Extraföreställning av Utgrävarna

Tidigt i våras var det föreställningsperiod med Örebrospexets produktion Utgrävarna. Såhär vid terminsstart är det tradition att köra en repris av vårens produktion som extraföreställning. Reklam för att värva nya studenter till föreningen. Eller helt enkelt en chans för oss att få ha kul tillsammans igen en sista gång på scen.

Nu var det alltså dags för extraföreställningen så jag packade min väska och tillsammans med elfiolen åkte jag i torsdags mot Örebro. Det blev tre väldigt intensiva dagar med genomdrag, genrep och föreställning från torsdag till lördag. Jag fick sova hos Angelica så jag hann med att umgås litegrann med henne också. 

Väldigt roligt att få göra allt en sista gång och få spela mitt smöriga tangosolo och feta hårdrockssolo igen på nya elfiolen. Framförallt väldigt kul att att få träffa alla fina spexmänniskor igen. Det här är det sista ordentliga jag är med på där eftersom jag har flyttat tillbaka till Uppsala igen. Det känns faktiskt lite vemodigt att lämna spexet efter dessa fina år med dem! Men jag räknar med att åka och titta på nästa produktion i vår för att se att de sköter sig ordentligt.

Pappa kom och tittade på föreställningen så jag kunde åka med honom tillbaka till Uppsala i lördags kväll. Väldigt smidigt och skönt att få skjuts men framförallt himla kul att han kom och tittade. För den som är nyfiken tittar de väldigt konstigt på en på McDonalds när man kommer alldeles grönsminkad i ansiktet en lördagkväll. Haha! Jag hade inte orkat sminka av mig innan vi åkte och som vanligt tycker jag att det är ganska underhållande att se hur folk reagerar när man inte ser ut eller gör som man “ska” göra på allmänna ställen.

Uppladdning inför en snärjig vecka

Den här veckan kommer bli lite snärjig. Mycket att göra och en hel del flängande. Det är ju roliga saker allting men det känns lite extra spännande och lite oroligt när kroppen inte är på så bra humör än.
Vi tittar lite på min vecka, den fick bli piffad med ballonger. För ingen kan ju vara nere med en ballong, för att citera min favoritnalle.

Idag börjar jag undervisa på Folkuniversitetet. Det ska bli himla kul! Eleverna där verkar vara så otroligt taggade så det ska bli jätteroligt att träffa dem. Min kusin fyller år idag också så bara orken räcker till smiter jag förbi honom för lite kalas efter jobbet också.

På tisdag är det kulturskoleundervisning som gäller och jag hoppas verkligen på en mindre rörig dag än de som varit hittills nu när jag jobbat. Det känns som att det mesta har strulat på alla tänkbara och otänkbara sätt. Strul med byten av rum, elever som slutat utan att jag fått information om det, elever som vill byta lektionstider och allt möjligt annat krångel.

Sen blir det lite annat än hur mina vanliga veckor ser ut. Då är det dags att ladda upp inför extraföreställning med spexet i helgen! På torsdag är det genomdrag, genrep på fredag och sedan föreställning på lördag! Det ska bli kul! Sista gången jag får spela mina smöriga, rockiga och roliga elfiolsolon. Men framförallt ska jag få krama på en massa fint spexfolk igen!

Lördagsjobb i form av bröllop

Som musiker jobbar man när andra är lediga. Förra lördagen var en sådan dag. Angelica och jag hade en spelning på ett bröllop i Nacka med vår duo Celia. Verkligen hög tid att spela ihop igen, det var alldeles för länge sedan sist! Alldeles för länge sedan vi sågs ordentligt överhuvudtaget.

Hon kom dagen innan för att vi skulle hinna både repa och umgås. Väldigt kul att få träffas igen och prata ikapp om livet. Jag insåg också hur mycket jag saknar att spela ihop med andra! Sista halvåret har jag mest spelat med barnen på jobbet och även om det är roligt så är det inte riktigt samma sak. Det behöver det verkligen bli ändring på!

Nu var det Pachelbels Canon och Beauty and the Beast som stod på repertoaren. Vigseln var i en liten lada på Nyckelvikens herrgård i Nacka. Väldigt trevligt område och det var en väldigt kort borgerlig vigsel. När man spelar in- och utgångsmusik är det vanligt att ha en nödlösning för att kunna förlänga musiken vid behov för att brudparet ska hinna fram eller alla gäster ska hinna ut. Nu råkade vi ut för det motsatta; vi fick snabbt förkorta ingångslåten på ett snyggt sätt så det skulle bli mer lagom i längd. Hela vigseln var färdig på 9 minuter! Snabba ryck!

Utsikt Vigsel och ballonger Lada

En livsuppdatering med trasigt revben, ett par besök på akuten och många fina minnen

Livet just nu alltså…! Det har varit några otroligt tuffa veckor. Ja, egentligen hela sommaren om jag ska vara helt ärlig. Alla pratar om det fantastiska vädret och hur underbart det är och jag vill bara skrika rätt ut av eländet. Jag har blivit totalt, helt jäkla däckad! Vi pratar alltså inte lite småtrött utan varje dag är mer eller mindre är en kamp att lyckas hålla mig från akuten för att kroppen verkligen har säckat ihop på alla tänkbara och otänkbara sätt. De här sista veckorna har livet onekligen bjudit på lite av allting.

Som jag skrev om sist har jag varit med i orkestern till Jesus Christ Superstar som sattes upp i Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen. Det kan nog ha varit bland det häftigaste jag gjort i musikväg hittills. Det tajmade sig däremot otroligt dåligt med väder, hälsa och allting så det har även varit bland det kämpigaste jag gjort. I stort sett alla föreställningarna var slutsålda och det blev rejält uppmärksammat i media i samband med Europride. Så himla kul och bra! Och att få spela så fantastisk musik med så fantastiska musiker…! Wow!

De långa, sena och extremt varma repen i Stockholm, åka dit i bil utan AC mitt i den värsta värmen och med min redan extremt slitna kropp gjorde att när det var dags för andra dagen med föreställningar tog jag mig inte längre än till Upplands Väsby. Sen blev det akuten på Karolinska som fick bli nästa stopp istället efter att livet bokstavligt talat rasade ihop på McDonalds med kortisolkris som jag inte lyckades vända själv. Verkligen tur i oturen att pappa skjutsade mig den dagen. Jag brukar säga att det bara är magsjuka och sjukhusvistelse som gör att jag ställer in gig men det tog ändå emot att inte kunna vara med trots att jag låg på akuten med dropp. Otäckt hur snabbt livet kan svänga ibland. Men jag har också insett hur otroligt mycket förståelse och stöd det går att få bara folk får chansen att förstå.

Efter omladdning med kortison intravenöst och tre liter dropp på akuten och sedan en dag av total vila lyckades jag med otroligt mycket envishet, hjälp från föräldrarna och en massa hejarop från de andra i orkestern vara med på de sista två föreställningarna. Det kändes verkligen som en enorm seger! Det hade varit så otroligt ledsamt att missa de sista två föreställningarna också efter alla rep och allt slit.

Sen var det bara att försöka ladda upp och om igen och vila ikapp mig inför den sista viktiga saken för veckan: Sara och Jockes bröllop!
Jag lyckades med nöd och näppe hålla mig från akuten på fredagen så det var verkligen inte självklart att jag skulle lyckas vara med på lördagen när det var dags. Jag var både gäst och hade också fått äran att spela ingångsmusiken. Det går liksom inte att säga nej när nära vänner ber en att spela tv-spelsmusik när de gifter sig. Med fokus på en sak i taget under dagen och otroligt mycket hjälp, stöd och hejarop från föräldrar och vänner så lyckades jag både spela och vara med på hela middagen. Såå otroligt nöjd att ha klarat av det även om livet och kortisonet rasade ihop när jag väl kom tillbaka hem till föräldrarna igen (och det sista av pappas 70årskalas) framåt elvaatiden på kvällen. Det var en otroligt fin vigsel, jättetrevlig middag och så fantastiskt att få vara med när fina vänner äntligen gifter sig!

Trots vila på söndagen så fortsatte kroppen att strejka ännu mer och efter en helt sömnlös natt med monsterhosta och extremt ont i bröstet när jag andades tog mamma mig under armen och åkte till akuten tidigt i måndags morse. Jag hade haft lite ont kring bröstkorgen i flera dagar (okej, ganska rejält ont) men under söndagen blev det mycket sämre och framförallt under natten. Efter diverse undersökningar kunde de utesluta blodpropp och någon värre lunginflammation men något elände har jag åt luftvägarna/bihålorna med tanke på hur det rasslar och hostan. Och som pricken över i:et just nu har jag hostat sönder ett revben.
Ja, det är möjligt och ja, det gör ungefär så ont som det låter. För varje andetag jag tar känns det som att någon skulle sticka en kniv i bröstkorgen på mig. Så nu är det antibiotika igen, starka värktabletter och vila som gäller. Och den där eviga balansgången att försöka balansera det där jäkla kortisonet så att jag ska hålla mig på benen och “bara” vara vanligt sjuk utan att krisa dessutom.

Så nu tar jag lite time out och försöker mest att sova, vila och återhämta mig så gott det går. Streckkolla på Bones på Netflix och läsa ikapp bloggar. Göra sånt som jag mår bra av helt enkelt. I kombination med att svära ungefär tio gånger i timmen över att den här jäkla värmen aldrig ger med sig! För nej, det här är inte trevligt på något sätt. Inte för oss med kroniska sjukdomar som strejkar på alla sätt det bara går. Då föredrar jag 15 grader och regn hela sommaren för att kunna i alla fall ta mig ur sängen. Det är den nakna sanningen just nu.

Jesus Christ Superstar

Den här veckan är det verkligen full fart med många, långa och otroligt svettiga rep varje dag. Jag har fått chansen att vara med i orkestern till Jesus Christ Superstar som spelas i Eric Ericssonhallen nu under Europride i Stockholm. Premiären är imorgon! Helt galet!

Det är en lite annorlunda uppsättning med flest kvinnor i rollerna och en feministisk twist på det hela. Otroligt spännande och kul att få vara med!

Nu har tidningarna börjat skriva om det också så det går att läsa om i både Allt om Stockholm, SVT och DN. Premiären är slutsåld men till de andra föreställningarna går det att köpa biljetter på tickster och här finns info på Facebook.

Förutom den extrema värmeböljan som vägrar släppa taget och redan innan däckat mig så laddade jag lite otaktiskt upp med både bihåleinflammation och trasslande luftvägar. Så det har minst sagt varit lite av en uppförsbacke sista veckan. Det är verkligen ingen luft alls där vi repar så det är ganska galet. Tur i oturen för min del så är en kompis från min Örebrotid med och spelar och hade ingenstans att bo så han bor hos mig och jag får åka bil dit och tillbaka med honom. Win-win helt enkelt. Tyvärr har han ingen AC i bilen så det är ganska brutalt att åka dit på eftermiddagen när det är som varmast.

Nu ska jag ladda upp med en kall dusch och sen äta lite lunch innan vi åker. Genrep ikväll! Tjohej!

När man blir oväntat golvad

Mamma fyllde år i januari och i present fick hon biljetter till en Evert Taube-föreställning som pappa och jag på vinst och förlust hittade. Taube Today som skulle gå på Uppsala Stadsteater nu under våren och igår var det äntligen dags!

Taube TodayJag måste erkänna att jag varken visste särskilt mycket om föreställningen eller hade några särskilda förväntningar innan. Evert Taubes musik är ju alltid trevlig och jag trodde att det nog skulle vara något som mamma skulle gilla. Att det var lite modernare tappning hade jag förstått, framförallt utifrån namnet, men mer än så visste jag inte. Jag hade nog faktist hellre stannat hemma på soffan igår om jag ska vara helt ärlig. Men oj vad fel jag hade. Eller kanske just för att jag inte hade några förväntningar eller förhoppningar alls egentligen.
För jag blev helt golvad! Vilken föreställning! Så himla konstig, bra, fin, annorlunda och märklig på samma gång. Teaterkonsert var dessutom ett helt nytt koncept för mig.

Taube Today En sak är säker, det var verkligen inte Evert Taubes musik som vi är vana vid att höra den. Otroligt annorlunda föreställning och de hade liksom vänt på allting kändes det som. Fritjof Andersson var Frida Andersson, Pappa kom hem blev Mamma kom hem istället, det var stencoola och duktiga tjejer som musiker och killarna hade smink och bitvis klänning. Arren av låtarna var otroligt välarbetade och intressanta med delvis ganska oväntade klanger och variationer på sina ställen.

Taube Today Jag satt helt förtrollad hela föreställningen igenom och visste knappt vad jag skulle säga i pausen och när det var slut. Vilken grej! Så himla konstigt och bra på samma gång. Gå och se den om ni har möjlighet, Taube Today!
Verkligen roligt hur de hade blandat upp gränserna mellan skådespelarna/sångarna och musikerna. Allt flöt liksom ihop, alla var en del av showen och flyttade runt på scenen. Scenen som dessutom bestod av en platta som både kunde snurra och åka upp och ner. Livsfarligt och superhäftigt på samma gång.
Nåt sånt här skulle jag vilja vara med och göra! Wow alltså!

Fortsättningen på kvällen

Peppar Peppar När föreställningen var slut promenerade vi ett par kvarter bort till Peppar Peppar där vi hade bokat bord för att fortsätta firandet. Ny restaurang för mig och faktiskt lite nya kvarter i Uppsala också. Väldigt mysigt hus!

Ryggbiff med rostade rotfrukterVi åt otroligt god mat och det var verkligen smidigt för mig som behöver krångla lite med att få mjölk- och spannmålsfritt. Inga problem överhuvudtaget och trevlig servitris så två tummar upp för det! Jag åt någon modifierad version av deras ryggbiff med rödvinssås och rostade rotfrukter. Väldigt gott!

Magisk dessertMen det som var nästan bäst var desserten! Det är inte så ofta det ens finns något för mig att kunna äta så att få inkokt persika med chokladsorbet var smått magiskt. Chokladsorbet åt jag för första gången för bara någon månad sedan och herregud vilken grej!

Eftermiddagen och kvällen som jag mest kände för att spendera hemma på soffan blev istället till en väldigt trevlig och bra kväll. Tänk så fel man kan ha ibland. Eller så var det kanske just för att jag helt saknade förväntningar som gjorde att det blev desto bättre. Att jag under middagen sen mest satt och pratade om diverse detaljer från föreställningen som hade fastnat i huvudet på mig fick mamma och pappa stå ut med. Haha!
De var också väldigt nöjda båda två så det var kul att det passade oss alla tre. Bra födelsedagspresent till både mamma och hela familjen helt enkelt.

Äntligen tid att byta strängar

Nu blir det musiknörderi på hög nivå här. Men det är ju å andra sidan jag i ett nötskal så vad passar egentligen bättre? Idag fick jag äntligen tid och ork att byta strängar på violan! I samma veva som jag köpte nya strängar till elfiolen beställde jag nya till både fiolen och violan också. Men jag har inte haft tid eller möjlighet att byta tidigare så nu var det dags! I alla fall för violan. Tjohoo! Jag laddade upp med en kopp kaffe som sällskap.

2018-03-12 - new strings to my viola

Så himla spännande att pröva en ny sorts strängar! Peppen på det liksom…!
2018-03-12 - new strings to my viola

De ska påminna om sensträngar men förhoppningsvis utan allt krångel med att hålla stämningen.
2018-03-12 - new strings to my viola

A-strängen var jag mest nyfiken på. Den är alldeles vågig innan den är spänd!
2018-03-12 - new strings to my viola

Spana in det här! Häftigt! Det ska vara något special för att minska gnissel och squeakljud så jag är himla taggad på att se om det blir någon skillnad.
2018-03-12 - new strings to my viola

Här är mitt måste-ha när jag byter strängar:

– Mitt magiska, jättegamla “lypsyl” till stämskruvarna. Vet egentligen inte riktigt vad det är men har haft det i all evighet och det är fantastiskt! Någon slags kol tror jag som gör att stämskruvarna oftast sköter sig himla bra och sitter fast ordentligt.
– En blyertspenna för att strängen ska glida bra i skårorna i stallet.
– Sprittussar från apoteket för att göra rent greppbrädan. Även klockrena för att fräscha upp och förlänga livslängden på strängar! (Jag kan säga att man får lite konstiga blickar om man ställer för mycket frågor när man ska köpa dem. “Det är bara sprit i va? Inget mjukgörande eller så?” Och avslutar med “Ja, alltså, jag ska ha dem till fiolerna!” Haha!)
– Och en trasa såklart, men den fastnade inte på bild.
2018-03-12 - new strings to my viola

Såhär tjusigt blev det när alla strängar var ditspända ordentligt. Då blev a-strängen nästan helt utslätad. Man känner bara med fingret att den är lite lite vågig.
2018-03-12 - new strings to my viola

Det är så olika på olika strängar, hur tjocka eller tunna de är. De här var både och. A-strängen är tunnare medan C-strängen är tjockare än de förra jag hade. Spännande kontrast!

Jag var helt enkelt tvungen att höra av mig till Annie med ett favoritcitat i repris från vår folkistid då jag blev lite för övertaggad på de nya strängarna jag hade bytt till då. “Den är så grov att den knappt får plats i skåran!!”  Det där med att omedvetet lyckas få allting att låta snuskigt… Haha!
2018-03-12 - new strings to my viola

Men hur är de då?

Jag behöver få spela in dem lite mer men hittills känns det ändå som att de har potential! Det tar några dagar att ordentligt spela in nya strängar så de låter som de ska. Första dagen går oftast mest åt till att få dem att hålla stämningen. De här var lite värre än andra syntetsträngar med att hålla stämningen sådär direkt men efter att ha spelat en del på dem nu har de satt sig lite bättre ändå. De har lite klarare och skarpare ljud än jag haft tidigare men jag tror ändå att jag gillar det! Kul att testa något nytt.

Jag har mest övat skalor och teknik idag och det var så himla skönt och avkopplande. Dels för att spela in strängarna och känna hur de är men även för att komma lite mer på banan själv igen. Det är på något sätt ganska avkopplande med teknik ibland kan jag tycka. Något väldigt konkret att fokusera på i övningen. I alla fall när det är frivilligt och enbart för min egen skull. Jag tänkte försöka försöka ha samma “paket” både på fiolen och violan för att kunna ha lite struktur på det hela. Skalor, etyder, stråkövningar och sånt. För även om jag vill hitta på roliga, galna och nya saker med elfiolen så känner jag att jag måste bättra på tekniken också.

Föreställningshelg nummer två

Det var dags igen i helgen för föreställningar med spexet. Helg nummer två av tre. Jag var så himla glad att jag blivit i alla fall pigg nog att lyckas ta mig ur sängen och åka iväg till Örebro. Knepigt att bli sjuk som musiker! Så mycket fotande blev det inte under helgen men lite såhär såg det ut genom min mobil, det jag kom ihåg att fota.

Tåg- och teknikstrul

Efter nästan två veckor i sängen var det första gången på otroligt länge jag var ute när jag knatade iväg till bussen. Så skönt med frisk luft igen men jag måste erkänna att det var ganska kämpigt att ta mig iväg.

2018-03-11

Resan kunde gått smidigare. Det började med en försenad buss med blinkersproblem och sen såg jag redan på bussen att det var flera fel med tåget. Avstängt förbi Köping och spårfel mellan Arboga och Örebro. Hurra…! Men jag kom fram och blev bara drygt 45 minuter sen totalt.
2018-03-11

Angelica var snäll och hämtade mig på stationen och vi åkte och köpte lunch. Så skönt att få lite hjälp med hämtning och väldigt kul att hinna träffa henne en stund också. Vi åt hos mig och sen fick jag skjuts till aulan med alla grejer också. Så himla fint med bra vänner!

Efter att ha roddat i ordning i aulan och haft ungefär alla tänkbara ljudproblem (kändes det som) var det dags för föreställning! Det var mycket teknikstrul under fredagens föreställning men bortsett från det gick det ändå över förväntan måste jag säga. Jag var nöjd för alla toner som hamnade ungefär där de skulle med tanke på dagsformen. Haha!
2018-03-11
Efter föreställningen hade klockan hunnit bli mycket. Så det blev raka vägen hem och stupa i säng med lite snabbfika. Så skönt att få skjuts med Sky så jag kom hem snabbt och smidigt! Jag hade nog inte klarat den här helgen utan all hjälp och pepp från vänner.

Bandwhiskey och pauspunsch

Förutom att vakna till vid sju och sleva i mig lite gröt i sängen så blev det sovmorgon för att orka med lördagen också. Skönt att få några timmars extra sömn! Sen var det lagom dags att ladda upp inför nästa föreställning. Det är intensiva helger när det är föreställningar såhär. Lunch och kaffe som uppladdning!

2018-03-11

Och lyxen att bli hämtad igen.
2018-03-11

Lördagens föreställning innebar att vår gitarrist hade med sig bandwhiskey igen. Så fantastisk grej! Det kan vara den optimala uppladdningen inför en föreställning! Bra medicin för min raspiga hals också. Men jag vågar inte dricka så många droppar för att ändå ha styrsel på fingrarna när jag ska spela.
2018-03-11

I pausen har vi det här som tradition. Sjunga Haralds punschvisa och dricka punsch. Väldigt kul och trevlig tradition! Det finns såklart både med och utan alkohol att välja på.

Lördagsföreställningen var garanterat publikrekord hittills. Inte alltför oväntat, det brukar vara mest publik den andra lördagen. Det är alltid roligare när det är mycket publik och när det märks att de är spexvana. Då blir det mycket omstarter och det händer mycket saker. Vi fick en hel del specifika saker riktat just mot bandet. Alltid roligt!

2018-03-11När föreställningen var slut fanns det inte mycket ork kvar i mig. Men oj vad kul det var och vad bra det blev ändå. Tekniken fungerade mycket bättre och jag kunde köra med distpedal där jag skulle. Det är så himla maffigt med mina solon! Både det feta hårdrockssolot och det smöriga musikal-fiolsolot jag har. Tänk vad kul det är med musik ändå och vilka fantastiska musiker jag får spela med!

2018-03-11

När de andra snoffsade till sig för att gå på sittning unnade jag mig en taxi hem istället. Taxichauffören tittade otroligt konstigt på mig när jag hoppade in i bilen alldeles grön i ansiktet. Haha! Efter att ha tvättat av mig färgen spenderade jag kvällen på soffan framför melodifestivalen. Men jag kan inte säga att jag egentligen kommer ihåg så mycket av det. Tvn stod mest på som sällskap medan jag åt och fikade lite. Totalt slut på hjärnceller då helt enkelt.

Har ni gjort något roligt i helgen? 

Det var min helg. Idag har jag bara tagit mig tillbaka till Uppsala igen, med mindre tågstrul den här gången. Kroppen är minst sagt mörbultad och trött så nu ska jag parkera mig i sängen istället. Men jag är så nöjd över att jag ändå lyckades vara med trots att jag legat sjuk så länge. Och att det gick så bra som det gjorde.

Att gå utanför sin trygghetszoon

Ibland behöver man göra saker som utmanar en. Som gör att man går utanför sin normala trygghetszoon. Något jag alltid varit lite rädd för och undvikit så gott det går är trummor och slagverk. Ja, det mesta som har med rytmer att göra egentligen. Just kombinationen rytmer och koordination går inte riktigt ihop i mitt huvud. Men nu har jag kommit till det läget att jag vill göra allt i musikväg som är nytt och annorlunda. Allt som utmanar mig på det ena eller andra sättet.

Så i måndags när vi inte hade något annat att göra på Loud Grrrl så hängde jag på mig elbasen och bad Carol att säga åt mig hur jag skulle spela under tiden hon spelade trummor. Rätt som det är hade vi Amanda där också som freestyle-rappade till. Så himla tufft!

När mitt högra pekfinger hade fått nog av de tjocka bassträngarna hoppade jag över på trummorna istället. Där kom den stora utmaningen! Jag kan liksom höra i huvudet hur jag vill att det ska låta och vet i teorin hur jag ska göra. Men att sen få händer och fötter att samarbeta och faktiskt göra som jag vill är en helt annan sak…! Jag måste nog erkänna att jag aldrig riktigt givit det en chans och haft tålamodet att testa mer än ett par minuter innan. Som med allting kräver ju även trummor att man övar. Carol hade tålamod och stod en lång stund med lagom små delar för att jag till slut lyckades få ihop ett enkelt fyrtaktskomp med båda händerna och en fot. Den känslan alltså… Hurra!
(Ja, jag vet att det är sånt som de flesta musiker kan i sömnen, men för mig och min usla koordination var det en stor seger!)

Utmana sig själv

När jag hade fått sitta ett tag gick det faktiskt riktigt okej! Så då blev det både bas och gitarr till. Så himla roligt! Men det är så ovant att vara den som måste hålla takten och vara stabil. Jag är van och bortskämd med att kunna luta mig mot en stabil trummis och basist och nu skulle jag helt plötsligt vara en del av den grunden. Det blev kanske inte så tajt i praktiken som det var i mitt huvud. Haha!

Det viktigaste i det här fallet var inte prestationen eller resultatet. Det var att jag vågade testa på något som jag inte behärskade innan och att jag gav mig på helt nya saker. I närheten av andra människor. För att det var roligt och för att jag hade lust. Det var så frigörande och roligt! Verkligen vad jag behövde i måndags kväll! Det var helt prestationslöst och kravlöst vilket är ovant för mig när det kommer till musik. Men det var det som gjorde det roligt och att det faktiskt gick. TrumsetVad är dina trummor? Vad skulle du göra om du skulle kliva ur din trygghetszoon och testa något nytt? 

En helg i Örebro

Nu har hela helgen susat förbi och jag har nästan inte hängt med själv känns det som. Det har gått så himla fort. Men det blir ju lätt så när man har mycket att göra och nästan varenda minut uppbokad. Jag tänkte att vi skulle kika lite på hur de senaste dagarna har sett ut från min mobil.

Res- och roddfredag

I fredags förmiddag packade jag väskan och elfiolen och gick ut till bussen för att åka mot Örebro. Det var nästan lite sol när jag satt och väntade. Väldigt härligt efter många dagar med grått! Tyvärr var det inte alls lika fint väder i Örebro när jag kom fram. Grått och ganska slaskigt, de hade nog varit väldigt generösa med att salta överallt. Men det var ändå fint att vara tillbaka igen.  Jag hann hem för att lämna grejer och vila lite. Sen var det dags att gå iväg till Aula Nova på universitetet.  Anledningen till att jag var i Örebro över helgen var att det var dags för provföreställning med spexet.  Efter en hel del roddande och fixande blev det här min utsikt. Så roligt att bandet får plats mitt på scenen i år istället för på kanten, halvt bakom dekoren som förra året!

Efter en soundcheck för att kolla så ljudet gick ut och funkade fick vi ledigt resten av kvällen. En positiv överraskning för mig som trodde att vi skulle bli kvar där till kl 22! Resten av bandet blev lediga redan vid halv åtta men klockan var närmare nio innan jag kom därifrån. Vi bandchefer hade möte med producenten för att planera och prata igenom lite inför lördagen. Men jag kom ändå hem och kunde vila en bra stund tidigare än jag hade räknat med. Väldigt skönt!

Provföreställning och thaimat

Sedan blev det lördag och dags att bege sig till aulan igen efter att ha ätit frukost.
Efter att ha soundcheckat och sett till att vi i alla fall hade skaplig medhörning inför dagen blev det en oväntad paus. Det var något strul med myggorna så det blev rundgång och det behövde såklart lösas. Jag passade på att lägga mig på golvet och vila ryggen lite under tiden. Som stråkmusiker är mardrömmen att få en dålig fällstol att sitta på så länge. Då gäller det att ta alla möjligheter som finns att vila min redan ganska trötta och slitna kropp för att orka med.
Från golvet på kanten ser scenen ut såhär om någon var nyfiken. ↑ Sen blev det dags att samla ihop oss och peppa! Det var dags för själva provföreställningen och vi hade en liten inbjuden publik med tyckare som var där. Tyckare är gamla, rutinerade spexare som ska hjälpa till att komma med tips och glada tillrop för att få ihop allting till en bra föreställning. Det själva provföreställningen, ja hela den här helgen egentligen, går ut på är att testa allting som är färdigt hittills. Kostym, smink, dekor och scenografi, musik, texter och teknik… Ja, allting som går att testa för att veta hur vi ligger till inför premiären helt enkelt. Väldigt bra, läskigt och spännande på samma gång!

Det gick ändå helt okej med genomdraget. Det var en hel del som kunde gått bättre såklart men det kunde ha gått sämre också. Det hör nästan till att alla ska få lite smått panik för att sedan fixa allt som behöver fixas så det blir en bra aulavecka och premiär. När vi var färdiga och hade städat undan allting från aulan igen blev jag hämtad av Angelica. Jag har inte träffat henne sedan i början av december! Tiden går så himla fort! Vi hade siktat in oss på en kväll på min soffa med hämtmat, te och bara hänga. Det var nog precis vad vi båda behövde! Vi köpte med oss mat från Saigon, det är alltid ett säkert kort! Dessutom har man lunchen dagen efter ordnad för det är så himla mycket mat!

Det blev ganska många timmar med prat och umgås. Det finns ju så mycket att prata ikapp om när man inte setts på 1.5 månad! Skönt när det inte behöver vara så avancerat och uppstyrt när man ses. Ofta blir det ju minst lika trevligt att ses och “göra ingenting”. Bara umgås.

Söndag och tillbaka till Uppsala

Sen blev det söndag och jag vaknade och kände mig lite smått överkörd av en ångvält. Inte helt oväntat med tanke på hur helgen sett ut. Det enda som stod på schemat var som tur var att packa ihop mig och åka tillbaka till Uppsala igen. Jag gav mina blommor en skvätt vatten till för att de ska ha en chans att överleva till jag kommer tillbaka nästa gång. Men jag måste säga att de fortsätter att överraska och imponera! Jag, som verkligen är urusel på att hålla växter vid liv, har lyckats odla dessa från sticklingar (heter det så när man får dem som en liten växtbebis från en större växt?) till att se ut såhär nu! Till saken hör då att jag sedan i juni knappt har varit där någonting. De har sett jätteledsna ut varje gång jag kommit dit och jag har trott att det varit kört. Men de har ändå fått en skvätt vatten och sen dagen efter har de rest på sig och sett mycket piggare ut igen. Så efter ytterligare en skvätt vatten och lite glada tillrop så har de återhämtat sig varje gång! *peppar peppar*

Nu behöver de bara kämpa på till slutet av mars, sen får de flytta med till Uppsala och få sällskap på heltid igen! Fast då är kanske risken större att de dör. Haha! Jag packade om väskan, diskade och åt lite lunch. Sen var det dags att gå till bussen i det väldigt märkliga vädret. -8 grader, dimma OCH sol! Jag var som vanligt väldigt tidig till bussen så jag njöt av sol och frisk luft en stund innan det var dags för två timmar instängd på tåg och buss.

Sen har det bara varit vila som gällt för att ladda inför veckan som kommer. Nu ska jag strax krypa i säng och sova. Det har blivit lite för lite med det under helgen och det känns.

Har ni haft en bra helg? 

  • 1
  • 2
Stäng meny