Vad jag drömmer om just nu

Det är en seg sjuka det här. Jag är fortfarande ganska utslagen med en himla hosta, ont i kroppen och så extremt trött. Lägg på en vända till med endometrioskrångel/blödningar/mens också trots att det bara var ett par veckor sedan sist som pricken över i:et. Det är ju rimligt… Det blir ju lite så, det som redan finns där innan och krånglar ser sin chans att krångla lite extra när annan sjukdom kommer in i bilden.

För att pigga upp lite tänkte jag att vi kunde kika på lite vad jag drömmer om just nu. En väldig blandning av både det ena och det andra. Musik, hälsa, prylar och livet. I väntan på lite vårvärme och sol sådär.

Viper elfiol

Att jag har snöat in mig lite på elfiol och att bli elgitarrist (på fiol!) när jag blir stor har nog varit svårt att undgå. Det här är nog vad jag googlar på absolut mest just nu och visar för folk. Varesig de vill se eller inte. Haha!
Drömmen om att ha den här fiolen alltså! Så himla häftig! Så himla dyr och så himla svår att få provspela. Överväger en sväng till Durham och Electric Violin Shop i sommar för att testa alla olika varianter.
Den affären, jag skulle nog svimma om jag kom dit!

Foto: Wood violins

Nintendo Classic Mini NES Edition

Trots den datanörd jag innerst inne fortfarande är så hade jag ingen tv-spelsbarndom. Jag har knappt spelat de där gamla klassiska 8-bitarsspelen man ska ha spelat under sin uppväxt. I alla fall när man hör till min generation som är kring 30 nu. Redan för ett år sedan när Nintendo kom med den här konsollen blev jag sugen på den men nu riktigt kliar det i fingrarna att få sätta mig och spela ikapp alla spel som jag inte spelade som barn. Super Mario, Zelda, Final Fantasy, Donkey Kong…

Foto: Maxgaming

Kortionpump

Det här är, och har länge varit, en av mina största drömmar. Kanske även en av de svårare att nå just nu med tanke på den svenska sjukvården och läkemedelsverket.
En pump för att få i mig mitt kortison på ett vettigt sätt istället för att ta tabletter sex gånger per dygn i olika stora doser. Sex gånger per dygn blir var fjärde timme. Helst i samband med att äta något för att skona magen. Det innebär att aldrig få sova mer än fyra timmar i sträck. Att äta skorpor och nyponsoppa kl 3 varje natt. Att alltid hålla koll på klockan för att inte krascha mellan doserna.
En pump skulle innebära att jag får i mig kortisonet ungefär som kroppen skulle producerat det på egen hand och utan att behöva passera magen på vägen. Inga höga toppar och låga dalar. En jämnare dygnskurva. Aldrig helt tom på kortison. Kunna sova utan att ställa minst fem larm på mobilen.
Den drömmen alltså…!

Foto: Medtronic

Sony RX100 V

Jag har sedan i höstas kikat på att skaffa en mindre kamera men inte kommit till skott än. Jag har velat fram och tillbaka mellan alla möjliga varianter och inte kunnat bestämma mig. Den ska vara liten och smidig. Ge bra bildkvalitet. Fota bra i dåliga ljusförhållanden. Ha en riktig sökare och inte bara displayen. Kunna filma i vettig kvalitet. Fota i RAW såklart. Ligga bra i handen. Och helst inte kosta typ 30 000 kr. Ja, ni hör ju. Inte det lättaste att hitta direkt.
Men jag har nog landat på att jag vill ha den här! En Sony RX100 V eller den lite äldre varianten IV. Vet inte riktigt om det är värt flera tusen extra för att få lite bättre autofokus på den senaste varianten. Eller så är det värt varenda krona för just en sån sak. Beslutsångesten!

Foto: Trusted reviews 

Min lägenhet

2018-03-03 - Min lägenhet, mitt hemMen det jag nog faktiskt drömmer mest om just nu är min lägenhet! Att flytta tillbaka dit och få bo in mig helt i mitt eget igen. Kunna få rå om mig själv och börja leva mitt eget liv igen efter all sjukdom som varit under det sista året och efter att ha bott både här och där. Nu är det en och en halv vecka kvar till flyttlasset går från Örebro! Det är helt galet vad fort tiden går!
Det kanske dröjer lite till innan jag faktiskt kommer i ordning och kan bo där, framförallt nu när en hel del av det jag hade tänkt fixa med de här veckorna inte blivit av pga influensan. Men bara känslan av att nycklarna sitter där på nyckelknippan gör så mycket!
Lite vemodigt känns det att lämna Örebro och lägenheten jag har där men samtidigt känns det som att jag behöver flytta. Behöver dra ett streck, ta nya tag och börja om lite. Få en nystart helt enkelt.

Vad drömmer ni om i väntan på våren?

  • Inläggskategori:Listor
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer

Sushilunch och ett oväntat positivt besök

Ibland blir man positivt överraskad när man inte riktigt väntat sig det. Idag var ett sånt tillfälle. Det var dags för ett läkarbesök jag både längtat och dragit mig inför på endokrinmottagningen hos den nya läkaren jag fått där. Telefonkontakten jag haft med honom några gånger har varit positiv så jag hade ändå lite hopp om att det skulle bli bra. Men med tanke på hur uselt besöket hos läkaren innan var och med tanke på hur invecklat allt ändå är så var jag lite fundersam innan.

Så himla skönt att då faktiskt bli motbevisad när han visade sig vara både vettig, lugn och sansad och tog sig tid att svara på mina frågor ordentligt. Okej, allt hanns inte riktigt med och några saker kanske jag inte gillade svaren på men jag fick ett väldigt bra intryck av honom och han verkade veta vad han pratar om. Det som var lite av en besvikelse, om än inte så oväntat, var svaren angående att kunna få en kortisonpump som behandling istället för tabletterna jag nu tar fem gånger om dagen. Det är tydligen läkemedelsverket som sätter sig på tvären där. Men jag ska fortsätta kämpa för att få igenom det, jag ger mig inte!

Efter besöket på sjukhuset blev det en långlunch på stan med mamma. Det är lite av en tradition vi har att gå ut och äta sushi och dricka vin tillsammans men nu var det himla länge sedan sist. Väldigt trevligt och kul att orka komma ut lite mer igen. Det var god sushi som vanligt på det stället och vi kom efter den värsta lunchruschen så det blev en lugn och skön lunch. Efteråt tog vi en liten sväng på stan i lugnt tempo innan vi rörde oss hemåt. Det är så mysigt nu på stan med all julbelysning och julpynt som börjar komma upp överallt. Det enda som saknas nu är lite snö för att det faktiskt ska kännas som att december börjar imorgon.

Resten av dagen har blivit väldigt lugn. Förkylning och lite feber gör att det är vila som gäller och försöka kurera mig. För snart två veckor sedan, efter några dagar på sjukhus för problem med binjurebarksvikten till följd av magbesvär, kom jag hem med en dunderförkylning som fortfarande inte släppt än. Lite galet att man blir sjuk av att vara på sjukhus…

 

  • Inläggskategori:Vardagligt
  • Kommentarer på inlägget:0 kommentarer