Uppladdning inför en snärjig vecka

Den här veckan kommer bli lite snärjig. Mycket att göra och en hel del flängande. Det är ju roliga saker allting men det känns lite extra spännande och lite oroligt när kroppen inte är på så bra humör än.
Vi tittar lite på min vecka, den fick bli piffad med ballonger. För ingen kan ju vara nere med en ballong, för att citera min favoritnalle.

Idag börjar jag undervisa på Folkuniversitetet. Det ska bli himla kul! Eleverna där verkar vara så otroligt taggade så det ska bli jätteroligt att träffa dem. Min kusin fyller år idag också så bara orken räcker till smiter jag förbi honom för lite kalas efter jobbet också.

På tisdag är det kulturskoleundervisning som gäller och jag hoppas verkligen på en mindre rörig dag än de som varit hittills nu när jag jobbat. Det känns som att det mesta har strulat på alla tänkbara och otänkbara sätt. Strul med byten av rum, elever som slutat utan att jag fått information om det, elever som vill byta lektionstider och allt möjligt annat krångel.

Sen blir det lite annat än hur mina vanliga veckor ser ut. Då är det dags att ladda upp inför extraföreställning med spexet i helgen! På torsdag är det genomdrag, genrep på fredag och sedan föreställning på lördag! Det ska bli kul! Sista gången jag får spela mina smöriga, rockiga och roliga elfiolsolon. Men framförallt ska jag få krama på en massa fint spexfolk igen!

Att öva på tålamodet

Om det är något man får öva rejält på som fiolfröken ibland så är det tålamodet. Ibland gäller det vissa lite knepigare elever men alltför ofta nästan tycker jag att det som kräver mest tålamod är föräldrarna.

Arbetsdagen idag startade med att jag en kvart innan jag skulle börja undervisa fick veta att den första eleven inte skulle komma. Eleven efter har inte dykt upp på hela terminen och jag fick veta igår att hon har slutat. Det innebar alltså att jag var en timme tidig. Tjohoo! Dessutom hade jag glömt pennfodralet hemma med alla blyertspennor (för att kunna anteckna i elevernas noter) och de andra pennorna för att kunna planera färdigt december i min buller journal när jag fick extra tid över.

Det finns också föräldrar som är med på lektionerna och kanske har lite väl mycket åsikter om saker. Det är en väldigt fin balansgång att hantera på bra sätt. Sen finns det såklart de föräldrar som är helt fantastiska också att ha med på lektion och stöttar och peppar.

Nu ska jag i alla fall låta kropp och huvud vila resten av kvällen och ladda inför en väldigt tidig morgon imorgon. Fiollektioner med förstaklassare står på schemat. I grupp. Ca 10 stycken sjuåringar med varsin fiol på samma gång. Det blir ungefär så galet som det låter. Haha!

Livet som fiolfröken

Det är mer till att vara lärare än bara de minuter man faktiskt träffar varje elev. Idag har jag ägnat en del tid åt att förbereda inför morgondagens lektioner. Lite extra pyssel när det är första gången jag träffar några av eleverna, så svårt att veta vilken nivå de är på och vad man ska förbereda.

En mamma lovade jag tvåstämmiga folklåtar när jag pratade med henne på telefon för att hon och dottern ska kunna spela ihop. Men efter att ha spelat igenom låtarna jag plockat fram fick jag kalla fötter och kände att det nog var lite i svåraste laget. Så det blev till att leta rätt på någon annan låt och helt enkelt skriva en lättare stämma till lite snabbt nu på kvällskvisten. Vad gör man inte för att försöka få nöjda elever?

Annars är min plan att plåga så många elever jag kan med julmusik nu när det börjar närma sig jul. 🙂

Jag har fått ett vikariat på Uppsala Kulturskola ett par dagar i veckan nu fram till jul. Väldigt kul att få in en fot i Uppsala och få jobba lite med barn och undervisning igen. Men på ett sätt lite knepigt också att hoppa in efter en annan lärare, framförallt när jag vet att de kommer få ny lärare igen till vårterminen. Mitt mål är som alltid att de ska tycka att det är roligt att spela, det är det viktigaste.

Stäng meny