Några fullspäckade dagar i Örebro

Lördagen gick i spexets tecken. Efter att ha vilat lite så piffade jag till mig och tog med mig en julklapp och min halvflaska med bubbel och rörde mig mot lokalen där kvällens sittning skulle vara. Jag lyckades tajma att bli lagom mycket sen så jag kom precis till när det mesta verkade dra igång. Typiskt mig att ha gott om tid och sen ändå få tidsbrist på slutet.

Det blev en otroligt rolig och trevlig sittning som alltid när det är spexfolk inblandat. Det blev mycket sång, mycket gyckel och många andra oväntade trevligheter. Och det är alltid himla bra mat även för mig som inte äter en del saker. Chokladmoussen var helt magisk! Den smakade som riktig chokladmousse vilket är ett väldigt bra betyg när det ska vara både mjölk- och glutenfritt. Det stående skämtet efter ett tag när maten skulle serveras blev att det var special för veganer, Anna-Maria och Sky. Jag är ganska van vid det här laget att min mat brukar bli namnmärkt så för mig var det inte så konstigt ändå. 

Söndagen började sömnigt efter lite för lite sömn men med en fin promenad till musikhögskolan. Först på schemat stod rep med Christoffer inför en spelning om en vecka. Det är alltid kul att spela med honom och jag är lite hemligt svag för julmusik så det blev några roliga timmar. Efter repet blev det en snabblunch där jag råkade springa ihop med Angelica i pentryt. Bra tajming för henne skulle jag träffa mer senare på eftermiddagen. När lunchen var uppäten bar det av vidare till datasalen för lite fixande med bandgrejer och arrande till spexet. 

Sen styrde jag stegen hemåt för att lämna fiolen innan det var dags att röra mig neråt stan för att möta upp Angelica och Adam. Vi började med fika och jag lyxade till det med både varm choklad på sojamjölk och en glutenfri, vegansk chokladboll. Det hör inte till vanligheten att hitta sånt som funkar för mig att äta! Men vi var inte direkt ensamma på fiket, eller på stan för den delen, för det var dags för ett av de större jippona i Örebro.

Vi trängde ihop oss på Stortorget med 25 000 andra som var taggade på att starta julfirandet. Det var nämligen dags för O Helga Natt som spelas in på Stortorget varje år och sen visas på julafton på tv4. Jag har bott i Örebro i, det måste vara fem år nu, och har aldrig varit på O Helga Natt tidigare. De första åren visste jag nog faktiskt inte att det fanns ens och för ett par år sedan då jag hade planerat att gå blev det inställt för att det var storm och scenen höll på att blåsa bort. Väldigt snopet både för mig och för de stackars artisterna som hade laddat och förberett för att vara med. Men nu var det alltså äntligen dags och det var första gången för Angelica och Adam också.

Det var väldigt bra och trevlig stämning i publiken och vi fick förvånansvärt bra platser med tanke på att vi stannade inne i värmen så länge vi kunde. Rätt som det var en stund innan det skulle börja så måste de ha öppnat någon avspärrning längre fram för vi fick flytta fram närmare 50 meter utan att ens behöva trängas! Inte så tokigt!

Mysigt att få lyssna på julmusik! Både Alcazar och Boris René var väldigt bra tycker jag och P4 Örebros lokalartist gillade jag också. Kul med lite allsång också! 

Vi avslutade med att värma upp oss lite på sushirestaurangen som ligger på Stortorget och fick lite middag i oss också. Så mysigt att få träffa både Angelica och Adam när jag var i stan. Det blir alldeles för lite jag ser av Angelica nu när jag mest är i Uppsala. Ja, av alla mina Örebrovänner för den delen. Varför går det inte att vara på flera ställen på samma gång? Vi fick i alla fall träffas en vända nu och det var himla god sushi. Rena konstverken, kändes nästan synd att äta upp det. Adam beställde någon lyxsushi och fick alla möjliga sorters fisk och de var piffade med topping uppepå av olika slag. Helt klart avancerad och tjusig sushi!



När vi hade ätit klart lyckades jag tajma det så himla bra att jag precis hann med bussen hemåt. De går inte mer än en gång i timmen på söndagkvällar så det hade varit segt att missa den. Väl hemma kröp jag ner i sängen med fika och kikade på början av en film och fick äntligen vila lite. Lång dag, lite för lite sömn och dessutom mensvärk/endovärk så kroppen skrek verkligen efter vila.

Idag åkte jag tillbaka till Uppsala igen och det blev mer och mer vinter ju längre jag åkte. Det började snöa lite redan när jag var på väg till bussen men sen blev det mer och mer ju närmre Uppsala jag kom. Sen har det fortsatt snöa så det är faktiskt ett litet snötäcke utanför nu! Tänk om det kunde få ligga kvar fram till jul? Eller i alla fall fram till lucia. Vad mysigt det vore!

Tre väldigt olika dagar

Den ena dagen är verkligen inte den andra lik i mitt liv just nu.
I torsdags hade Carol och jag ett möte som gav oss båda en så himla bra magkänsla. Hoppas verkligen att det blir något vettigt och bra av det hela. Det vore verkligen så kul och något som skulle vara bra för både henne och mig just nu tror jag. Vi firade det hela med att fika på MoeJoe’s efteråt och jag lyxade till det med en julkaffe med pepparmint och choklad och en (jättedyr!) glutenfri macka. Hur ofta har de både mjölk- och glutenfritt bröd liksom?! Det var den första skvätten kaffe jag druckit på nästan ett halvår nu. Helt galet, och det var så himla gott!

Eftermiddagen ägnade jag åt att fixa med en massa datorjobb och ett skypemöte. Sånt där pyssel som måste bli gjort också. Fixa med arr av låtar, svara på meddelanden, ordna med hemsidan och allt möjligt nödvändigt. En produktiv och väldigt pepp dag trots spöregnet precis när jag var ute på förmiddagen. (Vad hände med snö i december?!) 
Fredagen var en trött dag. Både vädret, kroppen och själen var trött, ibland har man sådanna dagar helt enkelt. Men det blev ändå ytterligare ett intressant möte på förmiddagen. Det är mycket möten nu de här veckorna. Spännande saker på gång! Kul när det händer grejer och det är alltid intressant att knyta nya kontakter. Tröttheten vann över produktiviteten så det blev en kopp te på ett kafé med Carol efter mötet istället för att vara duktig och åka hem och göra nyttiga saker. Men vad vore livet utan vänner? Så det blev väl spenderad tid ändå!

När jag kom hem var det dags för lunch och förbereda inför jobbet på eftermiddagen. För jag skulle vikariera för en kollega på Kulturskolan som skulle vara ledig. Det var med lite skräckblandad förtjusning, för ett par av hennes elever är duktiga och spelar rätt avancerade saker. Utmanande att hoppa in med kort varsel och utan att ens ha fått noter innan på styckena de spelar. Men alla elever jag träffade var himla gulliga och lätta att jobba med, både de yngre och de lite äldre, så det blev en väldigt trevlig eftermiddag. Det var dessutom otroligt roligt och stimulerande att få undervisa på lite mer avancerad nivå, även om jag kände att jag hade kunnat göra ett bättre jobb om jag hade haft chansen att få spela igenom styckena i förväg.

Vilken lyx det är att få ha samma elev i en hel timme! Vad mycket man hinner med utan att behöva stressa! Fiolfrökenlyx på hög nivå! 20 minuter går oftast alldeles för fort även om det är nybörjare.
Nu är jag pang bom helt plötsligt i Örebro igen en sväng över helgen. Så spontant som jag fick det att låta är det visserligen inte, det har varit bestämt sedan länge. Det är pysselhelg med spexet och jag ska passa på att träffa lite annat folk också när jag är här. Hittills har jag, förutom resan hit, hunnit med spexlunch, möte med min bandchefspartner, vara en stund på manusuppläsning och sedan hälsa på nere i katakomberna bland förråd och kostymförråd tillsammans med scenografcheferna innan jag fick skjuts hem för en stunds vila.

Ikväll är det den årliga julfesten med spexet så det är strax dags att hoppa i finkläderna och snoffsa till mig litegrann inför det. Men det var väldigt skönt att hinna hem och vila en stund mellan. Kunna fika i lugn och ro och få vila både kropp och huvud lite. Jag är så förkyld idag igen så orken är inte riktigt på topp. Men det ska bli kul med lite sittning och fest ikväll även om jag räknar med att röra mig hemåt innan det blir alltför sent. Det är trots allt en ganska fullspäckad dag imorgon också. 

En Jul för Alla – Duo Dur & Moll


Jag och Christoffer har ett projekt och vision tillsammans för vår duo Dur & Moll: att nå ut till människor med musik. Människor som inte får höra musik så ofta och framförallt inte livemusik. Äldreboenden, förskolor, sjukhus, gruppboenden av olika slag, boenden för asylsökande och ensamkommande barn, kyrkor och mötesplatser. Ja, alla tänkbara platser där det kanske inte alltid är så roligt att behöva vistas på eller ställen som inte har så mycket musik.

Med vårt julprojekt “En Jul för Alla” vill vi sprida julmusik till alla som kanske inte har det så lätt alltid.
Musik för de som vill höra.
Musik för de som behöver.
Sånt som vi vill spela och som vi tror att ni vill höra såhär i jultider.

Vi har fortfarande några dagar lediga så vet ni någonstans i Uppsala med omnejd där det skulle muntra upp med lite julmusik mellan den 15-17 december så skicka ett mail!
Dela gärna för att ge folk möjlighet att få lite glädje och musik före jul.

Att öva på tålamodet

Om det är något man får öva rejält på som fiolfröken ibland så är det tålamodet. Ibland gäller det vissa lite knepigare elever men alltför ofta nästan tycker jag att det som kräver mest tålamod är föräldrarna.

Arbetsdagen idag startade med att jag en kvart innan jag skulle börja undervisa fick veta att den första eleven inte skulle komma. Eleven efter har inte dykt upp på hela terminen och jag fick veta igår att hon har slutat. Det innebar alltså att jag var en timme tidig. Tjohoo! Dessutom hade jag glömt pennfodralet hemma med alla blyertspennor (för att kunna anteckna i elevernas noter) och de andra pennorna för att kunna planera färdigt december i min buller journal när jag fick extra tid över.

Det finns också föräldrar som är med på lektionerna och kanske har lite väl mycket åsikter om saker. Det är en väldigt fin balansgång att hantera på bra sätt. Sen finns det såklart de föräldrar som är helt fantastiska också att ha med på lektion och stöttar och peppar.

Nu ska jag i alla fall låta kropp och huvud vila resten av kvällen och ladda inför en väldigt tidig morgon imorgon. Fiollektioner med förstaklassare står på schemat. I grupp. Ca 10 stycken sjuåringar med varsin fiol på samma gång. Det blir ungefär så galet som det låter. Haha!

Första adventsfirande och en produktiv och pepp dag


Igår var det första advent. Helt galet att tiden har gått så fort att det redan är advent och december! Vart tog hela hösten vägen? Det blev i alla fall adventsfika hos moster och oj vad mycket fika och gott det fanns där! Det var glögg och små smörgåsar och bullar och kakor och allt möjligt annat. Det hela avslutades med att vi fick mat också. Inte så tokigt. Att få träffa släkten var himla trevligt också.
Idag åkte jag ner på stan på förmiddagen och parkerade mig på Wayne´s med en kopp te, datorn, hörlurar och min bullet journal och fick i alla fall en hel del gjort. Det är ganska skönt att sitta någon annanstans och jobba istället för hemma, det känns på något sätt som att jag blir mer produktiv då. Kanske inte så konstigt ändå.

Framåt tolvtiden kom Carol och mötte upp mig för då var det dags att äta lunch! Väldigt kul att få träffa henne igen och vi åt god mat på Amazing Thai. Inte så tokigt! Efter en sväng förbi musikaffären landade vi på Espresso House för att göra slag i saken i våra nya, galna idéer och projekt inför framtiden. Väldigt spännande och kul! Vi gick båda hemåt sen fulla av pepp och glada idéer och visioner. En typiskt bra eftermiddag och jag fick mig en otroligt god kopp varm choklad gjord på sojamjölk.

Det finns helt klart fördelar med att vara mer i Uppsala nu. Att kunna träffa både släkt och vänner här mer är väldigt roligt även om jag saknar många i Örebro. Men dit blir det en tur igen nu till helgen.

Decembermys och fioldejt

Det gäller att ta vara på det fina i alla stunder. Jag behöver gå upp och få i mig frukost senast klockan åtta på morgonen vilket inte alltid känns sådär superkul kanske en lördagmorgon. Men jag har börjat se på det som en en lugn och mysig stund istället för något nödvändigt ont. Det gör det så mycket lättare. Framförallt nu i december när det är frost på taken (och på min lilla röda bil som står där nere) och det långsamt börjar bli ljusare ute i takt med att jag får äta min frukost i soffan framför julkalendern med tända ljus. När jag är i Uppsala så bor jag hos föräldrarna och de har lagt sig till med senare sovvanor än vad jag har numera så jag får en stund helt för mig själv på morgonen och det är så skönt och mysigt. Det har blivit en stund som jag verkligen har börjat uppskatta och ta tillvara på.

Idag kom tröttheten ikapp mig lite efter frukosten. Jag skulle bara titta färdigt på slutet av avsnittet av Outlander som jag kikade på efter julkalendern. Trodde jag ja, för jag vaknade strax före lunch lite lagom förvirrad. Men det var nog välbehövt att få någon timmes sömn till för jag kände mig mycket piggare efter det. Eftermiddagen ägnades åt att fixa med en del saker med bloggen, en del andra datorgrejer och att röja upp lite hemma. Sånt där som behöver göras, det också. Men före middagen fick det bli en välbehövd dejt med fiolen istället. Det har blivit så dåligt med spelandet på sista tiden, under alldeles för lång tid faktiskt. Men nu börjar jag få tillbaka lusten att spela lite mer känner jag så jag hoppas att det ska bli ändring på det i fortsättningen. Idag blev det främst julmusik, det är ju trots allt första advent imorgon så jag tyckte att det passade bra. Sen är det ju himla trevligt med julmusik, bra för själen. 🙂

Dagen avrundas i soffan framför tvn med Moraeus med mera och sen Grantchester, självklart med en stor kopp te och kvällsfika. Himla bra musik ikväll som är med på Moraeus. Orsa spelmän är såklart lite av favoriter för mig men sen blev jag väldigt positivt överraskad av Good Harvest som missat helt innan och även Lisa Miskovsky som jag inte lyssnat så mycket på. Alltid kul att hitta nytt att lyssna på!

Sushilunch och ett oväntat positivt besök

Ibland blir man positivt överraskad när man inte riktigt väntat sig det. Idag var ett sånt tillfälle. Det var dags för ett läkarbesök jag både längtat och dragit mig inför på endokrinmottagningen hos den nya läkaren jag fått där. Telefonkontakten jag haft med honom några gånger har varit positiv så jag hade ändå lite hopp om att det skulle bli bra. Men med tanke på hur uselt besöket hos läkaren innan var och med tanke på hur invecklat allt ändå är så var jag lite fundersam innan.

Så himla skönt att då faktiskt bli motbevisad när han visade sig vara både vettig, lugn och sansad och tog sig tid att svara på mina frågor ordentligt. Okej, allt hanns inte riktigt med och några saker kanske jag inte gillade svaren på men jag fick ett väldigt bra intryck av honom och han verkade veta vad han pratar om. Det som var lite av en besvikelse, om än inte så oväntat, var svaren angående att kunna få en kortisonpump som behandling istället för tabletterna jag nu tar fem gånger om dagen. Det är tydligen läkemedelsverket som sätter sig på tvären där. Men jag ska fortsätta kämpa för att få igenom det, jag ger mig inte!

Efter besöket på sjukhuset blev det en långlunch på stan med mamma. Det är lite av en tradition vi har att gå ut och äta sushi och dricka vin tillsammans men nu var det himla länge sedan sist. Väldigt trevligt och kul att orka komma ut lite mer igen. Det var god sushi som vanligt på det stället och vi kom efter den värsta lunchruschen så det blev en lugn och skön lunch. Efteråt tog vi en liten sväng på stan i lugnt tempo innan vi rörde oss hemåt. Det är så mysigt nu på stan med all julbelysning och julpynt som börjar komma upp överallt. Det enda som saknas nu är lite snö för att det faktiskt ska kännas som att december börjar imorgon.

Resten av dagen har blivit väldigt lugn. Förkylning och lite feber gör att det är vila som gäller och försöka kurera mig. För snart två veckor sedan, efter några dagar på sjukhus för problem med binjurebarksvikten till följd av magbesvär, kom jag hem med en dunderförkylning som fortfarande inte släppt än. Lite galet att man blir sjuk av att vara på sjukhus…

 

Livet som fiolfröken

Det är mer till att vara lärare än bara de minuter man faktiskt träffar varje elev. Idag har jag ägnat en del tid åt att förbereda inför morgondagens lektioner. Lite extra pyssel när det är första gången jag träffar några av eleverna, så svårt att veta vilken nivå de är på och vad man ska förbereda.

En mamma lovade jag tvåstämmiga folklåtar när jag pratade med henne på telefon för att hon och dottern ska kunna spela ihop. Men efter att ha spelat igenom låtarna jag plockat fram fick jag kalla fötter och kände att det nog var lite i svåraste laget. Så det blev till att leta rätt på någon annan låt och helt enkelt skriva en lättare stämma till lite snabbt nu på kvällskvisten. Vad gör man inte för att försöka få nöjda elever?

Annars är min plan att plåga så många elever jag kan med julmusik nu när det börjar närma sig jul. 🙂

Jag har fått ett vikariat på Uppsala Kulturskola ett par dagar i veckan nu fram till jul. Väldigt kul att få in en fot i Uppsala och få jobba lite med barn och undervisning igen. Men på ett sätt lite knepigt också att hoppa in efter en annan lärare, framförallt när jag vet att de kommer få ny lärare igen till vårterminen. Mitt mål är som alltid att de ska tycka att det är roligt att spela, det är det viktigaste.

Att rita krokiga krumelurer på ett papper


Jag har börjat ägna mig åt mer kreativa saker rent allmänt på sista tiden, inte bara musik som är det jag nästan enbart fokuserat på under de senare åren (och då kanske inte alltid ens på ett så hållbart och kreativt sätt). Det sköna är att jag nu väljer att inte lägga alltför stor vikt vid själva resultatet utan det får vara ett sätt att helt enkelt bredda och utveckla min kreativitet i allmänhet.

Alla är vi barn i början. Jag har egentligen aldrig ägnat mig åt att teckna, rita, och hålla på med liknande saker sedan jag blev vuxen men jag har alltid haft en önskan om att kunna. Det verkar så frigörande att sitta och teckna och måla, få ut sina känslor och det man tänker på. Avstressande och meditativt. Eller att kunna skriva snyggt på ett födelsedagskort eller snygga rubriker, framförallt nu när jag för ett tag sedan börjat med Bullet Journaling också.

För ett tag sedan ramlade jag över Show Me Your Drills från the Happy Ever Crafter som är ett första steg till att lära sig kalligrafi. En steg-för-steg-guide som är mer eller mindre idiotsäker även för en sån som mig som aldrig sysslat med det förut. Man får lära sig de grundläggande teknikerna som sedan så småningom sätts ihop till bokstäver. På något sätt hoppade mamma med på det här äventyret också så vi sitter tillsammans och svär och skrattar över våra krokiga krumelurer och när man ska trycka hårt och löst för att få till det. Som tur är är det många övningar för att just nöta in det så man ska lära sig tekniken ordentligt.

Vem vet, det kanske går att lära även mig att skriva snyggt till slut? Om inte annat så är det ganska roligt, avkopplande och en bra väg till ett mer kreativt liv.

Att tappa bort sig själv och vägen framåt

Det är alldeles för lätt att tappa bort sig själv. Tappa bort vad som är viktigt och vad man själv står för och tycker om. Speciellt i ett samhälle där det förväntas att man ska passa in och vara som alla andra. Jag har insett att det är dags för en ny start på livet för mig.

Jag har förnekat, förminskat och hindrat mig själv under alldeles för många år och nu får det vara nog. Jag har tröttnat på att försöka anpassa mig, vara perfekt och leva upp till hur man förväntas vara. Jag har inte behandlat mig själv som jag behandlar andra. Jag har inte varit snäll mot mig själv och givit mig själv chansen att ens räcka till. Det har alltid varit något som inte duger eller som borde vara bättre. Något som borde gjorts annorlunda.

Dessutom har jag inte varit ärlig mot andra i min omgivning. Jag har inte ens givit andra chansen att finnas där med en hjälpande hand när det kanske skulle ha behövts. Jag har inte låtit många veta om de extra hinder jag råkar leva med varje dag. Några vet en del men få vet hela sanningen. Jag har tänkt att det är mina problem och mitt eget ansvar, inget jag ska lägga över på någon annan. Men det är skillnad att lägga över det på någon annan och att dela med sig, kunna ta emot hjälp och släppa in vänner och familj. Det inser jag nu. Hade nära vänner eller familj till mig betett sig på samma sätt hade jag blivit både arg och ledsen. Så jag har insett att det inte är rättvist att behandla andra på det sättet.

Jag har förminskat och hållit mig själv tillbaka på alla plan vilket enbart har blivit en nedåtgående spiral under åren. Både när det kommer till min hälsa, mitt musicerande, min nyfikenhet på nya saker, min kreativitet och mina relationer. Ja, hela livet helt enkelt.

Nu då?

Det här ska från och med nu få vara jag. Precis vad jag är och allt jag vill. Alla mina drömmar, tankar, önskningar och förhoppningar. Allt positivt och även de motgångar som finns med mig ibland. Vägen framåt och uppåt till det liv jag vill leva. Vad det blir i slutändan återstår att se men jag vill få vara fri och gå min egen väg. Jag passar inte in i ett vanligt åtta-till-fem-jobb. Det har jag insett. Jag är snart trettio och älskar att springa runt i färgglada raggsockar och regnbågsrandigt hår för att det gör mig glad. Jag blir lycklig av att göra sånt som man inte riktigt kanske får eller förväntas att göra. Till exempel att spela pop på el-fiol och att jobba med alla möjliga kreativa saker. Eller att skutta runt utan skor, leta äventyr i alla tänkbara hörn och bli fnittrig bara av att öppna en flaska bubbel.

Nu får det vara nog med tankar som att saker inte går att göra eller att jag inte klarar av det jag vill. Jag är inte perfekt, långt ifrån, men vem är det? Jag dömer ingen annan för att de inte är perfekta så varför ska jag fortsätta att döma mig själv för samma sak? Tanken är att ni ska kunna få följa mig här nu i fortsättningen. Följa mig på alla mina gamla, nya och tokiga upptåg.

Vem är jag?

Jag är:
Drömmare, musiker, pratglad, färgstark, älskar (mammas) raggsockar, kreativ, positiv, envis, nyfiken, rastlös, barnslig, rättvis, bestämd, bubbel-älskare, långhårig, fotograf, tycker om att skriva, bokälskare, pryltokig, föredetta datavetare, teknikintresserad, chokladfantast, noggrann, förvirrad, tankspridd, älskar djurvideos, musikgalen, te-galen. 

Jag har:
Binjurebarksvikt (Addison), endometrios, fibromyalgi, astma/bronkiektasier. 

Jag är betydligt fler saker än vad jag har, något som är viktigt för mig att lära mig att fokusera på. Jag ÄR INTE mina sjukdomar men de råkar vara en del av mig. Något som har format mig till den jag är idag på både gott och ont och givit mig många erfarenheter längs med vägen och fler kommer det bli.

Det här är min väg framåt.

Follow my blog with Bloglovin

Stäng meny