Veckans Guldskedar – vecka 30

(Det här är ju egentligen förra veckans guldskedar som skulle kommit upp i söndags. Men då var jag fortfarande ute på vift och sen har jag helt enkelt inte haft orken att lägga upp det förrän nu. Så här kommer det istället, bättre sent än aldrig! Tjohoo!)

  • En trevlig och bra utflykt till stan med mamma i måndags. Trots svajande mående och väder (de hängde nog ihop) så blev det en bra och fin utflykt utan stress. Promenaden hem slutade däremot i spöregn så vi fick oss ett gott skratt.
  • Julia & Elias kom och hälsade på i tisdags. Det är så himla fint och mysigt att träffa dem ofta och såhär kravlöst. Bara träffas och umgås. Det blir ju mest på Elias villkor och det passar mig så bra just nu.
  • Det var så fint att träffa Annie och Oskar igen! De kom i torsdags och trots att min kropp levde helt sitt eget liv i värmen var det så kul att träffa dem! Fint med vänner som finns där och hjälper på ett bra sätt utan att man känner sig till besvär.
  • Med Annie och Oskars hjälp lyckades jag komma i ordning och kunna åka med till Järvsö! Det var verkligen inte självklart att det skulle gå så bara att komma iväg var en stor vinst i sig!
  • Det blev en rolig roadtrip upp till Järvsö med några avstickare längs vägen. (Det borde helt klart stå avstånd på skyltningen för mackar och badplatser längs med motorvägen!) Lunch i en skog bredvid en mack och en väldigt nostalgisk paus vid vår gamla folkhögskola Bollnäs. Så många minnen och orsaken till att vi dels känner varandra och dels var på väg till Järvsö!
  • En väldigt god och trevlig middag på hotellet på fredagskvällen och sen fika ute i den lite svalare kvällsluften.
  • En så otroligt fin vigsel mellan Fanny och Andreas. Jag är så himla glad att jag tog mig dit i värmen!
  • Det var så kul och trevligt att träffa flera gamla folkisvänner igen. Framförallt väldigt trevligt att få sitta med två av dem vid middagen. Vi umgicks inte så mycket då men det var väldigt kul att få sitta med dem nu och prata lite mer i lugn och ro.
  • Jag är så glad (och imponerad) över att jag klarade av hela middagen i värmen. Det var så galet varmt i festlokalen att alla höll på att förgås. Men det var en otroligt bra och trevlig middag med god mat, många fina tal och underhållning. Först framåt elvatiden(!!) gav jag upp och släpade mig upp på mitt rum för att varva ner och vila. Så nöjd över dagen!!!
  • En mysig frukost ute i trädgården i skuggan och vi hann prata lite mer med Fanny innan vi behövde packa ihop det sista och checka ut.
  • Vi stannade och badade i Orbaden på vägen hem. Så himla härligt! En kämpig promenad i värmen dit och tillbaka (sååå lång och brant backe!) men det var värt det! Väldigt härligt att få skvalpa runt i vattnet och svalka ner min varma och trötta kropp! (Kortisonet rasade lite efteråt men jag lyckades rädda det ganska bra ändå måste jag säga.)
  • En så trevlig och god lunch för att ladda batterierna lite mer innan vi åkte vidare hemåt. Det blev så mycket fusk med maten den här helgen men det har helt klart värt det!
  • Våra hysteriskaskrattanfall åt hela Dragon Gate som vi stannade vid för att kissa och köpa kaffe/te (perfekt tajming precis innan det blev stopp på motorvägen!). Så sjukt konstigt ställe och så himla mycket roliga saker!
  • Hela helgen och all tid jag fick tillsammans med så fina vänner! Det var länge sedan jag skrattade så mycket som de här dagarna. Massor av påfyllning med positiv energi! Jag hade inte klarat helgen utan all hjälp och peppning från Annie och Oskar. Så himla bra vänner att ha!

De sa ja!

Den här helgen har jag varit i Järvsö tillsammans med Annie och Oskar. Vi hade en hel helg inplanerad där för att finaste Fanny skulle gifta sig! Och fy vilken fin och bra helg det har varit! Så mycket påfyllning av positiv energi!

Jag spenderar nu all min tid till återhämtning och är bokstavligt talat så trött att jag kan knappt kan röra mig. Men det var såå värt det och i väntan på mer krafter igen så tittar vi på hur extremt fina de var i lördags! <3

Så himla kul och skönt att jag lyckades följa med. Det var precis på vippen att jag inte trodde att jag skulle komma iväg alls. Jag hade verkligen inte klarat av helgen utan mina fina vänner som stöttade, hjälpte och peppade! Vad hade jag gjort utan dem?

Lördagsjobb i form av bröllop

Som musiker jobbar man när andra är lediga. Förra lördagen var en sådan dag. Angelica och jag hade en spelning på ett bröllop i Nacka med vår duo Celia. Verkligen hög tid att spela ihop igen, det var alldeles för länge sedan sist! Alldeles för länge sedan vi sågs ordentligt överhuvudtaget.

Hon kom dagen innan för att vi skulle hinna både repa och umgås. Väldigt kul att få träffas igen och prata ikapp om livet. Jag insåg också hur mycket jag saknar att spela ihop med andra! Sista halvåret har jag mest spelat med barnen på jobbet och även om det är roligt så är det inte riktigt samma sak. Det behöver det verkligen bli ändring på!

Nu var det Pachelbels Canon och Beauty and the Beast som stod på repertoaren. Vigseln var i en liten lada på Nyckelvikens herrgård i Nacka. Väldigt trevligt område och det var en väldigt kort borgerlig vigsel. När man spelar in- och utgångsmusik är det vanligt att ha en nödlösning för att kunna förlänga musiken vid behov för att brudparet ska hinna fram eller alla gäster ska hinna ut. Nu råkade vi ut för det motsatta; vi fick snabbt förkorta ingångslåten på ett snyggt sätt så det skulle bli mer lagom i längd. Hela vigseln var färdig på 9 minuter! Snabba ryck!

Utsikt Vigsel och ballonger Lada

En sista augustivecka

Nu är det ny vecka igen! Det är inte klokt hur fort tiden går, veckorna bara springer iväg tycker jag!
Vi kikar lite på hur slutet av augusti ser ut tycker jag. Såhär ser veckan ut i min bullet journal innan jag har skrivit dit allt som behöver kommas ihåg och göras.

Måndag: Ja, nu är ju måndagen nästan slut men dagen har ägnats främst åt att planera inför terminen och den första undervisningsveckan på kulturskolan. En del övning blev det också, jag vill verkligen komma igång med övandet nu. Så pepp på allt nytt jag vill lära mig, så lite ork. Otroligt svår balansgång.

Tisdag: Tisdag innebär första undervisningsdagen med jobb på eftermiddagen. Så förmiddagen får bli ganska lugn så jag orkar med. Hoppas kunna öva litegrann ändå innan jobbet. Har en massa spännande nya böcker som jag vill sätta tänderna i!

Onsdag: På onsdag är jag ledig. Eller ja, ledig och ledig, jag behöver planera torsdagens lektioner. Och öva. Jag testar ett nytt sätt att hålla ordning på lektionerna och undervisningen för terminen. Digitalt på iPaden istället för de dåliga veckoplaneringarna jag hade på papper. Lite mer pyssel med allting såhär i början men förhoppningsvis så mycket smidigare i fortsättningen sen. Det är sånt jag kommer kunna använda många gånger med bara lite ändringar.

Torsdag: Torsdag blir intensiv. Läkarbesök på endokrin före lunch som jag har väntat så otroligt länge på. Förhoppningsvis kanske de kan klura ut vad det är för fel som är trasigt som gör att jag inte mår bra. Sen är det jobb på eftermiddagen, första torsdagen för terminen. Hej och hå!

Fredag: På fredag sen händer lite roligare saker! Angelica kommer hit för vi ska repa inför ett bröllop vi ska spela på i Nacka på lördag. Ska bli så himla kul att träffa henne igen, det var alldeles för länge sedan nu!

Lördag: Bröllopsspelning! Livet som musiker, att jobba på helgen när alla andra är lediga. Haha! Det är tur att det är så roligt!

Söndag: Vila! Det lär behövas efter den här veckan. Det blir onekligen lite rivstart på allting.

Jag har fått tillbaka fiolerna igen från farbror fioldoktorn också! Fiolen låter så himla mycket bättre nu! Det gör mig så glad, framförallt bra tajming inför spelningen på lördag. Han har låtit så instängd och trött tidigare men nu har han mycket mer öppen klang och ett mycket renare och klarare ljud. Stråken har fått nytt tagel också vilket också gör stor skillnad.
Så nu är själen hel igen när mina bebisar är hemma och mår så mycket bättre. Det gör att jag mår bättre också. Haha! Mår fiolerna bra, mår jag bra. Eller, bättre i alla fall.

En livsuppdatering med trasigt revben, ett par besök på akuten och många fina minnen

Livet just nu alltså…! Det har varit några otroligt tuffa veckor. Ja, egentligen hela sommaren om jag ska vara helt ärlig. Alla pratar om det fantastiska vädret och hur underbart det är och jag vill bara skrika rätt ut av eländet. Jag har blivit totalt, helt jäkla däckad! Vi pratar alltså inte lite småtrött utan varje dag är mer eller mindre är en kamp att lyckas hålla mig från akuten för att kroppen verkligen har säckat ihop på alla tänkbara och otänkbara sätt. De här sista veckorna har livet onekligen bjudit på lite av allting.

Som jag skrev om sist har jag varit med i orkestern till Jesus Christ Superstar som sattes upp i Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen. Det kan nog ha varit bland det häftigaste jag gjort i musikväg hittills. Det tajmade sig däremot otroligt dåligt med väder, hälsa och allting så det har även varit bland det kämpigaste jag gjort. I stort sett alla föreställningarna var slutsålda och det blev rejält uppmärksammat i media i samband med Europride. Så himla kul och bra! Och att få spela så fantastisk musik med så fantastiska musiker…! Wow!

De långa, sena och extremt varma repen i Stockholm, åka dit i bil utan AC mitt i den värsta värmen och med min redan extremt slitna kropp gjorde att när det var dags för andra dagen med föreställningar tog jag mig inte längre än till Upplands Väsby. Sen blev det akuten på Karolinska som fick bli nästa stopp istället efter att livet bokstavligt talat rasade ihop på McDonalds med kortisolkris som jag inte lyckades vända själv. Verkligen tur i oturen att pappa skjutsade mig den dagen. Jag brukar säga att det bara är magsjuka och sjukhusvistelse som gör att jag ställer in gig men det tog ändå emot att inte kunna vara med trots att jag låg på akuten med dropp. Otäckt hur snabbt livet kan svänga ibland. Men jag har också insett hur otroligt mycket förståelse och stöd det går att få bara folk får chansen att förstå.

Efter omladdning med kortison intravenöst och tre liter dropp på akuten och sedan en dag av total vila lyckades jag med otroligt mycket envishet, hjälp från föräldrarna och en massa hejarop från de andra i orkestern vara med på de sista två föreställningarna. Det kändes verkligen som en enorm seger! Det hade varit så otroligt ledsamt att missa de sista två föreställningarna också efter alla rep och allt slit.

Sen var det bara att försöka ladda upp och om igen och vila ikapp mig inför den sista viktiga saken för veckan: Sara och Jockes bröllop!
Jag lyckades med nöd och näppe hålla mig från akuten på fredagen så det var verkligen inte självklart att jag skulle lyckas vara med på lördagen när det var dags. Jag var både gäst och hade också fått äran att spela ingångsmusiken. Det går liksom inte att säga nej när nära vänner ber en att spela tv-spelsmusik när de gifter sig. Med fokus på en sak i taget under dagen och otroligt mycket hjälp, stöd och hejarop från föräldrar och vänner så lyckades jag både spela och vara med på hela middagen. Såå otroligt nöjd att ha klarat av det även om livet och kortisonet rasade ihop när jag väl kom tillbaka hem till föräldrarna igen (och det sista av pappas 70årskalas) framåt elvaatiden på kvällen. Det var en otroligt fin vigsel, jättetrevlig middag och så fantastiskt att få vara med när fina vänner äntligen gifter sig!

Trots vila på söndagen så fortsatte kroppen att strejka ännu mer och efter en helt sömnlös natt med monsterhosta och extremt ont i bröstet när jag andades tog mamma mig under armen och åkte till akuten tidigt i måndags morse. Jag hade haft lite ont kring bröstkorgen i flera dagar (okej, ganska rejält ont) men under söndagen blev det mycket sämre och framförallt under natten. Efter diverse undersökningar kunde de utesluta blodpropp och någon värre lunginflammation men något elände har jag åt luftvägarna/bihålorna med tanke på hur det rasslar och hostan. Och som pricken över i:et just nu har jag hostat sönder ett revben.
Ja, det är möjligt och ja, det gör ungefär så ont som det låter. För varje andetag jag tar känns det som att någon skulle sticka en kniv i bröstkorgen på mig. Så nu är det antibiotika igen, starka värktabletter och vila som gäller. Och den där eviga balansgången att försöka balansera det där jäkla kortisonet så att jag ska hålla mig på benen och “bara” vara vanligt sjuk utan att krisa dessutom.

Så nu tar jag lite time out och försöker mest att sova, vila och återhämta mig så gott det går. Streckkolla på Bones på Netflix och läsa ikapp bloggar. Göra sånt som jag mår bra av helt enkelt. I kombination med att svära ungefär tio gånger i timmen över att den här jäkla värmen aldrig ger med sig! För nej, det här är inte trevligt på något sätt. Inte för oss med kroniska sjukdomar som strejkar på alla sätt det bara går. Då föredrar jag 15 grader och regn hela sommaren för att kunna i alla fall ta mig ur sängen. Det är den nakna sanningen just nu.

Stäng meny