Hipp hipp hurraa på lucia!


Hej och hå, inte klokt att det redan är lucia och jul! Var har den här hösten tagit vägen egentligen? Den här veckan är fiolen luciapiffad med glittret som legat och väntat i fiollådan ett helt år nu sen sist.

Det blev en tidig frukost med lucia på tv och Musikhjälpen imorse. Det hör till, annars är det inte riktigt jul tycker jag. Herregud, det har ju till och med snöat lite idag! När hände det sist på lucia?! Förra året började jag jobba strax före klockan åtta på morgonen så då blev det inget. Så nu var det verkligen på tiden att få återuppta traditionen igen. Roligt att de börjat ha med mer folkmusik i luciafirandet tycker jag. Jag blev verkligen inspirerad av fioltjejen som var med i år. Hela luciafirandet tyckte jag över lag var väldigt trevligt.

Resten av dagen har bestått av två bra, inspirerande och positiva möten. Två ganska energikrävande och olika möten men båda hoppas jag på olika sätt kunna leda till positiva saker inför framtiden.

Nu blir det vila och en tidig kväll ikväll. Det behövs! En kopp te och sen krypa i säng får det nog bli.

Extraföreställning av Utgrävarna

Tidigt i våras var det föreställningsperiod med Örebrospexets produktion Utgrävarna. Såhär vid terminsstart är det tradition att köra en repris av vårens produktion som extraföreställning. Reklam för att värva nya studenter till föreningen. Eller helt enkelt en chans för oss att få ha kul tillsammans igen en sista gång på scen.

Nu var det alltså dags för extraföreställningen så jag packade min väska och tillsammans med elfiolen åkte jag i torsdags mot Örebro. Det blev tre väldigt intensiva dagar med genomdrag, genrep och föreställning från torsdag till lördag. Jag fick sova hos Angelica så jag hann med att umgås litegrann med henne också. 

Väldigt roligt att få göra allt en sista gång och få spela mitt smöriga tangosolo och feta hårdrockssolo igen på nya elfiolen. Framförallt väldigt kul att att få träffa alla fina spexmänniskor igen. Det här är det sista ordentliga jag är med på där eftersom jag har flyttat tillbaka till Uppsala igen. Det känns faktiskt lite vemodigt att lämna spexet efter dessa fina år med dem! Men jag räknar med att åka och titta på nästa produktion i vår för att se att de sköter sig ordentligt.

Pappa kom och tittade på föreställningen så jag kunde åka med honom tillbaka till Uppsala i lördags kväll. Väldigt smidigt och skönt att få skjuts men framförallt himla kul att han kom och tittade. För den som är nyfiken tittar de väldigt konstigt på en på McDonalds när man kommer alldeles grönsminkad i ansiktet en lördagkväll. Haha! Jag hade inte orkat sminka av mig innan vi åkte och som vanligt tycker jag att det är ganska underhållande att se hur folk reagerar när man inte ser ut eller gör som man “ska” göra på allmänna ställen.

Lördagsjobb i form av bröllop

Som musiker jobbar man när andra är lediga. Förra lördagen var en sådan dag. Angelica och jag hade en spelning på ett bröllop i Nacka med vår duo Celia. Verkligen hög tid att spela ihop igen, det var alldeles för länge sedan sist! Alldeles för länge sedan vi sågs ordentligt överhuvudtaget.

Hon kom dagen innan för att vi skulle hinna både repa och umgås. Väldigt kul att få träffas igen och prata ikapp om livet. Jag insåg också hur mycket jag saknar att spela ihop med andra! Sista halvåret har jag mest spelat med barnen på jobbet och även om det är roligt så är det inte riktigt samma sak. Det behöver det verkligen bli ändring på!

Nu var det Pachelbels Canon och Beauty and the Beast som stod på repertoaren. Vigseln var i en liten lada på Nyckelvikens herrgård i Nacka. Väldigt trevligt område och det var en väldigt kort borgerlig vigsel. När man spelar in- och utgångsmusik är det vanligt att ha en nödlösning för att kunna förlänga musiken vid behov för att brudparet ska hinna fram eller alla gäster ska hinna ut. Nu råkade vi ut för det motsatta; vi fick snabbt förkorta ingångslåten på ett snyggt sätt så det skulle bli mer lagom i längd. Hela vigseln var färdig på 9 minuter! Snabba ryck!

Utsikt Vigsel och ballonger Lada

En sista augustivecka

Nu är det ny vecka igen! Det är inte klokt hur fort tiden går, veckorna bara springer iväg tycker jag!
Vi kikar lite på hur slutet av augusti ser ut tycker jag. Såhär ser veckan ut i min bullet journal innan jag har skrivit dit allt som behöver kommas ihåg och göras.

Måndag: Ja, nu är ju måndagen nästan slut men dagen har ägnats främst åt att planera inför terminen och den första undervisningsveckan på kulturskolan. En del övning blev det också, jag vill verkligen komma igång med övandet nu. Så pepp på allt nytt jag vill lära mig, så lite ork. Otroligt svår balansgång.

Tisdag: Tisdag innebär första undervisningsdagen med jobb på eftermiddagen. Så förmiddagen får bli ganska lugn så jag orkar med. Hoppas kunna öva litegrann ändå innan jobbet. Har en massa spännande nya böcker som jag vill sätta tänderna i!

Onsdag: På onsdag är jag ledig. Eller ja, ledig och ledig, jag behöver planera torsdagens lektioner. Och öva. Jag testar ett nytt sätt att hålla ordning på lektionerna och undervisningen för terminen. Digitalt på iPaden istället för de dåliga veckoplaneringarna jag hade på papper. Lite mer pyssel med allting såhär i början men förhoppningsvis så mycket smidigare i fortsättningen sen. Det är sånt jag kommer kunna använda många gånger med bara lite ändringar.

Torsdag: Torsdag blir intensiv. Läkarbesök på endokrin före lunch som jag har väntat så otroligt länge på. Förhoppningsvis kanske de kan klura ut vad det är för fel som är trasigt som gör att jag inte mår bra. Sen är det jobb på eftermiddagen, första torsdagen för terminen. Hej och hå!

Fredag: På fredag sen händer lite roligare saker! Angelica kommer hit för vi ska repa inför ett bröllop vi ska spela på i Nacka på lördag. Ska bli så himla kul att träffa henne igen, det var alldeles för länge sedan nu!

Lördag: Bröllopsspelning! Livet som musiker, att jobba på helgen när alla andra är lediga. Haha! Det är tur att det är så roligt!

Söndag: Vila! Det lär behövas efter den här veckan. Det blir onekligen lite rivstart på allting.

Jag har fått tillbaka fiolerna igen från farbror fioldoktorn också! Fiolen låter så himla mycket bättre nu! Det gör mig så glad, framförallt bra tajming inför spelningen på lördag. Han har låtit så instängd och trött tidigare men nu har han mycket mer öppen klang och ett mycket renare och klarare ljud. Stråken har fått nytt tagel också vilket också gör stor skillnad.
Så nu är själen hel igen när mina bebisar är hemma och mår så mycket bättre. Det gör att jag mår bättre också. Haha! Mår fiolerna bra, mår jag bra. Eller, bättre i alla fall.

En livsuppdatering med trasigt revben, ett par besök på akuten och många fina minnen

Livet just nu alltså…! Det har varit några otroligt tuffa veckor. Ja, egentligen hela sommaren om jag ska vara helt ärlig. Alla pratar om det fantastiska vädret och hur underbart det är och jag vill bara skrika rätt ut av eländet. Jag har blivit totalt, helt jäkla däckad! Vi pratar alltså inte lite småtrött utan varje dag är mer eller mindre är en kamp att lyckas hålla mig från akuten för att kroppen verkligen har säckat ihop på alla tänkbara och otänkbara sätt. De här sista veckorna har livet onekligen bjudit på lite av allting.

Som jag skrev om sist har jag varit med i orkestern till Jesus Christ Superstar som sattes upp i Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen. Det kan nog ha varit bland det häftigaste jag gjort i musikväg hittills. Det tajmade sig däremot otroligt dåligt med väder, hälsa och allting så det har även varit bland det kämpigaste jag gjort. I stort sett alla föreställningarna var slutsålda och det blev rejält uppmärksammat i media i samband med Europride. Så himla kul och bra! Och att få spela så fantastisk musik med så fantastiska musiker…! Wow!

De långa, sena och extremt varma repen i Stockholm, åka dit i bil utan AC mitt i den värsta värmen och med min redan extremt slitna kropp gjorde att när det var dags för andra dagen med föreställningar tog jag mig inte längre än till Upplands Väsby. Sen blev det akuten på Karolinska som fick bli nästa stopp istället efter att livet bokstavligt talat rasade ihop på McDonalds med kortisolkris som jag inte lyckades vända själv. Verkligen tur i oturen att pappa skjutsade mig den dagen. Jag brukar säga att det bara är magsjuka och sjukhusvistelse som gör att jag ställer in gig men det tog ändå emot att inte kunna vara med trots att jag låg på akuten med dropp. Otäckt hur snabbt livet kan svänga ibland. Men jag har också insett hur otroligt mycket förståelse och stöd det går att få bara folk får chansen att förstå.

Efter omladdning med kortison intravenöst och tre liter dropp på akuten och sedan en dag av total vila lyckades jag med otroligt mycket envishet, hjälp från föräldrarna och en massa hejarop från de andra i orkestern vara med på de sista två föreställningarna. Det kändes verkligen som en enorm seger! Det hade varit så otroligt ledsamt att missa de sista två föreställningarna också efter alla rep och allt slit.

Sen var det bara att försöka ladda upp och om igen och vila ikapp mig inför den sista viktiga saken för veckan: Sara och Jockes bröllop!
Jag lyckades med nöd och näppe hålla mig från akuten på fredagen så det var verkligen inte självklart att jag skulle lyckas vara med på lördagen när det var dags. Jag var både gäst och hade också fått äran att spela ingångsmusiken. Det går liksom inte att säga nej när nära vänner ber en att spela tv-spelsmusik när de gifter sig. Med fokus på en sak i taget under dagen och otroligt mycket hjälp, stöd och hejarop från föräldrar och vänner så lyckades jag både spela och vara med på hela middagen. Såå otroligt nöjd att ha klarat av det även om livet och kortisonet rasade ihop när jag väl kom tillbaka hem till föräldrarna igen (och det sista av pappas 70årskalas) framåt elvaatiden på kvällen. Det var en otroligt fin vigsel, jättetrevlig middag och så fantastiskt att få vara med när fina vänner äntligen gifter sig!

Trots vila på söndagen så fortsatte kroppen att strejka ännu mer och efter en helt sömnlös natt med monsterhosta och extremt ont i bröstet när jag andades tog mamma mig under armen och åkte till akuten tidigt i måndags morse. Jag hade haft lite ont kring bröstkorgen i flera dagar (okej, ganska rejält ont) men under söndagen blev det mycket sämre och framförallt under natten. Efter diverse undersökningar kunde de utesluta blodpropp och någon värre lunginflammation men något elände har jag åt luftvägarna/bihålorna med tanke på hur det rasslar och hostan. Och som pricken över i:et just nu har jag hostat sönder ett revben.
Ja, det är möjligt och ja, det gör ungefär så ont som det låter. För varje andetag jag tar känns det som att någon skulle sticka en kniv i bröstkorgen på mig. Så nu är det antibiotika igen, starka värktabletter och vila som gäller. Och den där eviga balansgången att försöka balansera det där jäkla kortisonet så att jag ska hålla mig på benen och “bara” vara vanligt sjuk utan att krisa dessutom.

Så nu tar jag lite time out och försöker mest att sova, vila och återhämta mig så gott det går. Streckkolla på Bones på Netflix och läsa ikapp bloggar. Göra sånt som jag mår bra av helt enkelt. I kombination med att svära ungefär tio gånger i timmen över att den här jäkla värmen aldrig ger med sig! För nej, det här är inte trevligt på något sätt. Inte för oss med kroniska sjukdomar som strejkar på alla sätt det bara går. Då föredrar jag 15 grader och regn hela sommaren för att kunna i alla fall ta mig ur sängen. Det är den nakna sanningen just nu.

Ny hakkopp till violan

I somras hittade jag äntligen den hakkopp jag länge velat pröva till fiolen. Alldeles av en slump när jag var hos min violinmakare för att få både min fiol och viola justerade. Jag mest chansade och frågade om han visste hur man kunde få tag på en sån hakkopp som jag länge varit sugen på att testa. Jag hade inte ens hittat någonstans där man kunde köpa den smidigt via nätet. Så döm om min förvåning när han säger vänta lite och börjar gräva i en massa lådor i en stor Pettson-byrå. Fram dyker han igen med en precis sån hakkopp som jag letat efter! Rätt höjd och allt! (De finns i alla möjliga höjder, det är en av de fantastiska sakerna med dem.)

Efter ett litet glädjerop från min sida fick jag den ditsatt på fiolen direkt och fick sedan testa den hemma i lugn och ro. Halleluja! Den var ungefär så fantastisk som jag hade hoppats på!
Om den var bra tänkte jag att han skulle få fixa fram en till violan också.

Bättre sent än aldrig

Av många anledningar har det dragit ut på tiden. Helt ärligt har violan inte fått så mycket kärlek alls det senaste halvåret. Ingen av fiolerna har fått ens i närheten av så mycket uppmärksamhet som de borde men det är en annan historia. Nu har det blivit ändring på detta! Före jul hörde han av sig och hade fått hem hakkoppen till violan. Ikväll fick jag äntligen tid och tummen ur att byta!

Det blev ungefär lika mycket halleluja på violan som det blev på fiolen! Tänk vad stor skillnad bra tillbehör kan göra! Och hur insnöad man är som musiker. Haha! När definitionen av lycka är en ny hakkopp.
Så för första gången på väldigt länge har kvällen ägnats åt att öva viola. Det var verkligen inte en dag för sent det heller.

Nytt år, ny hakkopp, nya tag och nya tider helt enkelt!
Ny hakkopp till violan

Stäng meny