Några dagar i backspegeln

Jag har inte riktigt kommit igång med det där att blogga regelbundet än och jag vet nog inte riktigt än heller hur jag vill att bloggen ska vara. Det får bli lite till att pröva mig fram såhär i början för att komma igång igen helt enkelt tror jag. Tills dess blir det kanske några dagar i taget ibland i resume såhär.

Som i torsdags kväll till exempel, när det slog mig vilken lyx det faktiskt är att kunna kalla det här för jobb. Att spela jullåtar! Ibland har jag helt klart valt rätt karriär, även om det må vara kämpigt och motigt emellanåt också. 

I fredags var det mötesdags igen med Carol. Mycket möten, mycket spännande på gång och framförallt väldigt kul att få träffa henne så mycket. Vi avslutade med lunch igen innan det var dags att röra oss åt olika håll. Smidigt med asiatisk buffé, det är automagiskt mjölkfritt så jag behöver mest bara fundera över gluten och nötter.

Under eftermiddagen i fredags blev jag så himla trött, eller, jag har varit väldigt trött hela veckan. Mer än vanligt, och haft lite feber av och till (ja, även det lite mer än den vanliga halv-febern jag oftast går med). Så mamma beordrade sovmorgon för mig i lördags för att försöka få sova ut lite. Det är lite pyssel och en ständig sömnbrist att alltid behöva vakna kl 4 och kl 8 för att ta kortison och större pyssel nu sen jag under hösten behöver äta samtidigt som tabletterna. För att ändå kunna sova lite längre än till 7.30 som klockan annars står på varje morgon laddade morsan upp med dubbelt fika åt mig och ett ägg för att kunna sova några timmar till i hopp om att bli lite piggare. Snäll mamma och bra tanke! Men det blir många larm på mobilen när jag ska ha “sovmorgon”!

Det hade ju varit himla smidigt om de extra timmarnas sömn hade gjort susen också och gjort mig piggare men icke. Istället insåg jag den väldigt hårda vägen mitt på dagen, när vi var iväg ut en sväng, att jag borde ha ökat kortisonet när febern var högre. Så det slutade med att mamma och pappa fick släpa runt på en otroligt luddig och snurrig dotter på Ica som inte hade många hjärnceller kvar på rätt ställe. Typiska tecken på för lite kortison, när jag knappt får ihop enkla meningar, världen snurrar, jag vet inte riktigt vad som är upp och ner och allting går långsamt. Så det blev några extra doser kortison och att bädda ner mig på soffan under täcket och kolla på film istället på eftermiddagen. Så kan det gå när man har Addison som kompis och bihang till livet.

Idag är jag än så länge “bara” vanligt sjuk med feber, mensvärk/endovärk och lite allmänt hängig. Men dubbel dos kortison har än så länge gjort att jag hållit mig på banan på den fronten i alla fall. Alltid något! Men jag är lite fundersam för hur orken ska räcka till kommande dagar när jag inte mår så bra.

Christoffer kommer om några timmar för rep och imorgon har vi spelning mitt på dagen. Ska bli väldigt roligt men lite mer ork hade varit på sin plats. Kan man önska sig det i julklapp kanske? Det är dessutom väldigt mycket gott och blandat under veckan som kommer som jag gärna hade varit lite piggare inför. Både jobb, spelning, möten och en del andra roligheter. Håhå! Tur att jag tog mig en tupplur redan efter frukosten idag tror jag.
Alla knep är bra för att orka! Men nu måste jag öva!

  • Inläggskategori:Vardagligt
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

En luciadag med många fioler

Imorse fick jag en halvtimmes sovmorgon för den första stråkklassgruppen skulle på luciafirande när de skulle haft lektion med oss. Skönt att få sova en halvtimme längre, det gör mycket på morgonen! När jag kom till jobbet tjyvkikade jag några minuter på luciafirandet innan det var dags att börja förbereda inför lektionerna. Mysigt att i alla fall ha fått se lite av ett luciatåg på riktigt och inte bara på tv. Sen var det dags att packa upp och stämma en massa små fioler. Närmare bestämt tretton stycken och de är inte helt glada såhär års nu när det blivit kallt ute. Sen rullar morgonen och förmiddagen på fram till strax efter klockan ett med att hålla ordning på en massa 7-åringar med varsin fiol. Det tar på hjärncellerna med allt ljud, att hålla rätt på 10-13 barn med fioler och försöka få alla att göra samma sak samtidigt utan alltför mycket kaos. Med varierande resultat från gång till gång och grupp till grupp. Både igår och idag har jag haft dagar då huvudet inte riktigt varit på min sida. Lite typiska kortisonsvaj-dagar, när binjurebarsvikten inte riktigt är på rätt humör. Inte sådär att jag varit jättedålig men jag får lite allmänt dålig verklighetsuppfattning, tiden rinner liksom ifrån mig utan att jag får något vettigt gjort och jag glömmer saker. I kombination med allmän trötthet, lite huvudvärk och seg i kroppen. Hjärncellerna pratar helt enkelt inte riktigt med varann som det borde vilket leder till lite lustigheter ibland. Jag har lärt mig att mest skratta åt det nu, det går inte att gräva ner sig för mycket i det.
Livet med Addison helt enkelt.

Det väger i alla fall upp lite att det har snöat de sista dagarna! Det gör att det blir lite mer julkänsla och så skönt att det är ljusare ute. Tänk om det kunde få ligga kvar över julen…! Var mysigt det vore! Men det är sådär på vippen att det regnar istället och det blir slask och sen fryser det på och töar lite och fryser på. Så det är knaggel och allmänt dåligt väglag. Hoppas att det kan få bli snö som ligger kvar lite längre för en gångs skull, det var så himla länge sen nu! Efter jobbet blev det luciafika och glögg med föräldrarna för att kompensera att jag inte fick min traditionsenliga luciafrukost till lucia på tv. Fira lite lucia måste man ju göra ändå!  Sen blev det en stund tillsammans med fiolen som har fått glitter dagen till ära. Förutom att spela lite skalor och annat nyttigt blev det mest julmusik. Dels för att öva inför spelningen på måndag men framförallt för att jag tycker det är så himla mysigt att spela julmusik. Som musiker känns det som att man inte riktigt får tycka om julmusik vilket känns så tråkigt. Det finns ju så himla mycket fin och rolig musik att både spela och lyssna på såhär års. Sen har det blivit en lugn kväll med god mat och titta på luciafirandet på tv. En del av det tyckte jag var bra men en del var tyvärr ganska platt och lika måste jag säga. Framförallt tyckte jag att barnen var så himla söta! Efter det blev det Jill’s veranda, så himla smidigt med inspelningsbar tv-box så det går att kolla på program lite när man vill. Det är väldigt mysiga, och ibland jobbiga, program som ger en annan bild både av musik, musiker och samhällsfrågor.
En lugn kväll helt enkelt, verkligen välbehövt en dag som denna. Men det har ändå varit en väldigt fin dag.

Amoll – Anna-Maria Lundström

  • Inläggskategori:Vardagligt
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer