Kallt att kissa och lite för få skedar

Idag är det kallt. Både ute och i mitt badrum. Ventilationen har sedan igår fått för sig att blåsa IN kall luft istället för att dra ut luften som den ska. Otroligt praktiskt när det är -6 grader ute! Det är kallt att kissa! Och jag ser verkligen inte fram emot när jag om en stund ska ta en dusch.

Frosty fence

I måndags var min moster och morbror här och fikade. Jag tyckte det var en bra idé nu när jag faktiskt bor i stan igen, att kunna träffa dem lite lättare. Väldigt bra träning för mig också för att försiktigt komma igång lite mer. Sociala sammanhang är fortfarande otroligt ansträngande, både fysiskt och mentalt. Hjärnan blir trött av ingenting och jag behöver framförallt öva på att träffa folk på ett lugnt sätt. Inte trigga igång någon speedad extraenergi som jag egentligen inte har.

Igår blev det en promenad hem till föräldrarna efter att pappa varit här och försökt hjälpa mig fixa ventilationen. Tyvärr utan resultat så det fick bli till att maila bostadsrättsföreningen idag istället. Fördelen med att hälsa på hos föräldrarna, förutom att få träffa dem såklart, är att det för det mesta bjuds på middag. Dessutom skickar mamma ofta med matlåda. Inte så tokigt!

Annars fixar och stökar jag lite här hemma. Är det inte tvätt som ska fixas med så är det frukt som ska sköljas, disk som ska fixas eller mail som ska skickas. Igår hade jag skrivit upp mig på ett inspirerande webinar med La Linda också som var väldigt bra!
Men jag är ändå nöjd med att jag klarar av så mycket mer nu än i höstas! Det gäller att fokusera på allting som faktiskt fungerar. Jag bor ju ändå själv nu igen! Tjohoo!

Det är väl förresten fullt normalt att lägga frukt och grönsaker på tork i diskstället? Haha!

Frukt på tork

De sista dagarna har jag varit trött. Ja, mer trött än vanligt känns det som. Den där eviga känslan av att aldrig ha tillräckligt med skedar*. Men å andra sidan är jag faktiskt igång lite mer om dagarna. Gör lite mer saker och framförallt har jag viljan att göra mer saker. Även om orken inte riktigt räcker till än. Men motivationen finns där igen och jag har en del nya idéer som ligger och bakar till sig i hjärnan.

*Känner ni till the spoon theory?

Pang så blev det vår och lite av en kaosvecka

Det får fortsätta att bli lite sammanfattning av veckan såhär just nu för att hålla ett öga på vad som händer. Jag har lite dåligt med skedar* just nu så livet går lite upp och ner. Det har varit mycket den sista tiden med flytten och en hel del annat runtomkring som tar energi. Men nu ska vi titta på lite vad som hänt under denna kaosvecka istället tycker jag.

Balkongfika och död banan

Det blev en första fika på balkongen i tisdags efter lunchen! Så skönt att få lite andningspaus mellan ett möte på jobbet och innan jag skulle åka vidare för eftermiddagens undervisning. Balkongen kommer nog att bli min pausplats för att samla nya krafter tror jag.

Tisdagsjobbet gick ändå skapligt trots att jag var väldigt trött. Det tar på krafterna att fylla år och fira i flera omgångar. Haha! Det gick mindre bra när jag skulle fylla på med energi i form av en banan innan de sista lektionerna däremot. Jojo, jag fick i mig en halv banan i alla fall.

När jag kom hem sen blev det middag och soffläge. Det är så himla skönt att kunna komma hem och krypa upp i mitt soffhörn. Som jag har saknat att ha en stor och mysig soffa att kunna krypa upp i! Risnudlar som någon slags soppa har blivit lite min go-to-middag när jag inte har så mycket tid och/eller ork att fixa något annat. Snabbt, lättfixat och gott! Här blev det med wokgrönsaker, kikärtor och ett kokt ägg.

Pang så blev det sommar

Jag säger varje år att jag vill ha sommar på min födelsedag. I år misslyckades det totalt med tanke på att det var typ +3 och spöregn i måndags. Men sen, PANG, så hände något ute. I onsdags när jag slutade jobbet och skulle byta buss var det så himla varmt och skönt att jag istället valde att promenera hem den sista biten. Jag fick ta av mig koftan som jag hade under jackan (som verkligen behövdes när jag väntade på bussen strax efter sju på morgonen) för att inte smälta bort helt när jag strosade hem med ljudbok i öronen.
Visserligen har jag ganska fullt i köksskåpen och min diskmaskin är inte jättestor och blir full ganska snabbt. Men det här kändes som en lite väl drastisk lösning för att få plats med allt när jag skulle packa ner den smutsiga disken. Haha! Så går det när man är lite klen i kroppen och darrig på hand. Tur att det var en av skittallrikarna som gick i kras och inte något av finglasen som jag fått efter farmor som stod på bänken och väntade på att bli diskade. De fick stå kvar till dagen efter av säkerhetsskäl. ?

Längsta torsdagen på länge

Torsdagen blev en otroligt lång och ganska påfrestande dag. Ett frustrerande mail sent i onsdags eftermiddag knuffade mig lite (okej, ganska mycket) ur banan. När man är ganska stresskänslig ändå för tillfället krävs det inte så mycket för att man ska glida av spåret lite mer. Hela torsdagsförmiddagen var det dessutom uppföljning på smärtrehabprogrammet. (En måndagsträff på en torsdag, hur går det till?) Som alltid bra och trevligt att få träffa alla där men väldigt påfrestande också och kanske lite fel tillfälle för mig just nu. Så när jag kom till jobbet var det väldigt välbehövt att kunna stå ute i sommarvärmen (!!!) och andas en stund när första eleven inte kom. Frisk luft och sol är verkligen bra för själen!

Det var lite sisådär med uppslutningen av elever i torsdags. Men det passade mig ganska bra ändå. Skönare visserligen när jag får veta i förväg att de inte kommer så jag slipper sitta och vänta. Det var ändå två som hade hört av sig i skaplig tid om att de inte skulle komma. Och den sista eleven kom tack och lov. Annars hade det känts lite motigt att sitta en timme nästan och vänta i onödan.

Som grädden på moset (bokstavligt talat med tanke på att det bjöds på tårta, haha!) avslutade jag dagen med födelsedagskalas hos moster som fyllde år. Kanske mindre smart såhär med facit i hand när jag egentligen då hade mer eller mindre helt slut på skedar* vid det laget. Men jag fick både mat och tårta så jag klagar inte!

Två dagar som inte behöver komma igen

Både torsdagen och fredagen känner jag egentligen att det vore skönast att få gräva ner och gömma någonstans och förtränga helt och hållet. Men man ska väl ha sånna dagar också emellanåt antar jag. Fredagen gick åt till övning och sen ett utskrivningsbesök på smärtrehab (som jag egentligen skulle haft för en månad sedan men blivit uppskjutet flera gånger. Det blev ändå ett bra läkarbesök. Så skönt när det faktiskt är en läkare som ser till helheten och förstår att allting hänger ihop. Om ändå alla läkare kunde ha den inställningen…!

Efter det åkte jag hem till föräldrarna för att få lite hjälp med både ångesthögen från försäkringskassan och att få styr på det nya faktureringssystemet och fixa fakturor som jag behövt skicka alldeles för länge. Så skönt att ha det fixat även om det tog mycket längre tid än väntat. Framförallt allting med försäkringskassan. Det är inte klokt hur krångligt de gör allting. Man måste vara frisk för att orka vara sjuk.

Lördagskalas igen

Lördagen blev ändå betydligt bättre även om jag missade helt att ens ta ett enda foto. Jag passade på att följa med pappa när han skulle åka och handla så jag fick fylla på lite i skåpen. Efter att Bob** och jag delat upp och städat av lite hemma blev det ett par övningspass också innan det ringde på dörren. Istället för att ha ett jättestort firande av den där konstiga 30årsdagen (jag kan ju faktiskt inte ha blivit så gammal! Haha!) så satsar jag på många mindre firanden.

Så mycket mer värt egentligen, då orkar jag bättre och jag hinner faktiskt umgås med de jag träffar. Win-win helt enkelt! Så igår kom tre fina vänner hit med bubbel, present och vi beställde hem thaimat via Foodora. Otroligt trevlig och bra kväll. Det kan ju liksom inte bli fel med bubbel, bra vänner, god mat och en massa gamla låtar och barnprogramsintron på youtube. Det där att kunna ha folk hemma hos mig igen här i Uppsala och bara umgås känns som en sån lyx just nu.

Förutom att bli bjuden på både bubbel och mat fick jag ett så himla fint halsband i present också! <3

Söndagsvila

Idag är en sån dag som jag undrar hur mycket kaffe det skulle vara okej att dricka. Men jag ska försöka hålla mig till den enda kopp jag har som godkänd dagsmängd. Vi får väl se om det håller hela dagen. Haha! Annars får det nog bli en lugn söndag. Vila, öva och planera för att ladda upp inför veckan som kommer. Försöka hitta tillbaka några av de tappade skedarna* för idag har jag inte så många kvar. Men då kommer det en rastlöshet i mig som gör att jag har svårt att slappna av och faktiskt vila.

Hur har man en lugn och ledig söndag? Kan någon lära mig? 


* Här kan ni läsa mer om The Spoon Theory som beskriver otroligt bra hur det är att leva med kroniska sjukdomar. Wikipedia är ju som alltid bra på att snabbsammanfatta det hela.

** Bob är robotdammsugaren som jag fick i 30årspresent från släkten. Han behövde såklart ett namn och Bob kändes passande.

Hur många skedar har du idag?

“Hur många energienheter (skedar) har du idag? Om 0 är “kan inte resa sig ur sängen” och 50 är “springa maraton är inget problem”.” 

Frågan från en bra vän fick mig att tänka till lite extra igår och jag fick mig en tankeställare. Framförallt när det ärliga svaret blev kring 10-15 stycken efter att ha tagit en dusch (med bortprioriterad hårtvätt) och klätt på mig.

Jag brukar bara se på det som att jag är lite trött och sliten och behöver rycka upp mig. Men sanningen är att när jag säger att jag är trött så är det inte lite trött. Det handlar inte om att jag sovit en timme för lite  just den natten eller att jag varit på fest kvällen innan. Det är en djupare form av trötthet som gör ont hela vägen in i skelettet. En trötthet som gör att hjärnan blir alldeles luddig och tom.

Använda skedarna till att vila

Efter lite kloka och kärleksfullt hårda ord från tidigare nämnda vän bäddade jag ner mig i sängen efter lunch. Med Harry Potter på ljudbok och bara låta kroppen och det dunkande huvudet vila i mörkret var precis vad jag behövde. Plus lite extra kortison. Vad det nu är som gör att kroppen behöver extra just nu. Stress, överansträngning, PMS och resterna av förkylningen/bihåleinflammationen troligtvis.
Skedarna igår fick helt enkelt gå åt till att vila och samla nya.

Jag är så otroligt dålig på att vila. Att faktiskt vila på ett konstruktivt sätt. Det är något jag ska försöka bli bättre på det här året. Vila innebär inte att svara på femton mail, öva två timmar och förbereda lektioner. Vila innebär att både kroppen och huvudet inte ska behöva göra något ansträngande. Spara på skedar istället för att förbruka dem.

Varför ska det vara så svårt att applicera på mig själv när jag är bra på att uppmuntra andra till det?

Spara på skedarna

Stäng meny