och mer på sista tiden. Något jag verkligen behöver ge mer utrymme för! Jag mår bra av att spela gitarr. Eller, jag kommer göra det när jag inte är så himla ringrostig längre. Haha! Förr spelade jag mycket gitarr. För sådär 10-12 år sedan. Jag känner att jag verkligen behöver hitta tillbaka till det igen. Det är inte bara fiol eller viola jag vill ägna mig åt. Det är musik i allmänhet. Varför ska man behöva välja?

Så jag satt en stund och spelade. Det var nog tur att jag var själv hemma för det lät inte så tjusigt. Men det var så skönt ändå. I min feberbubbla och med väldigt svajande kortison var det ändå så himla skönt att få spela. 

Söndag i sängen

Idag har jag nog spenderat större delen av dagen i sängen. Ibland blir det sånna dagar. Skillnaden är att jag den här helgen faktiskt givit mig tillåtelse att vila på ett annat sätt. Sett på vilan som en aktivitet och att jag behöver återhämtningen snarare än att jag borde ha gjort annat istället. Kortisonet störtdök kring lunchtid så det var bara att peta i mig extra och gå och lägga mig ett tag igen.

Sista gången jag bäddade ner mig i sängen var det bättre anledning. Då ringde jag upp Annie för att prata en stund. Hon hade ringt mitt på dagen när jag inte var så pratsam. Det är nog nästan lika bra medicin som kortison, att få prata med en bra vän ett tag. Jag pratar så sällan i telefon numera, så himla fånigt att det blivit så. Det skickas meddelanden och bilder hit och dit men det är så sällan man faktiskt ringer och pratar med varandra bara för att kolla hur läget är.

Har ni haft en bra helg? Vad har ni gjort?
Berätta något roligt! 

Gitarrspelande fiolfröken och naprapatknådning

Onsdagar innebär kulturskolejobb tidigt på morgonen. Annars är det mest eftermiddag/kväll man jobbar som kulturskolelärare men inte mina onsdagar. Då är klockan bara 7 när jag knatar ut till bussen. Imorse var det både mörkt och snöade ganska ordentligt när jag halkade mig iväg till busshållplatsen. Jag har lagt mig till med en halvdålig vana, jag är oftast så himla tidig till bussen numera. Alltså fånigt tidig. Så tidig att jag oftast ser bussen FÖRE gå. Allt bottnar i att jag vill slippa stressa till bussen i sista sekunden så istället stressar jag för att bli 5-10 minuter tidig. Haha! Kanske inte så himla smart. Titta,  ser ni där borta? Där står bussen innan vid hållplatsen. På stan gräver de lite överallt så jag får promenera en bit extra för att byta buss. Sen blev det samma visa igen, att jag såg bussen innan stå vid hållplatsen men hann inte med den. Jag har slutat springa efter bussar, det är inte värt flänget. Förutom det lite smått otrevliga vädret är det ganska skönt att få lite tid att varva ner lite och landa. 

Små fioler till små elever

På jobbet var det dags att packa upp 13 små fioler för stråkklassundervisning för 7-åringar. Idag hade vi det lyxigt och fick hjälp av en praktikant som pluggar till musiklärare. Smidigt och skönt att vara tre stycken! 13 stycken sjuåringar med varsin fiol är lite pyssel att hålla rätt på. 

På lunchrasten blev det kaffe och choklad för att ladda batterierna lite. Ja, det blev såklart vettig lunch först. Idag och resten av terminen blir det lite annat upplägg på stråkklasserna. Vi hade en pianist fram till jul vilket var så himla smidigt och bra men nu är det bara jag och min fiollärarkollega. Ingen av oss är någon höjdare på piano så vi gjorde helt enkelt om det hela så jag kompar på gitarr istället. För länge sedan spelade jag ganska mycket gitarr. Ja, under gymnasiet spelade jag mycket mer gitarr än fiol faktiskt. Men det var ett tag sedan jag hade tiden, eller tog mig tiden, att spela så jag är lite ringrostig. Så jag såg det här som det optimala tillfället att faktiskt komma igång att spela igen! Slå två flugor i en smäll liksom.

Det blev såklart en hel hög med frågor från barnen men annars funkade det ändå bra måste jag säga. (“Vaaa? Kan du spela gitarr också??” “Vart är pianot någonstans?” “Varför har du en gitarr?”) Så vårterminens planering kommer fungera finfint tror jag.

Knådning och lektionsplanering

Efter jobbet hade jag fått tid hos min naprapat för att få hjälp med låsningen och krampen jag gått med lite för länge i nacken och axlarna. Han är himla bra, har koll på mina överrörliga leder och vart problemen egentligen sitter. Det är ju oftast inte där det gör mest ont som orsaken sitter. Så efter drygt 40 minuters knådande och knakande var jag ganska mör och trött. Resten av eftermiddagen blev lugn för att vila kroppen efter knådandet. Jag passade på att planera morgondagens lektioner för att slippa stressa med det imorgon. Så skönt att ha det gjort i vettig tid för en gångs skull! Mindre jobb, mindre stress och förhoppningsvis mer tid och ork imorgon för att öva lite före jobbet.

Efter middagen hoppade jag i pyjamasen och kröp upp i soffan. Lite kvällsfika och sen ska jag nog snart röra mig mot sängen. Det tar på krafterna att vara uppe tidigt och få naprapatbehandling. Sen ska jag väl inte sticka under stol med att det är ganska påfrestande med smärtrehabprogrammet också. Men jag tror ändå att det kommer bli så himla bra i längden. Så i all trötthet och frustration är jag ändå väldigt pepp. Jag är så taggad på att ta kontrollen över mitt liv och få en vettigare tillvaro. Kunna lägga tid och energi på musik och roliga saker istället. Så mycket mer värt!

Separationsångest över julmusik

Varje år är det samma sak. Såhär års, eller egentligen direkt efter julafton faktiskt, börjar jag redan känna separationsångest över att det är nästan ett helt år kvar innan det är okej att lyssna på julmusik igen. Ja, man kan ju tycka att jag borde vara trött och less på det när väl julafton kommer men hittills har jag aldrig upplevt den känslan.
Det är tvärt om. Vartenda år.

Framförallt som musiker så känns det som att man ska hata julmusik och framförallt att spela det. Okej, hata kanske är ett lite väl starkt ord. Men det hör nästan till att man ska ha ett visst förakt mot musiken. Det är så tråkigt tycker jag, det finns så otroligt mycket fint och stämningsfullt att lyssna på. Jag hör till de som alltid har tyckt om att lyssna på julmusik och kan ibland börja redan i november. Jag har varit ganska förskonad hittills mot att vara tvungen att spela sönder det folk anser som julplågor. Det gör att jag fortfarande tycker det är roligt att både lyssna och spela. Spelningen som Christoffer och jag hade var så himla kul just för att vi kunde spela de där klassiska jullåtarna. På vårt sätt och för vår skull.

Julmusik - Fiol med tomteluva

Men nu då?

Nu är det ett helt år innan det är okej att lyssna igen. Jag som inte alls känner mig färdig med den här säsongens lyssnande och spelade än! Det pratas ofta om när man får börja lyssna på julmusik före jul, men hur lång tid efter är det okej att fortsätta? Såhär i mellandagarna när det bara är någon dag kvar på året känns det inte längre så givet att sätta igång Bjällerklang och O Helga Natt.

Nästa år ska jag tidigt se till att börja både spela och lyssna på all härlig musik för att förhoppningsvis slippa den årliga separationsångesten. Förhoppningsvis ha lite fler julspelningar och få njuta av glädjen att dela med mig av all fin musik till andra i större utsträckning.
Julmusik - Elgitarr med tomteluva

Du har väl inte missat den julmusik jag lagt upp nu i jul?

Här kan du lyssna på dem om du, precis som jag, inte riktigt är färdigt än med årets julmusik.

We Wish You a Merry Christmas
O Helga Natt
Have Yourself a Merry Little Christmas

Stäng meny