6 dagar senare…

Äntligen! Nu hittar ni mig här istället för i en sjukhussäng! Tjohoo! Här är nu alltså i mammas fåtölj hemma hos föräldrarna. Så otroligt trött och jag mår fortfarande ganska dåligt om jag ska vara ärlig (och det är ju det jag tänkt försöka vara bättre på i fortsättningen) men det är otroligt skönt att ha fått komma hem från sjukhuset!

Jag fick komma hem mest för att de faktiskt inte gör så mycket mer på sjukhuset än vad jag kan göra hemma själv. Och då är det faktiskt betydligt trevligare att hänga hemma i mammas fåtölj istället för där. I väntan på tiden på endokrin som jag äntligen har fått den 30 augusti…

Antibiotikapillerna (som jag hoppas börjar ha lite effekt nu) kan jag ta själv, likaså alla blodtrycksmediciner som de börjat peta i mig (visserligen utan alltför stor effekt än så länge). Jag kan puffa alla mediciner och koksalt själv hemma med min smidiga puffapparat (nebulisator) och framförallt kan jag krama och bråka* på föräldrarna istället. Betydligt bättre för själen! Det är faktiskt mindre ansträngande att få sköta allt själv istället för att behöva hålla rätt på allting som de inte lyckas hålla rätt på där. Skrämmande hur mycket missar och knasigheter det blir faktiskt blir med fel mediciner, missade tider och annat som inte får bli fel om man är sjuk.

Och imorgon ska jag titta till fiolerna och spela! Det om något behöver själen! Nu ska jag vila!

*För de som inte känner mig tillräckligt väl så är bråka mitt sätt att visa att jag tycker om någon. Knasigt, jag vet, men sån är jag. Kommer jag och knuffas, stökar lite och härjar med dig så är det något positivt.

Hej hej från sjukhussängen

Hej hej, jag tänkte bara titta in en sväng och säga att det är här jag hänger just nu. Helt enkelt uppdatera lite om läget igen. Här är alltså i en sjukhussäng på lungavdelningen och jag har hängt här sen i torsdags. Det där med vila och antibiotika för att bli piggare sket sig lite kan vi väl konstatera.

Jag roar mig med att titta på Bones på Netflix varvat med på fiolvideos på youtube. Det värsta med att vara sjuk och ligga på sjukhus är ändå att inte få spela. Ja, jag vet, jag är inte riktigt vettig som ser det som det största problemet just nu. Men fiolerna är ju mina bebisar och jag mår dåligt i själen av att inte kunna spela.

Hur poppis tror ni man blir av att spela på sjukhuset? Haha!

För den som är intresserad av att veta mer om vad som händer (eller kanske snarare vad som inte händer) kommer lite mer info här under. Annars var det här den korta, lite mer lättsamma uppdateringen för nu.

Tjohej!


Via infektionsakuten fick jag äntligen träffa en läkare som insåg det enormt krångliga i hela min situation just nu och tyckte att såhär kan det ju faktiskt inte fortsätta! Så hon sparkade på lite mer rätt folk (lung- och endokrinläkare) och såg till att jag blev inlagd för bättre hjälp. Bättre återstår väl fortfarande att se, det här verkar vara långt ifrån färdigt och lättfixat. Mest för att det fortfarande saknas någon som ser till helheten, till ALLT. En kan ju tycka att lektion nummer ett och det absolut viktigaste att lära sig på hela läkarprogrammet skulle vara att alla saker i kroppen hänger ihop. Men den lilla detaljen verkar i stort sett alla läkare ha missat.

Endokrin leker fortfarande mest strutsar och stoppar huvudet i sanden. Trots att jag är så dålig hänvisar de till att jag förhoppningsvis kan få en planerad tid i slutet av augusti eller början av september, “men han lovar att han tagit med sig allting jag sa i fredags”. Ett skämt verkligen. Framförallt då jag ringde och var desperat redan i maj men fick ingen hjälp utan fick bara veta att jag ska bli kallad för återbesök i slutet av året “men att de ska ha mig i åtanke tills vidare“.

Lungläkaren har via odlingsvar från när jag hamnade på akuten på Karolinska, som passande nog kom igår, satt in rätt sorts antibiotika som ska slå på någon bakterie som byggt bo i luftvägarna på mig. Samtidigt puffar de mig full med en massa luftrörsvidgande som mest gör mig väldigt skakig och att hjärtklappningen blir ännu värre. Än så länge är alltså inte andningen särskilt mycket bättre men jag hoppas verkligen att rätt sorts antibiotika ska göra det bättre nu!

Det största problemet, och egentligen orsaken till att jag inte får åka hem, är att jag har väldigt högt blodtryck som de inte lyckas få ner. Eller kan förklara för den delen. Att ligga kring 180/120 i blodtryck är tydligen inget läkarna ens kan blunda för längre. Nu är jag uppe på två tabletter av en sorts blodtrycksmedicin och fick en till insatt nu under eftermiddagen. Är det inte bättre ikväll så hotar de med en tredje sort också. Fantastiskt… Framförallt att de väl egentligen bara just nu försöker behandla ett symptom på någonting oklart.

Kruxet, och det som gör mig mest frustrerad kring allt det här, är att inget av allt detta egentligen är något nytt. Det är bara att allt har blivit sju resor värre nu den sista tiden. Det höga blodtrycket och hjärtklappningen vill endokrin skylla enbart på att jag varit tvungen att höja mitt kortison den sista tiden. Det har varit nödlösningen för att ens ta mig ur sängen just för att det är något annat som är fel och gör mig dålig. Men det har funnits där under många år, om än inte såhär illa, men det är ingen som tagit i det alls. Tröttheten, huvudvärken och yrseln är inte heller något nytt. Infektionerna och att kortisonbehovet varit helt åt skogen tyder också på att det är något annat fel som är trasigt i botten.

ALLA befintliga problem jag har med kroppen har totalt ballat ur de sista månaderna och jag är övertygad om att det finns någon bakomliggande orsak till det som de missar. Med största sannolikhet något endokrint med tanke på att det är en hel drös med sånna prover som inte är som de ska. Men endokrin har under många år bara blundat för det och ignorerat allting. Det är andra läkare som reagerat på det istället. Om en frisk kropp har en viss nivå av hormoner till vardags för att må bra, borde inte min kropp också kunna få samma förutsättningar? Nej, istället ska jag klara mig på att bara ersätta kortisolet och helst knappt ens det om läkarna här får sin vilja igenom.

Herregud, tänk om jag faktiskt skulle må bra om de gav mig rätt mediciner i rätt doser? Nej så kan vi ju inte ha det med sjukvården idag! Här ska vi enbart se till att patienterna inte dör, de ska fasiken inte få ha ett bra och drägligt liv. Ja, jag är brutalt ärlig och rak i mina åsikter nu men det är skrämmande hur dålig sjukvården är. I alla fall om man, som jag, har flertalet kroniska sjukdomar.

En livsuppdatering med trasigt revben, ett par besök på akuten och många fina minnen

Livet just nu alltså…! Det har varit några otroligt tuffa veckor. Ja, egentligen hela sommaren om jag ska vara helt ärlig. Alla pratar om det fantastiska vädret och hur underbart det är och jag vill bara skrika rätt ut av eländet. Jag har blivit totalt, helt jäkla däckad! Vi pratar alltså inte lite småtrött utan varje dag är mer eller mindre är en kamp att lyckas hålla mig från akuten för att kroppen verkligen har säckat ihop på alla tänkbara och otänkbara sätt. De här sista veckorna har livet onekligen bjudit på lite av allting.

Som jag skrev om sist har jag varit med i orkestern till Jesus Christ Superstar som sattes upp i Eric Ericssonhallen på Skeppsholmen. Det kan nog ha varit bland det häftigaste jag gjort i musikväg hittills. Det tajmade sig däremot otroligt dåligt med väder, hälsa och allting så det har även varit bland det kämpigaste jag gjort. I stort sett alla föreställningarna var slutsålda och det blev rejält uppmärksammat i media i samband med Europride. Så himla kul och bra! Och att få spela så fantastisk musik med så fantastiska musiker…! Wow!

De långa, sena och extremt varma repen i Stockholm, åka dit i bil utan AC mitt i den värsta värmen och med min redan extremt slitna kropp gjorde att när det var dags för andra dagen med föreställningar tog jag mig inte längre än till Upplands Väsby. Sen blev det akuten på Karolinska som fick bli nästa stopp istället efter att livet bokstavligt talat rasade ihop på McDonalds med kortisolkris som jag inte lyckades vända själv. Verkligen tur i oturen att pappa skjutsade mig den dagen. Jag brukar säga att det bara är magsjuka och sjukhusvistelse som gör att jag ställer in gig men det tog ändå emot att inte kunna vara med trots att jag låg på akuten med dropp. Otäckt hur snabbt livet kan svänga ibland. Men jag har också insett hur otroligt mycket förståelse och stöd det går att få bara folk får chansen att förstå.

Efter omladdning med kortison intravenöst och tre liter dropp på akuten och sedan en dag av total vila lyckades jag med otroligt mycket envishet, hjälp från föräldrarna och en massa hejarop från de andra i orkestern vara med på de sista två föreställningarna. Det kändes verkligen som en enorm seger! Det hade varit så otroligt ledsamt att missa de sista två föreställningarna också efter alla rep och allt slit.

Sen var det bara att försöka ladda upp och om igen och vila ikapp mig inför den sista viktiga saken för veckan: Sara och Jockes bröllop!
Jag lyckades med nöd och näppe hålla mig från akuten på fredagen så det var verkligen inte självklart att jag skulle lyckas vara med på lördagen när det var dags. Jag var både gäst och hade också fått äran att spela ingångsmusiken. Det går liksom inte att säga nej när nära vänner ber en att spela tv-spelsmusik när de gifter sig. Med fokus på en sak i taget under dagen och otroligt mycket hjälp, stöd och hejarop från föräldrar och vänner så lyckades jag både spela och vara med på hela middagen. Såå otroligt nöjd att ha klarat av det även om livet och kortisonet rasade ihop när jag väl kom tillbaka hem till föräldrarna igen (och det sista av pappas 70årskalas) framåt elvaatiden på kvällen. Det var en otroligt fin vigsel, jättetrevlig middag och så fantastiskt att få vara med när fina vänner äntligen gifter sig!

Trots vila på söndagen så fortsatte kroppen att strejka ännu mer och efter en helt sömnlös natt med monsterhosta och extremt ont i bröstet när jag andades tog mamma mig under armen och åkte till akuten tidigt i måndags morse. Jag hade haft lite ont kring bröstkorgen i flera dagar (okej, ganska rejält ont) men under söndagen blev det mycket sämre och framförallt under natten. Efter diverse undersökningar kunde de utesluta blodpropp och någon värre lunginflammation men något elände har jag åt luftvägarna/bihålorna med tanke på hur det rasslar och hostan. Och som pricken över i:et just nu har jag hostat sönder ett revben.
Ja, det är möjligt och ja, det gör ungefär så ont som det låter. För varje andetag jag tar känns det som att någon skulle sticka en kniv i bröstkorgen på mig. Så nu är det antibiotika igen, starka värktabletter och vila som gäller. Och den där eviga balansgången att försöka balansera det där jäkla kortisonet så att jag ska hålla mig på benen och “bara” vara vanligt sjuk utan att krisa dessutom.

Så nu tar jag lite time out och försöker mest att sova, vila och återhämta mig så gott det går. Streckkolla på Bones på Netflix och läsa ikapp bloggar. Göra sånt som jag mår bra av helt enkelt. I kombination med att svära ungefär tio gånger i timmen över att den här jäkla värmen aldrig ger med sig! För nej, det här är inte trevligt på något sätt. Inte för oss med kroniska sjukdomar som strejkar på alla sätt det bara går. Då föredrar jag 15 grader och regn hela sommaren för att kunna i alla fall ta mig ur sängen. Det är den nakna sanningen just nu.

Jesus Christ Superstar

Den här veckan är det verkligen full fart med många, långa och otroligt svettiga rep varje dag. Jag har fått chansen att vara med i orkestern till Jesus Christ Superstar som spelas i Eric Ericssonhallen nu under Europride i Stockholm. Premiären är imorgon! Helt galet!

Det är en lite annorlunda uppsättning med flest kvinnor i rollerna och en feministisk twist på det hela. Otroligt spännande och kul att få vara med!

Nu har tidningarna börjat skriva om det också så det går att läsa om i både Allt om Stockholm, SVT och DN. Premiären är slutsåld men till de andra föreställningarna går det att köpa biljetter på tickster och här finns info på Facebook.

Förutom den extrema värmeböljan som vägrar släppa taget och redan innan däckat mig så laddade jag lite otaktiskt upp med både bihåleinflammation och trasslande luftvägar. Så det har minst sagt varit lite av en uppförsbacke sista veckan. Det är verkligen ingen luft alls där vi repar så det är ganska galet. Tur i oturen för min del så är en kompis från min Örebrotid med och spelar och hade ingenstans att bo så han bor hos mig och jag får åka bil dit och tillbaka med honom. Win-win helt enkelt. Tyvärr har han ingen AC i bilen så det är ganska brutalt att åka dit på eftermiddagen när det är som varmast.

Nu ska jag ladda upp med en kall dusch och sen äta lite lunch innan vi åker. Genrep ikväll! Tjohej!

Stängt på grund av värmebölja

Alltså det här vädret….! Det är verkligen inte kul längre.

Jag tyckte värmen var jobbig redan i maj när det var kring 27 grader. Nu när det snittar på runt 30-32 grader håller jag på att förgås… Jag får lite smått panik av att det känns som att det inte finns någon luft ute. Vad min kropp tycker om det här ska vi inte ens gå in på. Livet i värmebölja med trasslande och lite egen kropp är verkligen ingenting jag kan rekommendera. Det är inte mycket som fungerar som det ska kan vi väl nöja oss med att konstatera. Så jag spenderar större delen av tiden som en eremit och gömmer mig på soffan i min lägenhet med stängt och nerdraget. Allt för att desperat försöka stänga ute värmen.

Trots värmen har jag ändå pysslat med lite saker mellan allt stånkande och pustande. Här utan någon slags tids- eller rangordning:

– Möhippa för bästa Sara som ska gifta sig i början av augusti.

– 12-årskalas för mitt kusinbarn ute på landet.

– Hälsa på Carol och Frida i deras hus på landet och spånat på spännande musikidéer.

– Lyckats få Sara att ta upp fiolspelandet igen efter sisådär 20 år OCH köpa en fiol. Sara har shoppat alltså, inte jag. Haha!

– Skaffat jobbtelefon för att förhoppningsvis i framtiden inte behöva få jobbmeddelanden mitt i morgonkaffet eller när jag vill var ledig. En knallgul Nokia 3310 3G, nostalgi på hög nivå!

-Äntligen träffat en ny bekant för fika och planera roligt musikprojekt.

– Fått fikabesök av Julia med familj(!!) och fått flirta och mysa med supergullig 5-veckorsbebis. Tänk vad mycket hyss vi kommer hitta på tillsammans i framtiden, han och jag!

– Lagt om nästan hela min övningsrutin och tankesätt kring övning och musik.

– Flyttat ner mitt gamla elpiano till mig efter att det tidigare har bott hos mina föräldrar. Okej, pappa och jag har väl delad vårdnad om det men nu var det på tiden att det fick flytta hem till mig istället.

– Blivit fiolfröken på Folkuniversitetet också, förutsatt att det anmäler sig några elever till kursen som ligger uppe.

– Kollat på alldeles för många avsnitt av Bones på Netflix.

Nu önskar jag mest av allt ett ordentligt regn och 10 grader svalare ute så det går att leva igen. Jag är så otroligt trött på den här kvava värmen. 6 månader i Brasilien, den värmen var ingenting jämfört med det här.

Midsommar på landet

De senaste åren har jag firat midsommar i min moster och morbrors torp ute på landet utanför Tierp. Varför bryta ett vinnande koncept? Så även i år blev det midsommarfirande med föräldrarna, moster, morbror och min kusin. Det går inte komma ifrån att det är otroligt mysigt och rogivande att komma ut till ett sånt här fint litet torp där korna går i hagen precis intill. Tyvärr var inte vädergudarna på vår sida i år. Det är väl typiskt att det efter nästan två månaders värmebölja ska bli kallt och lite regnigt just precis över midsommar?
Det absolut bästa med midsommar måste ändå vara sillen! Jag älskar alla tillfällen då man får äta sill. Vi kom fram lagom till det var dags för lunch. Sill och snaps, vad är mer midsommar?

Ja, det skulle väl möjligtvis vara färska bär då kanske. Det hade vi såklart också. Framåt kvällen blev det dags för middag. Haha, det blir mest ätande en dag som denna! Nej, jag hann faktiskt med ett snabbt besök av några vänner som firade midsommar i krokarna. Jag satte mig ute i ett hörn och spelade lite också. Det måste ju spelas lite folkmusik på midsommar! Kan jag inte få mina spelmän med knätofsar i Dalarna så får jag stå för folkmusiken själv. Men sen, sen var det dags för middag! Och då var det faktiskt såpass bra väder att vi kunde sitta ute i det lilla partytältet med väggar de har ute på gården. Men sen flyttade vi in i värmen från vedspisen i köket igen innan det var dags att krypa i säng. Man blir trött av att vara på landet! 

Efter en lång lördagsfrukost och lunch packade vi in oss i bilen igen och åkte tillbaka mot Uppsala. Vädret visade sig inte på sin bästa sida då heller så vi bestämde oss för att bara stanna en natt.

Istället blev det hamburgare hemma hos föräldrarna. Det är inte så tokigt det heller.

Sovrumsförnyelse och tisdagsbubbel

Jag har funderat ett tag på hur jag ska göra med mitt sovrum och sängstommen som både varit för låg och som jag framförallt får ungefär tre stora blåmärken på benen av i veckan. Den gamla varianten av Malm från IKEA kan nog vara bland det sämsta påhittet någonsin. Den är tjusig att titta på men fy vad opraktisk den är med 5-6 cm breda kanter runt hela! Så efter att ha tröttnat på att konstant ha blåslagna ben och att alltid behöva ta sats och knappt ta mig upp ur sängen kände jag att det var dags för lite förnyelse i mitt sovrum.

Sagt och gjort, efter en del funderande, spanande och grubblande tog jag med mig mamma och pappa och åkte till IKEA i måndags. Helt klart en lyckad tur. Jag kom hem med både det ena och det andra. Istället för den gamla sängstommen har jag nu satt vanliga ben på sängen så den är i vettigare höjd och det blev en mjuk sänggavel till. Så nu är sängen mjuk att gå in i istället för de hårda kanterna som stack ut. Det blev nya gardiner också för att byta ut de gamla som verkligen hade sett bättre dagar. En gång i tiden var de färgglatt randiga men nu var de bara lite svagt pastellfärgade efter många års hängande. Det är fortfarande lite kvar att fixa med, tavlan behöver flyttas och jag behöver verkligen en bättre sänglampa men det är en bra bit påväg.

Jag köpte några nya soffkuddar också och lite annat smått och gott som jag hittade. En färgglad, randig duk till köksbordet som matchar en av soffkuddarna och nya lakan. Tror att jag hittat ett tyg som jag vill ha till gardiner i vardagsrummet också. Efter att bara ha sett femtio nyanser av grått och vitt på gardiner överallt där jag letat så hittade jag nu ett fräsigt tyg med stora, färgglada prickar på som jag tror skulle passa väldigt bra. Sovrum

Tisdagsbubbel

Efter att ha byggt säng och stökat hela kvällen i måndags så vaknade jag otroligt trött och mör igår. Inte helt oväntat. Så förmiddagen spenderade jag i soffan halvsovandes framför en film. Precis vad min kropp behövde för jag blev lite piggare framåt eftermiddagen. Och tur var väl det för på kvällen kom Andreas hit med massor av jordgubbar. De passade utmärkt till flaskan med bubbel som jag hade i kylen och vi Foodorade (är det ens ett ord? Haha!) hem mat. Typiskt bra sätt att spendera en tisdagkväll på. Jordgubbar, bubbel, mat och bara hänga i soffan. Det gör man alldeles för sällan numera tycker jag. Ju äldre jag (och resten av bekantskapskretsen) blir desto mer uppstyrt och avancerat känns det som att det behöver vara för att träffas. Vad hände med att bara hänga som man gjorde i tonåren?

Glad midsommar!

Nu är det sommar på riktigt!
Lite lagom halvtråkigt väder lagom till midsommar. Vad är mer sommar än så? Just midsommardagarna hade såklart gärna kunnat få bjuda på lite finare väder men annars tycker jag att det är ganska skönt med lite svalare väder. Det har verkligen varit väldigt välbehövt med en skvätt regn.

Midsommar för mig har alltid varit en familjegrej snarare än party med vänner så det blir sånt firande i år också. Jag har packat ihop fiolen och åkt med föräldrarna till min moster och morbrors torp en bit norr om Uppsala. Ett par lugna dagar i ett torp på landet är precis vad jag behöver nu. Lugn och ro, god mat, vila och umgås med familjen. Jag hoppas att vädret visar sig från en lite bättre sida än de sista dagarna för jag vill kunna sitta ute och spela. Det är en sån frihetskänsla, att kunna öva och spela utomhus. Midsommarblommor

Midsommarminnen

Jag kan inte låta bli att sakna midsomrarna i sommarstugan vi hade i Dalarna under min uppväxt. Midsommar ska firas i Dalarna, så är det bara! Förra året när Annie och jag åkte genom Dalarna och Tällberg efter att ha varit på Bingsjöstämman kunde jag inte låta bli att känna att här, här vill jag bo! Vem vet, det kanske är där jag kommer att hamna så småningom? Tills dess är midsommar i ett torp med kor som grannar ett bra alternativ. Men jag saknar den vita, höga midsommarstången, knätofsarna och spelmännen.

Lavendel

Första sommarlovsveckan

Sakta men säkert och ett steg i taget känns som min melodi just nu. Det har inte dröjt lika länge sedan sista uppdateringen här så det är ett steg i rätt riktning! För att fortsätta komma igång tittar vi lite på några saker som hänt under senaste veckan och lite på vad som händer nu den här veckan.

Förra veckan var jag på stan en sväng med mamma för att köpa lite presenter. Vi passade på med en traditionsenlig sushi- och vinlunch också för att fira att jag har sommarlov nu! Ja, om man inte räknar med jobbmötet/intervjun jag var på i fredags inför vad som förhoppningsvis blir lite jobb till hösten. Väldigt trevligt och positivt möte så jag hoppas på det bästa!

I lördags var jag trött och sliten efter fredagens födelsedagskalas. Andra blir bakis av alkohol, jag var bakis av allergimedicin och kattallergi. Så för att få någon rätsida på en annars väldigt trött och förvirrad dag packade jag ihop fiolen och gick och hängde på föräldrarnas terrass istället. När vi senare satt och fikade i soffan såg vi den snyggaste luftballong jag någonsin sett! Inte så lätt att se på fotot men det är Shrek på. Så himla häftig! Och mammas min när jag helt plötsligt vrålar “BALLONG! SHREK!” från ingenstans var ganska kul det också. Då trodde hon nog att jag hade tappat greppet på riktigt. Haha!

Vi kikar lite på veckan som kommer också. Alltså den här veckan, eftersom vi är halvvägs genom måndagen redan. Hej och hå!

Måndag: Idag skulle jag egentligen på läkarbesök på endometriosmottagningen så jag hade planerat dagen utifrån det. Alltså soffläge från det att jag kom hem mitt på eftermiddagen. Trodde jag ja, istället ringde de och sa att läkaren är sjuk så det blev inget av det hela. Istället har jag tvättat och stökat en del på förmiddagen och nu ska jag packa ihop fiolen och lite grejer och promenera till föräldrarna istället. De håller på att renovera grannhuset så från tidigt imorse har de fört ett sånt himla oväsen att mitt huvud är helt slut. Ja, egentligen har de hållit på med detta de senaste veckorna.

Tisdag: Ska träffa Sara, umgås och ha lite fiollektion. Min plan är att få henne att börja spela fiol igen! Kanske blir att gå ut och ta några öl på kvällen sen.

Onsdag: Besök hos min naprapat på eftermiddagen för att försöka prata lite vett med musklerna i axlar/rygg igen. Sakta men säkert typ…

Torsdag: Uppföljning på smärtrehab på förmiddagen och efter det brukar hjärncellerna vara ganska trötta. Ska bli kul att träffa de andra där igen!

Fredag: Midsommarafton! Tjohoo! Som det ser ut nu tar jag med mig fiolen och åker med föräldrarna ut till min moster och morbrors torp. För mig har midsommar alltid varit en familjegrej, alltid varit stugan i dalarna så länge vi hade den kvar. Numera brukar det bli ungefär samma grej fast i annan stuga istället. Lugnt och skönt och förhoppningsvis bra väder!

Helg: Beroende på väder och vind brukar vi stanna olika länge i torpet på landet så helgen är ganska oplanerad än så länge.

Veckan som varit och veckan som kommer

Nu har det varit sådär extremt dålig uppdatering igen. Hela maj har mest gått i någon slags extremt allergiskt och hängig dimma där jag knappt lyckats hålla mig över ytan. Den här pollenchocken i kombination med närmare 30 grader varmt passade inte riktigt mig. Så förutom att försöka ta mig igenom att jobba det jag skulle har jag mest legat hemma på soffan med stängt och nerdraget för att varken släppa in pollen eller värme.

Men nu känner jag att det är dags att försöka komma mer på banan igen. Det värsta pollenet har lagt sig och idag regnar det äntligen lite! Så otroligt välbehövt! Vi börjar med en veckosammanfattning eller nåt åt det håller tänkte jag. Passa på att både kika på veckan som varit och veckan som kommer.

Veckan som varit:

Måndag: I måndags hade vi konsert för föräldrarna med stråkklassundervisningen för 7åringarna som fått lära sig att spela fiol under hela ettan. Svettigt och varmt men det blev ändå oväntat bra måste jag säga! De skärper till sig och är betydligt mindre stökiga när det väl gäller.
Tisdag: Tisdag var vanligt tisdagsjobb med undervisning och jag hann med att öva en del före jobbet dessutom. Mindre lyckat att tajma bussresan till jobbet mitt i värsta studentexamensrushen. Fy! Kaos var bara förnamnet! Efter jobbet blev jag hemlurad till föräldrarna för att äta middag. Inte så tokigt att bo nära dem.
Onsdag: Nationaldagen blev en otroligt lugn dag för mig. Skulle egentligen ut framåt kvällen med några kompisar och äta lite och dricka öl men kroppen sa vila så det blev vila, netflix och lugn övning under dagen istället.
Torsdag: Sista jobbtorsdagen för terminen och även avslutningskonsert för eleverna som jag hade tillsammans med en annan fiollärare. Torsdagen var väldigt mycket av en berg- och dalbanedag på alla tänkbara sätt. Många väldigt bra saker och en del lite jobbigare. Bland annat fick jag bekräftat helt att jag får fortsätta på 40% på kulturskolan hela hösten också. Tjohoo!
Det är ju sånt som hör till livet men när jag inte riktigt har kroppen på min sida så sliter det lite extra, även om det är roliga och bra saker. Så efter jobbet sa kroppen ifrån rejält men med lite assistans från föräldrarna och sällskap av mamma, lite middag och extra kortison så kom jag på banan igen.
Fredag: Efter att ha varit hos min naprapat mötte jag upp mamma och pappa på stan för att äta lunch i det sköna vädret. För en gångs skull var det mer vanlig sommarvärme och inte tropisk bastu! Sen var det dags för ett möte inför ett spännande projekt i augusti som jag ska vara med och anordna.
Helg: I lördags var det dags att möta upp ett gäng gamla datavetarvänner och hoppa på tåget mot Stockholm i värmen. Vi skulle äta mat och gå på konsert på konserthuset. Kungliga Filharmonikerna spelade musik från Final Fantasy och Chrono Trigger/Chrono Cross. Otroligt bra konsert och väldigt trevlig dag och kväll. Vi avslutade med lite öl på Bishops efteråt också. Söndagen spenderade jag främst på soffan halvsovandes framför netflix. Det blev lite överansträngning efter lördagens utflykt men det var jag ändå ganska beredd på. Då får man vila och ladda batterierna igen helt enkelt.

Veckan som kommer:

Måndag: Planen är en vända ner på stan för att fixa lite saker. Skönt om det inte är så varmt och faktiskt lite regn. Passa på att vara ute och fixa lite ärenden då helt enkelt!
Tisdag: Kulturskolan bjuder på avslutningslunch på slottet och efter det är det sista undervisningen för terminen. Undrar hur många elever som dyker upp när det är skolavslutningsdagen?
Onsdag: Sommarlov! Tjohoo! Vila? Njuta av en ledig dag? Öva?
Torsdag: Eventuellt ska jag träffa några vänner om allting går enligt planerna.
Fredag: Kanske födelsedagsfirande för min kusins fru om allergin är snäll nog att jag vågar hälsa på dem och deras katter. Det kanske blir en tur på Uppsala Naturfest som en kompis är med och fixar.
Helg: Helgen är än så länge helt tom! Ganska skönt med lediga dagar och bara kunna göra vad jag känner för. Tid för att spela och jobba med mitt eget helt enkelt.

Förhoppningsvis är nu stunden då jag faktiskt kommer igång mer ordentligt igen med både bloggen, livet och allting. Sakta men säkert framåt helt enkelt och lite mer än att bara orka med jobbet. Skönt med sommarlov efter imorgon!

Stäng meny